Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

Nu ar hon packad och klar igen, tiden i Singapore ar snart over. Ska sova nagra timmar och sedan bar det av till Changi airport och hemfarden ar ett faktum. En surrealistisk, men angenam kansla har infunnit sig.

Sedan forra inlagget har jag hunnit med att besoka lite gallerier - sag jatteinspirerande modern konst av lokala formagor pa SAM (Singapore Art Museum) och i byggnaden bredvid hangde en AKTA Roy Lichtenstein, det var latt fredagens hojdpunkt! Efter det blev det nattshopping i ett av alla sjuhundraelva shoppingcentrum som finns har. En karl stoppade mig och ville platta haret pa mig - han promotade en ny stylingserie och tyckte det var bra reklam med en skandinav som forsokskanin, jag tackade ja eftersom jag sjalv varit for lat for att piffa till haret dagen till ara. Sa det blev en win win-situation. Han var fran Israel och valdigt trevlig pa alla satt och vis, efter min styling sa skickade han ivag mig till sin landsman som salde skonhetsprodukter fran doda havet. Dar blev jag palurad en nagelfil/buffer (som jag iofs ar valdigt nojd med) och det slutade med att vi bytte nummer.

Gardagen bestod till storsta delen av att ga vilse, ja ibland sa undrar man om allt star ratt till. Jag skams over att vara sa fruktansvart kass med stader och kartor. Anyway, hamnade tillslut vid dagens forsta mal - varldens storsta fontan. Den var dock riktigt ful och fjuttig, sa besvikelsen var stor. For att komma over detta sa blev det marknadsshopping och mat i ett lokalt litet skyffe som serverade utmarkt stekt ananasris :) Hade ingen lust att ga ut pa kvallen, men min nyfunne van "doda-havsmannen" ringde och ville motas upp for nagra drinkar. Jag pallrade mig ivag och hade gott om tid innan vi skulle ses, sa jag passade pa att besoka Merlion-statyn (Singapores kannetecken/symbol - en fisk med lejonhuvd...) Dock gick jag ater vilse, surprise surprise. Jag har en formaga att grabba tag i kartan, bestamma mig for att den stammer med verkligheten och min instinkt, sedan hurtigt alga fram att fel hall genom hela javla Singapore innan jag slutligen erkanner for mig sjalv att jag borde vridit pa den... Jag hittar liksom en gata att utga fran, sen att inte resten stammer, bortforklarar jag med det ena eller det andra och ar tvarsaker pa att jag ar pa ratt spar. Och varenda gang jag inser att har gatt 4 km at fel hall sa vander jag och peppar mig sjalv med ord som; "Vardagsmotion ar bra, jajjemen. Vardagsmotion var ordet" Men det ar faktiskt forvirrande harborta, broar i neon som andrar farg o.s.v - Sa vem vet, kanske gatorna byter plats med varandra ocksa?

Jag fick till jattefina kvallsfoton igar. Satt och kollade igenom dem nar jag vantade pa att Jonathan skulle dyka upp. Fick ett sms och sa at honom att mota mig under ett tak som sag ut som ett lila paraply. Nar jag sedan tittade upp igen sa hade paraplyhelvetet andrat farg och nar jag kom narmre sa visade det sig finnas ungefar 20st av dem. Och ingen kredit kvar pa telefonen. Jag satte mig och vantade, det drojde inte lange forran en stupfull fransman forsokte fa mig pa kroken. Det gick inge vidare for honom. Jag sjalv hade sneglat lite pa en annan karl som satt pa en bank en bit och noterat att han var ganska snajsig. Efter en stund sag jag i ogonvran att han var pavag fram till mig och efter att vi pratat en liten stund sa kande jag att det har var minsann ingen vanlig karljavel inte. Fick ett nytt sms fran mitt ursprungliga sallskap fran kvallen men kunde inte svara pa det. Inombords kande jag mig lite lattad och min nyfunna bekanskap fragade om jag vill ta en drink med honom istallet. Vi skulle precis ga nar Jonathan dok upp och det kandes som att bli tagen pa bar garning med fingrarna i kakburken. Jag fann mig dock snabbt och erbjod Raphael att folja med oss - aterigen en win win-situation. Jag gjorde pa ett fint satt klart for J att jag inte sag varat mote som en dejt samtidigt som jag inte alltfor uppenbart visade att jag ville lara kanna R battre. I'm a genious, I know.
Vi hade en jattetrevlig kvall i Clarke Quay, ett bar/restaurang/party-strak som inte gar att jamforas med samma koncept i Melbourne. Det skulle vara som att jamfora New York med "Sannvieken". Det var sa fruktansvart fint med lampor och lyktor som speglade sig i Singapore river och det kandes valdigt exotiskt och romantiskt i allmanhet. Vi rokte vattenpipa och drack Singapore Sling, hade massa spannade konversationer och klockan hade hunnit bli 04.00 nar J lamnade mig och R ensamma i detta paradis. Vi tog en nattlig promenad langs vattnet, kopte lite godis och satt sedan i parken och bara larvade oss pa alla satt och vis. Och ja, vart vill jag komma med den har langa utlaggningen da? Jo, saken ar den att jag foll...ner i vattnet. Nej, men pladask for den har manniskan som jag kant i ungefar 24 timmar nu. Det var ju liksom inte riktigt meningen att det skulle bli sa, men sa blev det. Han var har med jobbet och flog till Vietnam imorse, ville att jag skulle folja med - men det gick ju saklart inte...Han ar forresten fran Mexico, men bor i Houston, Texas. Dessutom har han varldens charmigaste accent, bruna underbara ogon och en personlighet som gor mig glad. Jag ar fortjust.

Idag har jag besokt Little India, ett omrade med indier som glodde ogonen ur sig nar jag som enda icke-indier besokte deras lokala marknad. Safstrom vet att indiska karlar har ett gott oga till mig - min teori ar att de tror att jag ar Ganesha, elefantgudinnan. Och det var dar jag gjorde min hemska upptackt. Min kamera var borta! Maste ha lagt ifran mig den igar nar jag vantade pa J, men det verkar markligt da jag uppfostrats av en halvt paranoid pappa som lart mig att planboken aldrig ska ligga i byxfickan o.s.v Men vill heller inte tro att nagon norpat den. Har faktiskt ingen aning om hur det har gatt till. Bor kanske tillagga att jag drack 2 drinkar igar, inte en droppe mer. Ack ja, som tur var sa hade jag precis fort over alla bilder till usb dagen innan, sa jag forlorade bara bilderna fran igar. Det var guldbilder dock, sa jag ar lite ledsen. Kameran borjade sjunga pa sista versen anda, sa det ar inte hela varlden, men bilderna. "Som en pungspark pa julafton", for att citera en gammal klasskompis fran hogstadiet. Och det stammer sa himla bra. For allt annat under denna vistelse har varit sa fruktansvart underbart.

Gick till kopcentret och fick mitt har stylat igen av min van, israelen. Ja, inte han med havet, den andre. Denna gangen blev det lockigt och folk tyckte att jag sag ut som en docka. Det var ju trevligt, men jag kande mig som en schweizisk alp-flicka redo att joddlandes skutta nerfor ett berg med en ost under armen. Ja, ibland har jag livlig fantasi och en hog associationsformaga.

Besokte Singapore zoo nu ikvall, hoppade pa deras nattsafari. Haftigt! Man aker runt pa ett litet tag och en guide berattar om alla djur man ser - de ar inte omgivna av staket, bara naturliga hackar m.m, sa det kandes som att se dem i det fria. Sag bl.a tigrar, lejon, noshorningar, flodhastar, elefanter och allskons konstiga djur som jag inte kommer ihag namnen pa. Helt klart en spannande upplevelse!

Jooda satteh, nu ar det val dags att satta punkt for Singapore. Ska sova nu, det har varit en bristvara under min vistelse har sa det ar valbehovligt. Samtidigt vill jag dock smita ut i natten och bara vandra omkring, at fel hall saklart .Men lar val behova lite energi till mina 22 timmar i Kina, sa nu sager Ulle tack och go'natt.

Gammalt moter ungt (ja, ungefar som det kommer bli att traffa dig igen, farsan)



Notera tornet i hogra hornet, det ar dar det bonas i megafon.



Farsk frukt, kom o kop, kom o kooop!



Nae fan, finns ingen fyndig bildtext till denna...



Stairway to heaven?



Nuu-u gronskar det...



10 000 kr:s fragan - Vad forestaller detta?!



Ingvar och co har hittat hit ocksa, jajjemen.



Parleporten...



Masterpiece by Ulle



Go green!



kanonfin bild...



Uthyres: Tempel med 2 rum o kok. Centralt lage mitt i stan.



Bonusbilden, nej det ar inte kulspets.

...Hejhopp! Har kommer ett speedat inlagg da tid ar pengar och jag vagrar betala den sure kinesgubben som ager detta internetcafe mer an nodvandigt!

Anyway, it's getting closer! Snart ar jag hemma igen och ni kommer inse att mina spydiga, pa gransen till elaka, kommentarer fortfarande finns dar och att jag fortfarande kan vara riktigt javla tjurig och grinig nar Malin och Linda gar for hogvarv...Och anda saknar ni mig!

Sedan sist har det val inte hant jattemycket, har dock borjat med bikram-yoga (eller svett-yoga som jag sjalv kallar det) Man utovar 26 olika rorelser i ett 37-gradigt rum som luktar mer svett an brynas omkladningsrum, troligtvis. Man ar dar inne i 90 minuter och forsta passet sa tror man att man ska do av syrebrist och man ar pa gransen till att krakas. Men det gor man inte. Daremot svettas man som en gris, det ar helt sjukt faktiskt - man skulle kunna simma omkring i sina egna kroppsvatskor, om man nu skulle ha den onskan. Det ar iallafall en sorts detox, rorelserna gor att man stimulerar inre organ och svetteriet driver ut gifter och kraffs ur kroppen. Sags det. For 17 dollar sa far jag ga 10 ganger, men man maste ga varje dag - missar man en sa ar man kord. Jag ar inne pa dag 4 idag. Duktig flicka. Har aven kommit in i gym och tai chi-traningen igen efter lite lata dagar. Nu ar Ulle on the road again! Renae och jag tog oss en rejal joggingtur en kvall, hon korde slut pa mig!

Overlevde forra veckans detox och igar hade jag min forsta fylla efter denna provning. Det kravdes inte mycket for att fa mig pa pikalurven, lite billigt rosevin sa var kvallen med Chelsea och Meaghan en succe. Traffade ett trevligt gang aussies och det blidde lite efterfest och rajtantajtan, sa som sig bor.

Just nu ar jag i Surfers och ska hitta ett helvetes javla forbannat svarhittat tax-office, sa jag kan fa tillbaka lite skattepengar sedan. Jojjomen, har lurvat runt har i timmar och forsokte hitta ett, dock utan framgang. Ack du grymma varld!

Har gjort manga second hand-fynd pa senaste tiden, I just love it! Sa jag har spenderat mycket tid med att grotta runt i sma dammiga affarer pa jakt efter allt mojligt. Arligt talat, det kanns som att man ar pa skattjakt och alltid hittar guldet.

Hahajaja, nu kan jag icke skriva mer - aterkommer dock inom kort!

puss kram karlek/Ulrika

...to go home! Yes, nu ar det bokat och klart. Flyger till Singapore den 3:e april, hamnar i Beijing den 6:e (har en heldag dar) och sedan den 7:e april klockan 17.10 sa tar de forstenska fotterna sina forsta stapplande steg pa svensk mark igen. Det ar blandade kanslor, men det kanns bra. Jag ar redo att komma hem igen, mission completed. Jag ar reparerad, full av energi, har massa inspiration och langtar efter att vara kreativ! Dessutom har jag en del roliga planer framover, sa tajmingen ar helt ratt och jag far fira pask i Edsbro(som det ska vara).

En sak till forresten - Ni ar ju darborta! Tror inte ni kan forsta hur forjavla mycket jag har saknat er ibland, jag har resfeber redan nu nar jag tanker pa att vi snart kommer att ses igen :) Kan man vara annat an glad?!

Har pysslat med lite allt mojligt sedan jag skrev sist. Dagen efter att jag kopt min cykel sa blev jag stoppad av sjalvaste Farbror Bla, jajjemen, lagens langa arm pekade rakt emot mig. Tydligen sa ar det obligatorisk med cykelhjalm har (antar att det ar lattare att deala med sadant an alla rattfyllon som slirar omkring i detta markliga land...), och man far bota en natt liten summa av an sisadar 350 spann annars. Jag hade ingen cykelhjalm, men jag plockade fram hundogonen och spelade lite pa min svenskhet och kom tillslut undan utan boter. Ibland ar det bra att vara ung, blond och solbrand.

Jag har spenderat mycket tid med Meaghan och Chelsea, bland annat sa akte vi ner till Coolie forra helgen och kollade in surftavlingen dar. Dock somnade jag i solen istallet for att spana in varldseliten inom surfing, men kan iallafall saga att jag varit dar.

Forra mandagen var jag pa Gavs och Matties gig igen, de spelade pa The Cavern som ar 5 minuter fran mitt strandpalats. Dar bumpade jag antligen in i Holzy, basisten fran Broome som jag inte sett sedan dess. Blev efterfest och nostalgi, reseminnen och framtidsplaner hos honom och jag kom inte hem forran pa morgonkvisten. Som vanligt, tiden gar alltid sa fort nar man traffar trevligt folk.

I Fredags blev det en helkvall med Renae, alltifran Japansk restaurang till barhang samt efterfest. Jag drack i stort satt bara kaffe denna afton, och kom inte hem alltfor sent.
Morgonen efter, kl 06.30 ringde Renae och ville ha med mig pa en ridtur med hennes familj. Jag har inte varit pa en hastrygg sedan 90-talet, men var alldeles for yrvaken for att saga nej. Sa hon hamtade upp mig och efter frukost hos hennes foraldrar sa bar det av ut i outbacken. Vi hamnade nagonstans i narheten av Springbrook (tror jag) och framfor oss vantade en 3 timmar lang ridtur med en grupp pa ca 15 pers. Jag fragade efter en liten snall gammal hast (jag ville minimera fallhojden med tanke pa min icke-existerande reseforsakring), och fick Paddy, en 22-aring med ett oga. Han var definitivt ingen liten hast, men valdigt snall och rar. Ridturen gick genom ett jattefint landskap med berg, floder och allman gronska. Blev te-paus och nybakt brod vid en prolande back. Val tillbaka pa ranchen kunde jag konstatera att det faktiskt hade gatt jattebra, tror det var for att jag inte var nervos utan bara foljde med i hastens rorelser. Det var en harlig tur, men det kandes ju i vissa delar att man varit ute pa aventyr...Renaes pappa bjod pa lunch pa ett litet mysigt cafe och sedan shoppade vi loss i en liten ekologisk affar mitt ute i ingenstans. Kom inte hem forran sent pa eftermiddagen och mottes av en halvskakig room mate. Han hade precis kommit tillbaka fran stranden och berattade att han dykt under en vag och nar han kom upp igen sa var han 2 meter ifran en tigerhaj. (varldens nast farligaste haj). Detta var precis mitt emot varat hus, sa nu vagar jag inte springa over gatan och ta ett dopp langre.

Annars sa har jag val inte sa mycket mer att fortalja, karlarna lyser med sin franvaro (jag vet att du ar nyfiken, Malin), och lika bra ar det. Jag har kommit pa mig sjalv med att vara mycket mer krasen an forut, och ar det inte utseendet det ar fel pa, sa ar det personligheten. Jaja, det finns anda inte tid for en till person i mitt liv just nu - jag har planer, och jag vill inte kompromissa eller sitta pa stand-by for nagon annan igen. Min basta tid ar nu, sa jag tanker vara sjalvisk inom de narmsta 5 aren!

Startade en 7-dagars detox igar, nodvandigt men inge vidare kul. Overlevde iallafall pa bara vatska igar och idag far jag aven ata ra frukt. Imorgon kan jag lagga till gronsaker och sa rullar det pa tills pa mandag. Det jag saknar mest ar kaffe, ge mig kaffe! Kanner mig som en urvriden disktrasa och har inte ork till nagonting alls. Men i slutet av veckan kommer jag ha mycket mer energi och kroppen kommer fungera battre efter att alla slaggprodukter ar borta. Eftersom jag har noll energi just nu sa har jag inte gjort min tisdagliga work-out som jag borde, men vi far se om jag tar mig samman ikvall. Skippade Tai Chi-passet igar ocksa, aj aj. Naval, man kan inte vara duktig jamt...

Nu ska jag finurla ut det billigaste sattet att ta mig till Perth och sedan blir det nog en tripp ner till Coolie. Vet inte varfor, bara kanner for det. De har varldens basta smoothie/juice-stalle sa jag funderar pa en organisk lunch dar. Ja, sa far det bli.

Ta hand om er, och faktiskt sa ses vi snart igen - det ska bli sa roligt! :)

puss kram karlek/ Ulrika

Hejhejhej, har kommer en svettig rapport fran Gold Coast, Australia. Var ett tag sedan jag skrev och sedan dess har Amos flyttat ut och Jules flyttat in i varat lilla strandpalats.

Forra mandagen bjods det pa Pauls hemmagjorda lasagne som avskedsmiddag och dagen efter var det dags att saga byebye till honom. Kanns lite trakigt, det ar inte samma stamning i huset langre, men den nya killen ar helt okej iallafall.

I borjan av forra veckan traffade jag karln med armmusklerna igen - blev en langpromenad pa kvallskvisten och det var valdigt trevligt. Far se om vi ses igen, hoppas pa det :)

Onsdagen bjod pa en snabbvisit av Renae, trevligt trevligt. Mint-te pa balkongen och lite tjejsnack var precis vad jag behovde.

I torsdags hamnade jag pa ofrivillig dejt med Christian, trots Safstroms utmarkta bortforklaringar sa trillade jag dit. De forsta fem minuterna pa restaurangen var smartsamma, han bara stirrade mig djupt in i ogonen och sag alldeles salig ut. Helst av allt ville jag glida ner under bordet och osynligt hasa mig mot utgangen med hjalp av mina armbagar och val framme vid dorren skulle jag kasta mig fram med algakliv samtidigt som en rodkindad dvargakor skulle sjunga "freeedooom" inne i mitt huvud. Men istallet satt jag snallt kvar och artighetskonverserade, forsokte ha ogonkontakt utan att han skulle fa for sig nagot. Middagen var iallafall underbar, en sorts mexikansk kycklingsallad (samma som pa alla-hjartans) och bara for att det tog san himla tid att fa den sa fick jag den gratis. Alltsa behovde han inte betala min mat och da var det ju liksom ingen dejt, va?

Fredagen spenderades pa stranden med Chelsea och Meaghan, mycket angenam tillstallning. Pa kvallen plockade Renae upp mig och vi akte in till Surfers for att avnjuta "bubbel-te" Mumma! Sedan skjutsade hon mig till Burleigh och jag motte upp C&M igen - vi svangde vara lurviga, dock lite halvhjartat, sa kvallen avrundades ganska tidigt.

Lordagen bestod ocksa av strandhang, sedan forfest pa min balkong. Nar jag knatade ivag till en liten bottle shop sa hande det igen. Jag gick in dar och spanade runt lite, gick till nasta alko-affar och bestamde mig slutligen for att ga tillbaka till den forsta. Nar jag skulle betala sa tittade kvinnan bakom disken lite konstigt pa mig. "Excuse me, is your name Ulrika?" Jag tyckte att hon sag bekant ut och kikade lite diskret pa hennes namnskylt som forkunnade "Mel" Ahaa! Aterigen en manniska som jag traffat i Broome. Det var flickvannen till basisten i bandet som vi hangde med dar. Hon kom och halsade pa i Broome en vecka, sa det var val inte sa konstigt att jag inte kande igen henne direkt. Bytte nummer och forhoppningsvis kommer jag mota upp dem inom en snar framtid. Kan alltsa konstatera att varlden fortfarande ar valdigt liten, dock pa ett bra satt.
Pa kvallen sa var partypatrullen pa G igen, hemmagjorda snakebite hos mig och sedan Burleigh for att kolla in "Splinter in the mind" - traffade gitarristen nar jag var pa Gav och Matties gig tidigare och lovade att jag skulle titta in pa deras spelning. Helt okej, paminde lite om Nightwish och ovrig finsk melody-metal som jag lyssnade pa back in the days.

Annars da? Joovars, traningen gar kanon. Har gatt ner ca 5 kilo pa mindre an en manad, vilket jag tycker ar lite konstigt - det ska inte ga sa snabbt och smartfritt, helt enkelt. Jag ater vettigt och gillar att rora pa mig, men jag ater fortfarande nan chokladbit ibland eller haver ol, sa det vet'e fan hur det har gatt till. Tranar inte som besatt nu, har hittat en skon mix av traning och ovrigt skoj. Som det ser ut nu sa joggar och utomhusgymmar jag pa tisdag, torsdag och lordag eller sondag. Jag forsoker ga upp runt 5-tiden pa morgonen och kaka frukost, sa att jag kan komma ut runt 6, innan det blir for varmt. Efter varje pass sa blir det ett dopp i det bla, helt perfekt avslutning och man slutar eftersvettas. Pa tal om kroppsvatskor sa har jag svettat sonder min mp3-spelare. Den blev sig aldrig riktigt lik efter sporegnet men fungerade felfritt. Jag gjorde dock misstaget att ha den i sport-BH:n nar jag var ute och joggade, det resulterade i att den blev rattsvettsskadad och displayen sprakade till och dog. Men an sa lange kommer det musik ur den, och det ar ju huvudsaken. Hoppas pa att den overlever resan, sa blir det Ipod-kop pa svensk mark sedan. Mandags- och onsdagsmorgnarna bestar av tai chi i Burleigh, utomhus saklart! Dessutom gratis. Jag resonerar dock fortfarande som sa att "om du inte svettas som en gris sa raknas det inte", men ser det som skon avslappning och stretching iallafall. Dessutom tranas man mentalt, och det ar ju inte kattpiss det heller...Obligatoriska promenader star pa schemat varje dag och det brukar bli mellan 1 och 2 mil om dagen ungefar, oftast langs stranden. I mandagskvall nar jag var ute och gick i flipflops och jeans sa joggade 2 brassar om mig och sa "come on, you can do it", men p.g.a outfiten sa avbjode jag. Nar jag sedan sag att de borjade ga i en uppforsbacke sa kunde jag inte lata bli att springa forbi dem och lite halvkaxigt slanga ur mig "come on, you can do it", eftersom jag alltid kanner att jag maste bevisa nat for att jag ar tjej och dessutom ar en enorm tavlingsmanniska. Vi sprang sedan tillsammans tills jag vek av vid mitt place. Sa kan det ga nar man ar ute pa vardagsaventyr.

Nu kommer en helt orelevant sak som jag glomt att beratta om tidigare och som jag tycker ar lite smatt otroligt. Nar vi bodde hos Renaes foraldrar sa snackade hennes pappa om att hans son minsann varit i Sverige och fatt med sig en hockeytroja hem. Han ville jattegarna visa den och jag tankte att han sliter val fram en sandar blagul. Men icke! Fram flyger en brynastroja - svart, gul och rod med "Gavle" tryckt pa brostet. Jag blev tamejfan tarogd. Det kandes markligt att en sa sjalvklar del av "min" stad hade forflyttat sig till en garderob pa andra sidan jorden. Samma helg sa satt det en tjej bakom mig pa nattbussen hem, det visade sig att hon var svensk och fran Kalmar av alla stallen, det kandes ocksa lustigt - att vi tva befann oss sa langt hemifran, men fran samma vardag. Jag antar att det inte spelar nagon roll hur langt hemifran man befinner sig, da och da stoter man pa sma fragment som paminner en om hemma. Som just nu, jag sitter pa ett internetcafe och det sitter 5 blasta svennebrudar i samma lokal och snackar "fejjsbok" och ar allmant hogljudda och storiga. Jag vill inte hora deras dumma konversation, jag funderar pa att stalla mig upp och pa renaste norrlandska saga; "Hall kaft, fo faan"

Och ja, man brukar ju spara det basta till sist - sa har kommer det...Jag har kopt en cykel! Javisst, idag strosade jag runt i nagra secondhand-affarer och dar stod hon - lila, rostig och billig som en Big Mac&Co! 53 kronor for en cykel ar vad jag skulle kalla att sjuhelvetes javla megakap. Att det var en 18" med sadeln sa lagt som mojligt, har inte stoppat mig fran att fara runt pa "den lilla lila" idag. Har i och for sig kant mig som ett dvargmongo nar jag knycklat upp mig pa den och haft en konstant radsla for att sla ut mina egna tander med knaskalarna. Bra traning for benen - 4 veckor och jag kommer ha larmuskler som Marion Jones. Men vet ni vad, det ar ingen dvargcykel langre! Pavag hit till Surfers sa rakade jag sa lampligt passera en cykelaffar, sa jag stannade till och tankte hora om de hade en shiftnyckel att lana ut. Och bingo! Killen i affaren tog sig an min lila van - fixade sadeln, hojde styret och pumpade i luft i dacken (utan att vilja ha en krona for besvaret), sa nu gar hon som ett spjut! Har precis bikat 10km och det kanns sa jakla lyxigt att "ha egen transport"

That's all for now, ta hand om er!

Puss kram karlek/ Ulrika

...istallet for att prata. Min hals ar nasty som fan idag. Det kanns som att det sitter en pingisboll ivagen nar man ska svalja och jag holl pa att kvavas av min egen frukostmacka imorse. Det svider, branns och javlas, men annars ar det fint. Tror inte att det ar forkylning, for jag kanner mig tipptopp pa ovriga plan. Kanske beror halsonteriet pa nattliga dopp eller det faktum att jag vandrade omkring i sporegn i over en timme harom veckan. Det kan knappt beskrivas, men det var latt 10cm vatten pa gatorna och jag klaffsade runt i ett par dyngsura mjukisbyxor medans bilarna korde forbi och skapade svallvagor som skoljde upp over mig. Men det var faktisk en ratt sa trevlig upplevelse, forutom att min mp3 blev vattenskadad och fortfarande lider av detta.

Pa onskemal av kara Malin sa ska jag uppdatera pa karlfronten. Traffade hollandska killen i torsdags, vi hade en liten stranddejt och det var val trevligt. Men trevligt racker liksom inte, sa vi har inte horts efter det.

I torsdagskvall traffade jag antligen Gav och Mattie fran Broome som jag inte sett sen dess. Poppade in pa deras gig och det var harligt att se dem igen. Spelningen var bra ocksa, bluesinspirerat med munspel och grejor. Hangde med deras vanner och det resulterade i nya bekantskaper och ett par events att boka in i kalendern. Javisst, har har man gatt och blivit en riktig fena pa att mygla sig in pa bade det ena och det andra.

I fredags jobbade jag mitt forsta pass pa Piccolo Cafe. Det gick jattebra och alla var sa snalla och goa. Tiden bara flog ivag och det kandes inte som att man jobbade. Det enda dumma med stallet ar att man kan smygata massa smatt och gott hela tiden - och man sager ju inte nej till gratis cappuchino heller...
Pa kvallen gjorde jag hemmagjorda sushirolls och overraskade mina harliga housemates, kande att jag ville bjuda tillbaka da Crakles skamde bort oss i tisdags med Steak sandwich och for att de helt enkelt ser till att jag har en jattebra tid harborta. Jag lyckades faktiskt riktigt bra och det var mycket uppskattat. Nar jag sedan slangde fram lite mork choklad till efterratt sa blev de nastan tarogda :P Senare gick vi alla pa godisjakt och fyllde korgen med glass, chips, choklad och godis - det ar roligt att se hur tva 35-ariga man kan bli alldeles till sig av lycka nar de far frossa loss i onyttigheter. Vi rakade slinka in i en liten bottle shop ocksa, sedan satt vi pa balkongen och hade det allmant trevligt (lite halvlulliga och sockershock:iga) Det var en alldeles lagom stillsam fredag, det ar en av anledningarna till att jag trivs sa bra med livet just nu.

Jobbade pa cafeet i lordags ocksa, men nu vet jag inte nar det blir nasta gang. De ringer om de behover mig, eftersom jag bara hoppade in ett par dagar for att hjalpa till. De betalade i cash och jag kande mig nastan nyrik, de var generosa med lonen :)
Pa kvallen motte jag upp mina favorittjejer, Meaghan och Chelsea. Efter att taxichaufforen blast mig pa pengar och gjort mig pa daligt humor sa lyckades de fa mig pa gott humor igen valdigt fort. Det ar vad jag gillar med dem - de ar forjavla roliga, helt enkelt. Vi spenderade kvallen pa Burleigh Hotel och sedan ett annat stalle i Burleigh. Dar traffade jag en karl med en personlighet som man inte kan lata bli att gilla. Dessutom ar han snygg som fan och jag ska inte ens namna hans armmuskler...Vi gick hem till en av hans kompisar och spelade pingis tills det ljusnade utanfor fonstret. Vid 6-tiden var jag hemma igen, blev busted av min roomie som precis skulle ut och springa. Da skams man nastan lite.

Jag fick inte alls mycket somn och var valdigt mycket for mycket bakis nar jag pinade mig upp klockan 10. Det varsta ar att man far skylla sig sjalv for att man mar som man mar. En timme senare kom Christian forbi(en av Gavs kompisar som jag motte pa giget) for att ta mig ut till en nationalpark. Forst stannade vi till vid hans foraldrars hus uppe i bergen - underbart stalle! De hade hastar dar och varldens vackraste utsikt. Vi brummade runt i varsta safaribilen som han sjalv totat ihop genom att kapa taket pa en gammal jeep-liknade sak som sakert hade en 50 ar pa nacken. Pa ett stalle kunde man se anda till Surfers paradise, samtidigt som man satt mitt i skogen och inte sag ett hus nagonstans. Det borjade regna sa vi korde jattefort tillbaka, det var arligt talat skitkul! Regnet och farten skoljde bort bakfyllan och jag kande mig valdigt levande igen. Fikade i huset (som latt gar in pa topp 5 over dromhus) och fortsatte sedan mot nationalparken. Langs vagen stannade vi och badade, det finns ett hemligt stalle som inte manga manniskor kanner till. Det ar som en oas med sotvatten, alldeles rent och oforstort. Runt om ar det regnskog, berg och sma vattenfall. Ett paradis som ar orort, inte ett spar av manniskor. I love it.
Sedan bar det av till Springbrook National Park och overvaldigande natur. Vi vandrade runt i tva timmar, hittade odlor och blev nerstankta av maktiga vattenfall, kikade ut over ett landskap som far en att tappa andan och forsokte dokumentera detta med kameran. Men det kommer saklart aldrig bli detsamma som att vara dar, for det var sa otroligt maktigt. Och nu later jag sadar hogtravande igen. Men det ma sa vara, for jag hade en helt perfekt sondag. Runt 4-tiden skjutsade han hem mig och fragade om jag ville ga ut for middag nagon dag. Det forstorde litegrann, faktiskt. For jag tyckte det var trevligt att spendera tid med en van, med nagon som inte forvantar sig nagonting. Och i mitt lexikon ar middag lika med dejt. Jag vill inte. Jag sa ja, for  jag visste inte vad jag skulle saga. Sa om ni sitter och haller pa en bra bortforklaring, ge mig! NU!
Pa kvallen gick jag och mina roomies till surfcluben har och hade middag for Paul som flyttar till Nya Zeeland pa tisdag. Kommer bli tomt utan honom i huset, han som ska flytta in verkar lite halvtontig och trakig. Ska ge honom en chans iallafall, men det kommer vara konstigt. Vi har varit en sa bra kombination alla 3, sa det ar ledsamt att det tar slut. Avrundade aterigen kvallen med balkongsnack och lite vin, trevligt som vanligt.

Tog igen all missad somn imorse och lullade inte upp forran klockan stod pa 13:00. Angesten skoljde over mig nar en klarbla himmel visade sig utanfor fonstret, sa jag flog upp och kakade "frukost". En rask 3km promenad langs stranden ledde mig hit till biblioteket igen. Ska forsoka styra upp resten av resan nu, men jag har ingen motivation - jag vill bara stanna har...

Anyway, ska vara lite organize resten av dagen - stada, tvatta, gymma o.s.v Dessutom ryktas det om Pauls hemlagade lasagne till middag, vi far val se hur det blir med den saken. Sa jag kommer nog stanna hemma ikvall och bara mysa omkring i lugn och ro. Om inte killen fran i lordags ringer, saklart.

Fick besked om trakigheter pa hemmaplan igar, sa det ligger och gnager lite i bakhuvudet just nu. Hoppas allt blir bra.

Ta hand om er darhemma, snart ses vi igen!

Puss kram karlek/Ulrika

Hejsanhoppsan, har skrivs det for fulla muggar. Har ju inte fri tillgang till internet langre sa jag forsoker vara sadar forjavla supereffektiv och gora alla internetrelaterade grejor pa en timme, d.v.s 5 dollar. Darfor kommer standarden i mail, blogginlagg m.m att vara av allra lagsta kvalite...

Hur som helst, I love this place! Gold coast kommer latt in pa topp 3 over australiensiska platser. Vi kom hit efter en flygfard som var lite kinkig, piloten missade landningen och vi fick susa omkring bland molnen ett tag till och svanga och ha oss. Sjalv satt jag mitt emellan en flygradd Safstrom och en enormt flygradd tjej fran Nya Zeeland. Forsokte smaprata och lugna ner, men det vetifan...Dessutom var det en stirrig indier som flygvard, han sprang omkring som pa crack - och det hade ju inte direkt en lugnande inverkan. Men det ger atminstone hopp om att jag ocksa skulle kunna bli flygvardinna, om dom anstaller sant dar konstigt folk.

Vi irrade runt som tva svettiga jehhu:n pa flygplatsen innan vi efter mycket om och men lyckades ta oss ut till hostelet. Sedan fick vi inte checka in forran kl 1, sa vi la oss pa stranden som ett par strandade valar och vaknade da och da med feberstirriga anleten. Tror vi fick en liten slang av solsting faktiskt. Vi  akte ut till ett shoppingcenter pa eftermiddagen, fikade och akte hem igen. Blev en tidig afton med valbehovlig somn.

Sondagens 30-arskalas blev intstallt pa grund av regn, men vi firade honom dagen efter istallet. De blev makta forvanade over att se oss dar, sa overraskningen var en succe. Hade en jattetrevlig dag med valkanda ansikten och nytt folk, bland annat en av deras vanner ifran Malmo. Eventuellt ska vi pa en liten utflykt med dem i helgen, far se hur det blir. Pa slutet av tillstallningen fick jag dock varldens huvudvark, slutade med att jag kraktes jordgubbstarta for glatta livet - i hopp om att varken skulle latta. Det var ett under att jag overlevde bussresan hem och sen kolade jag i sangen och sov en herrans massa timmar...

What else? I forrgar sa hangde vi pa en av alla strander har och gissa vem vi sag? Mick Fanning, han ar varldsmastare i surfing. Det ar stort. Atminstone nar man ar i Australien.

Igar gav vi oss ut pa ett litet mission. Vi fick for oss att ga langs hela guldkusten, fran Coolangatta till Surfers paradise. Det ar nastan 3 mil. Vi gav oss ivag runt 11-tiden och knatade pa langs stranden. Efter ett par timmar sa kom vi till ett knivigt stalle - vi var tvungna att ge oss ut i havet for att komma vidare (annars hade vi behovt ta varldens omvag) Vi kikade ett tag, konstaterade att det sag ratt grunt ut och sedan traskade vi ivag. Det gick bra i borjan, men sedan kom det starka undervattensstrommar som drog oss langre och langre ut. Dessutom borjade det sla upp stora vagor som vi forsokte parera sa att vara vaskor med kamera, mobil, visakort och pass inte skulle bli blota. Snacka om life in a bag. Vi hade da gatt nagon mil och var halvt mora i benen, fick mjolksyra i armarna av att halla upp varat bohag over huvudet och var halvt groggy av solen. Tankte att "fan, nu orkar jag inte langre, vi maste vanda" och sa kollade jag mig runt bara for att upptacka att det var vatten overallt och att det faktiskt inte fanns en plan B. Fortsatte ga/hoppa/simma med en arm in mot land och fick val ett par salta kallsupar innan vi antligen kunde kravla oss upp pa land som ett par skeppsbrutna. Lyckligtvis var alla grejer torra, sa vi firade med varsin morot pa stranden innan vi fortsatte var fard mot paradiset. Efter ett glass-stopp och lite fotograferande sa nadde vi antligen slutdestinationen kl 17. Da blev det subway och planlost vandrande i Surfers. Verkar vara ett helskont stalle! Ska forsoka fixa jobb och boende har sa jag kan spendera ungefar 2 manader i denna underbara del av varlden :)

Hoppas allt ar bra darhemma, onskar att ni var har och fick uppleva allt detta!

puss kram karlek/ Ulrika

I'm lying alone with my head on the phone
Thinking of you till it hurts
I know you're hurt too but what else can we do,
tormented and torn apart
I wish I could carry your smile in my heart
For times when my life seems so low
It would make me believe what tomorrow could bring
When today doesn't really know, doesn't really know

I'm all out of love, I'm so lost without you
I know you were right believing for so long
I'm all out of love, what am I without you?
I can't be too late to say that I was so wrong

I want you to come back and carry me home
Away from these long lonely nights
I'm reaching for you, are you feeling it too
Does the feeling seem oh so right
And what would you say if I called on you now
And said that I can't hold on
There's no easy way, it gets harder each day
Please love me or I'll be gone, I'll be gone...

I'm all out of love, I'm so lost without you
I know you were right believing for so long
I'm all out of love, what am I without you?
I can't be too late to say that I was so wrong

Oh, what are you thinking of?
What are you thinking of?
What are you thinking of?
What are you thinking of?

I'm all out of love, I'm so lost without you
I know you were right believing for so long
I'm all out of love, what am I without you?
I can't be too late
I know I was so wrong

I'm all out of love, I'm so lost without you
I know you were right believing for so long
I'm all out of love, what am I without you?
I can't be too late
I know I was so wrong

I'm all out of love, I'm so lost without you
I know you were right believing for so long
I'm all out of love, what am I without you?
I can't be too late to say that I was so wrong



For ett ar sedan stod jag i duschen mitt i natten och grat 
sa jag inte kunde andas. Helt slut slumrade jag slutligen till pa soffan
runt 7-tiden pa morgonen. Skulle borja jobba kl 8. Jag gick aldrig till 
jobbet den dagen. Minns inte sa mycket mer an sa,
forutom att jag trodde att livet i sort sett var over. 

Nu nar jag tittar tillbaka sa vet jag att det bara var en del, en period, 
av mitt liv som tog slut dar. Nar jag korde till Arlanda sa horde
jag All out of Love med Air Supply och den brukade vara varan lat.
Kandes som det var meningen att den skulle spelas da, som en
liten avslutning pa oss. Sedan satte jag mig pa ett plan till Australien 
med massa tankar i bagaget. Sahar i efterhand sa skulle jag nog
vilja pasta att jag var lite labil. Men det gick bra anda - jag ar ju har och 
kanske har jag haft the time of my life? Atminstone sa har det varit en 
nodvandig paus fran min vanliga tillvaro och paskyndat hela lakeprocessen.





Men en liten liten del av mig kommer alltid att sakna oss...