Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

...to go home! Yes, nu ar det bokat och klart. Flyger till Singapore den 3:e april, hamnar i Beijing den 6:e (har en heldag dar) och sedan den 7:e april klockan 17.10 sa tar de forstenska fotterna sina forsta stapplande steg pa svensk mark igen. Det ar blandade kanslor, men det kanns bra. Jag ar redo att komma hem igen, mission completed. Jag ar reparerad, full av energi, har massa inspiration och langtar efter att vara kreativ! Dessutom har jag en del roliga planer framover, sa tajmingen ar helt ratt och jag far fira pask i Edsbro(som det ska vara).

En sak till forresten - Ni ar ju darborta! Tror inte ni kan forsta hur forjavla mycket jag har saknat er ibland, jag har resfeber redan nu nar jag tanker pa att vi snart kommer att ses igen :) Kan man vara annat an glad?!

Har pysslat med lite allt mojligt sedan jag skrev sist. Dagen efter att jag kopt min cykel sa blev jag stoppad av sjalvaste Farbror Bla, jajjemen, lagens langa arm pekade rakt emot mig. Tydligen sa ar det obligatorisk med cykelhjalm har (antar att det ar lattare att deala med sadant an alla rattfyllon som slirar omkring i detta markliga land...), och man far bota en natt liten summa av an sisadar 350 spann annars. Jag hade ingen cykelhjalm, men jag plockade fram hundogonen och spelade lite pa min svenskhet och kom tillslut undan utan boter. Ibland ar det bra att vara ung, blond och solbrand.

Jag har spenderat mycket tid med Meaghan och Chelsea, bland annat sa akte vi ner till Coolie forra helgen och kollade in surftavlingen dar. Dock somnade jag i solen istallet for att spana in varldseliten inom surfing, men kan iallafall saga att jag varit dar.

Forra mandagen var jag pa Gavs och Matties gig igen, de spelade pa The Cavern som ar 5 minuter fran mitt strandpalats. Dar bumpade jag antligen in i Holzy, basisten fran Broome som jag inte sett sedan dess. Blev efterfest och nostalgi, reseminnen och framtidsplaner hos honom och jag kom inte hem forran pa morgonkvisten. Som vanligt, tiden gar alltid sa fort nar man traffar trevligt folk.

I Fredags blev det en helkvall med Renae, alltifran Japansk restaurang till barhang samt efterfest. Jag drack i stort satt bara kaffe denna afton, och kom inte hem alltfor sent.
Morgonen efter, kl 06.30 ringde Renae och ville ha med mig pa en ridtur med hennes familj. Jag har inte varit pa en hastrygg sedan 90-talet, men var alldeles for yrvaken for att saga nej. Sa hon hamtade upp mig och efter frukost hos hennes foraldrar sa bar det av ut i outbacken. Vi hamnade nagonstans i narheten av Springbrook (tror jag) och framfor oss vantade en 3 timmar lang ridtur med en grupp pa ca 15 pers. Jag fragade efter en liten snall gammal hast (jag ville minimera fallhojden med tanke pa min icke-existerande reseforsakring), och fick Paddy, en 22-aring med ett oga. Han var definitivt ingen liten hast, men valdigt snall och rar. Ridturen gick genom ett jattefint landskap med berg, floder och allman gronska. Blev te-paus och nybakt brod vid en prolande back. Val tillbaka pa ranchen kunde jag konstatera att det faktiskt hade gatt jattebra, tror det var for att jag inte var nervos utan bara foljde med i hastens rorelser. Det var en harlig tur, men det kandes ju i vissa delar att man varit ute pa aventyr...Renaes pappa bjod pa lunch pa ett litet mysigt cafe och sedan shoppade vi loss i en liten ekologisk affar mitt ute i ingenstans. Kom inte hem forran sent pa eftermiddagen och mottes av en halvskakig room mate. Han hade precis kommit tillbaka fran stranden och berattade att han dykt under en vag och nar han kom upp igen sa var han 2 meter ifran en tigerhaj. (varldens nast farligaste haj). Detta var precis mitt emot varat hus, sa nu vagar jag inte springa over gatan och ta ett dopp langre.

Annars sa har jag val inte sa mycket mer att fortalja, karlarna lyser med sin franvaro (jag vet att du ar nyfiken, Malin), och lika bra ar det. Jag har kommit pa mig sjalv med att vara mycket mer krasen an forut, och ar det inte utseendet det ar fel pa, sa ar det personligheten. Jaja, det finns anda inte tid for en till person i mitt liv just nu - jag har planer, och jag vill inte kompromissa eller sitta pa stand-by for nagon annan igen. Min basta tid ar nu, sa jag tanker vara sjalvisk inom de narmsta 5 aren!

Startade en 7-dagars detox igar, nodvandigt men inge vidare kul. Overlevde iallafall pa bara vatska igar och idag far jag aven ata ra frukt. Imorgon kan jag lagga till gronsaker och sa rullar det pa tills pa mandag. Det jag saknar mest ar kaffe, ge mig kaffe! Kanner mig som en urvriden disktrasa och har inte ork till nagonting alls. Men i slutet av veckan kommer jag ha mycket mer energi och kroppen kommer fungera battre efter att alla slaggprodukter ar borta. Eftersom jag har noll energi just nu sa har jag inte gjort min tisdagliga work-out som jag borde, men vi far se om jag tar mig samman ikvall. Skippade Tai Chi-passet igar ocksa, aj aj. Naval, man kan inte vara duktig jamt...

Nu ska jag finurla ut det billigaste sattet att ta mig till Perth och sedan blir det nog en tripp ner till Coolie. Vet inte varfor, bara kanner for det. De har varldens basta smoothie/juice-stalle sa jag funderar pa en organisk lunch dar. Ja, sa far det bli.

Ta hand om er, och faktiskt sa ses vi snart igen - det ska bli sa roligt! :)

puss kram karlek/ Ulrika