Till alla som berört mig, på ett eller annat sätt
Man möter ofta folk som säger att gävlebor är svåra att komma in på livet och att vi tycks vara halvtjuriga i allmänhet. De kan inte ha mer fel. Det finns så otroligt många härliga, varma och roliga människor här som lyser upp vilken grå dag som helst.
Som sagt, återträffen med 9F och gbg-gänget var mer än en succé. Festlokalen på BaraVara var bokad och det dukades upp en härlig buffé. Nästan alla var där och för mig är det ett bevis på att vi hade något speciellt på Rotskär en gång i tiden. Vi gick laget runt och alla fick berätta vad som hänt i deras liv de senaste 5 åren. Det infann sig en sjukt trevlig känsla i kroppen när det gick upp för mig att vissa saker förändrats. Borta var kategorierna, graderingarna, stämplarna, grupperingarna och fördomarna. Ikväll var vi alla lika mycket värda, så som det alltid borde vara. Ikväll var det inga sneda ögonkast, ingen var mer populär än någon annan, det var ingen som inte fick vara med. Jag tror det kallas mognad. Jag blev så glad av att höra att alla har vi kommit någonstans och alla är vi på väg någonstans. Vi har mål, drömmar och framtid. Jag blev positivt överraskad av många och tänk vad mycket som förändras på några år, samtidigt som vissa saker alltid kommer att bestå. Jag är stolt. Vi är vuxna nu, klassen. Och det är vi jävligt bra på. TACK för en helt klockren afton - vi är guld allihopa!
Gårdagen var också hur bra som helst, på alla sätt. Usch, folket - ni gör det svårt för mig att åka härifrån. Jag vet att det kommer finnas en konstant hemlängtan, bara för att ni är de ni är. Underbara.
När jag var kvar i Australien så funderade jag mycket på hur det skulle bli att komma hem igen. Jag var lite rädd - tänk om ni förändrats, tänk om jag förändrats? Den rädslan gick över efter 2 minuter i Älvkarleby. Allting var precis som det alltid varit i vårat gäng och det om något, är vänskap.
Ett stort TACK till vännerna; Skolkompisar från förskolan till gymnasiet, "gänget", nya kompisar, nygamla kompisar, arbetskamrater, krögare, spontana människor , gamla ragg, bekantas bekanta, nya ragg, familjen och inte så tjocka släkten. Ett stort TACK till alla ni som berört mig och tagit emot mig med värme och humor. Ni inspirerar mig. Ni ger mig energi. Ni är alltid bäst.
Jag hoppas att vi ses snart igen - någonstans, någongång. Om ni har vägarna förbi Arvidsjaur så är ni alltid välkomna till mig. Och om ni inte har vägarna förbi - se till att ha det!
Det är tråkigt att flytta 74 mil bort från människor av guld, men samtidigt är vår vänskap så stark att avstånd inte spelar någon roll. För vet ni vad? Vännerna finns i hjärtat, och då är vi alltid nära - vart vi än befinner oss i världen.
Puss kram kärlek/Ulrika
En mjäkig uppdate
Hur som helst så överlevde jag bilresan upp till Arvidsjaur och väl där så fick jag besked om att jag får ta över kontraktet på lägenheten :) Sweet! Dessutom knep jag bästa parkeringsplatsen - precis framför huset, så mitt flyt håller i sig. Har pysslat och donat i lyan och den kommer bli guld sen när jag har får pula in nya möbler och grejor. Hon som jag hyr av i andra hand har precis samma stil som mig, så den känns som hemma även fast mesta prylarna är hennes...Pappa kom och hälsade på i torsdags och på fredagen puttrade vi hemåt med middagsstopp hos Marie i Ljusdal.
I lördags åkte jag ut till Smörnäs och den Bergnerska familjen. Inget vidare väder, men trevligt ändå. Vi åkte in till staden på kvällen - på Old Saints såg vi svenskarna åka på däng av de rödvita och sedan blev det lurveri på Heartbreak. Sprang på gamla klasskompisar, bekanta från byn, folk som känner folk som känner mig o.s.v Många känningar - mycket skoj! Dessutom träffade jag en karl som faktiskt är värd att nämnas. Helmysig människa på alla sätt. Det känns bra att veta att de faktiskt finns, karlarna - utan attributet "jävel"...
I söndags kom Madde och Annica ut till Smörnäs och vi käkade gott, paddlade kajak till Oslättsfors och fikade. Myyys! Jag höll mig kvar i S-näs tills i tisdags faktiskt. Det har blivit alldeles för mycket glass och snask, som vanligt. Men vi har faktiskt kajakat en hel del och jag var åtminstone ut och joggade en gång...Premiärbadat också, kallare än någonsin. Dessutom har vi rejsat med permobilen och varit allmänt larviga :)
Gårdagen bjöd på en riktig genomkörare uppe på Pulshuset. Välbehövligt, både fysiskt och psykiskt. På kvällen blev det målfest på Old Saints med Gusten, Ville 1, Ville 2, Moa och Malin. Efter det så åkte jag hem till T, vi kikade på en obehaglig dokumentär om den där dåren som låst in sin dotter i källaren i 24 år...
Idag tog jag och Lila Blixten en sväng ut till Valbo. Ditten och datten på IKEA, samt en del rea-fynd. Nu har jag svårt att välja kläder tills imorgon och på lördag, får se hur det slutar. Hittade en jättefin neonrosa klänning på super-rea, den får det lätt bli åtminstone en av dagarna...Ska ha en liten byebye-tillställning inne i stan imorgon, är det tänkt. Sen på lördag så är det äntligen dags för återträff med högstadieklassen. Ska bli skoj :)
Förövrig så har jag 162 kliande myggbett på min kropp och det skrapas för glatta livet. Det hjälper inte alls. Usch och fy vad det ska klia. Har en känsla av att det inte kommer bli bättre uppe i Arvidsjaur...
Halv-träligt inlägg detta, men nu vet ni åtminstone vad som händer. Är som vanligt lite stressad och kan inte riktigt slappna av innan allting är fixat och jag har stationerat mig i Arvid.J på riktigt. På måndag börjar utbildningen och jag är taggad som fan - ska bli jättekul att göra någonting vettigt igen. Jag är understimulerad rent kunskapsmässigt just nu, så detta kommer bli kanon. Det är faktiskt kul att plugga när det handlar om sådant som man är intresserad av. Jag funderar också på att ta en gitarrkurs däruppe, alternativt lära mig spanska. Vi får väl se hur det blir, men hur det än blir, så blir det bra :)
Från Älvkarleby till Arvid.J - en drömresa
Kartonger kartonger kartonger, mitt liv i bruna lådor. Sist jag såg dem var med svullna ögon i en lägenhet i Kalmar. Nu tittar jag på samma lådor med solsken i magen och det pirrar lite av lyckorus. Imorgon börjar äventyret på riktigt. Jag gillar äventyr. Och vet ni vad? keep on dreamin´ - It might come true :)
Har som så sjukt många gånger förr tillbringat kvällen i det Bergnerska köket. Där känner jag mig hemma. Nästan som hemma-hemma. Eller förresten, ta bort nästan. Vi dinerade i form av Tacos, Malin och jag. Linda ligger väl och steker sig på en strand i Greklandet just nu, jaja - mer mat till oss ;D
Vi åkte till Arlanda igår natt och lämnade av systrarna Faxlin, hoppas de får en härlig vecka med sol, bad, håriga greker (dock på avstånd, de kilar ju stadigt båda två...) och paraplydrinkar!
Annars så har jag i dagarna hunnit med en härlig utflykt till Billudden. Cyklade dit i solen och vandrade runt hela stället och bara njöt. Hade kaffetermosen med mig som en äkta pensionär och det var förjävla härligt. Det luktade solvarma stenar, havsbris och skog - det luktade barndomsminnen i sin renaste form.
What else? Lite av varje - jobb, fika, vänner, träning, flyttstökeri, läsning i solen, allt i en salig blandning. Fyndade massa småplock till lägenheten idag, fick sjukt mycket för under 500kr. Ska bli skoj att börja sätta tänderna i allting imorgon. Jag fullkomligt exploderar i kreativa idéer och får hejda mig själv ibland när jag blir lite för ivrig. För visst skulle det vara fräckt med en neonrosa ko i naturlig storlek, men hur praktiskt är det i en etta?
Imorgon bär det av, dock utan min vapendragare lila Blixten. Hör och häpna, jag får köra pappas ögonsten. Så imorrn är det jag och Toyan mot världen. Håller på att skita ner mig när jag tänker på om det skulle hända någonting. Då lär det bli liv i luckan. Jaja, om det smäller med en ren så är det bara att hoppas på att det är en hona, så att inte hornen repar lacken...
Nämen vad ser jag?! Nu är klockan över tolv ändå. Hur gick det till? Min deadline var ju midnatt. Jag borde sova nu, ja det borde jag verkligen. Gnatt, sov gott. Vi hörs.
