Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

2 dagar kvar i A.J, på måndag rullar vi söderut med mellanlandning i Älvkarleby. På onsdag fortsätter vi ner till Malmö och jag är sjukt taggad! Det kommer bli kanon det här. Och här sitter jag med flyttkartonger och prylar överallt, men det ser värre ut än vad det är. Ska snart göra ett ryck och få undan det mesta. Har ändå varit redigt effektiv senaste dagarna och fört bort en hel del kräffs mellan os-sändningarna. Finlands hockey-fiasko svider rejält just nu, hade velat att Selänne skulle få ta en medaj innan han lägger av. Jaja, en hel del svenska framgångar iallafall - det är ruuuligt :) Och det bästa av allt är att jag har fått en grymt snygg mössa av min kollega - hon har gjort en os-mössa till mig, woohooo!

Egypten har jag inte sammanfattat ännu. Finns inte jättemycket att säga. Åkte från Skellefteå, flyget var några timmar försenat. Hade trevligt sällskap av ett äldre par på vägen ner, de var tuffa gamlingar och tiden gick rätt fort. Fick dock inte vara ifred för en av killarna som jobbade i kabinen. Väldigt oproffsigt att ragga på passagerarna. Och när han sa åt mig "You´re on a holiday, you have to smile darling" så hade jag fått nog. Jag hatar när folk säger åt mig vad jag ska göra, speciellt den om att jag måste le. Jag ler om jag är glad. Punkt. Röt i rätt ordentligt och sista stunden av flygningen såg jag inte röken av honom, karljävel. Efter landning fick jag ett sms om Sveriges första guldmedalj, najs. Lyckades sen ta mig in till Hurghada utan att bli rånad, lemlästad, lurad eller såld som slav. Skönt. Första hotellet var ett riktigt bottennapp. Vattnet fungerade inte, de hade inte bytt lakan eller städat när man flyttade in, försökte lura en på pengar, ljög om saker o.s.v Efter 2 dagars klagande så slutade det med att en fläskig snajdare med 90-tals brillor och en mage som välde ut över ett alldeles för åtdraget skärp , mötte mig i receptionen och talade om att han var manager för hotellet och sex stycken till. Han tog mig till hotellet bredvid och checkade in mig på ett helt okej 4-stjärningt hotell utan att jag behövde betala extra. Så det löste sig fint. Det värsta var ändå folket därnere, även om det låter hårt att säga. Första kvällen var jag i princip täckt från topp till tå, men de skrek ändå efter en så fort man lämnat hotellet. Så fortsatte det hela veckan, hela tiden. De smackar, visslar, stönar, kommenterar ens kropp och allt möjligt. Så. Jävla. Äckligt. Man känner sig fruktansvärt värdelös faktiskt. Hade det varit i Spanien eller nånting så hade jag sagt ifrån, men man vågar inte riktigt därnere. Och det är bara karlar överallt, ALLA jobb sköts av killar så man får aldrig nån break. Kanske låter som ett i-landsproblem, men det tar otroligt mycket på psyket och tillslut orkar man knappt lämna hotellet. Skulle boka en snorklingstur på ett kontor, men inte ens det fick man göra utan att karln där skulle vara vidrig, så jag gick bara därifrån. Jag gav upp alla planer på att göra någonting, stekte mest i den 30-gradiga värmen vid poolen. Bartenderna där sa alltid "Miss Sweeedeeen" och petade mig i magen när jag låg och blundade i solen. Snacka om att man flög 3 meter upp i luften. Sen kollade de oförstående på min ilskna blick och sa "Why joo ankry?" För att jag vill vara ifred, för helvete. Träffade en kille som jobbade på restaurangen som jag käkade på första kvällen. Han var rätt trevlig, tyckte jag då. Men lite för på. Kvällen efter käkade jag också där och när jag skulle vidare så följde han bara med. Då blev det jobbigt. Slutade med att vi blev osams, eller rättare sagt så blev jag osams. Kunde också varit gift nu. "I like you. I wanna marry you. Two thousand and a camel. Okey?"

Det fanns bra saker med resan också, believe it or not. Sjukt fint väder varje dag. Klarblå himmel, sol och 30 grader varmt. Träffade 2 tjejor från götet som jag hängde med. Vi partajade och såg på melodifestivalen på en svenskägd restaurang med fantastisk mat. Annars var det nästan bara ryska turister. På ett uteställe blev jag tjenis med en av vakterna. Han var enormt stor. Såg ut som en rysk torped, fast solbränd. Han räddade mig från jobbiga människor hela kvällen, utan att vara raggig eller vilja ha någonting tillbaka. Det gillar vi. Fanns en trevlig bartender där också. Och helt plötsligt spottade jag en T-shirt med JL-trycket och antog att det måste vara svenskar. Det visade sig dock vara en 40-årig f.d dj från Norge som tycktes ha någon form av ålderskris, jag hängde med honom och hans brorsa tills jag träffade gbg-tjejerna istället. Vi möttes upp kvällen efter och gick till Papa´s där ett grymt liveband spelade rockdängor och precis sån musik som jag gillar :) Maten har överlag varit bra, och jag blev aldrig magsjuk, däremot fick jag ca 200 insektsbett... Har rökt vattenpipa och chillat på små caféer, degat och försökt samla krafter inför flytt och utbildning. Shoppade inte alls mycket, det var självmord att gå in i småbutikerna. I en stod jag och kollade på någonting när jag kände hur någon började kyssa min axel. Mycket obehagligt. Vred på huvudet och stirrade in i ett par glittrande ögon tillhörande tanig jävla pojkspoling till egyptier. Då upplevde jag "Det ryska f-u syndromet", ett begrepp myntat av käraste Säfström under ett utbyte i Ryssland. Kortfattat innebär det att man tillslut kommer till en gräns och inte orkar hålla tyst längre. Man är så fruktansvärt arg att man inte kan tänka klart(framförallt inte på engelska) och det enda man då får ur sig är ordet "fuck" i olika böjningar och former. Det var alltså vad som hände, jag toksvor åt honom och han försvann. Han försvann fort. Tidigare samma kväll hade jag varit inne i en butik och samtidigt var där en svensk familj som precis skulle betala för massa skit. Jag kunde inte låta bli att lyssna och de var påväg att vara med om rip off of the year, herregud. Så typiskt svenniga och snälla och dålig engelska a la svennis. De hade köpt grejor som jag inte skulle betala mer än 200kr för, och de var på vippen att punga ut nästan 1000 spänn för det. Pappan i familjen öppnade plånboken och då kunde jag inte hålla käften. Sa åt dem att de höll på att bli enormt blåsta och att de inte skulle betala ens hälften av det priset. Då blev det obehaglig stämning i affären och det slutade med att jag bokstavligt talat blev utkörd ur butiken till orden "You have to respect our business" Pfff. Dom ska inte snacka om respekt. Jag hade varit väldigt provocerande och riktigt dryg därinne, det fick bli min lilla revansch på landets alla äckliga män. Kände mig nöjd. Vågade dock inte ta vägen förbi butiken till hotellet efter incidenten. Shoppade bara sista kvällen, på ett varuhus med fasta priser. Blev lite papyrus, en vattenpipa, t-shirts och ett par små prydnadsgrejor. Som ett minne från karljävlarnas förlorade land. Sista kvällen träffade jag en stekare som tydligen var advokat i Egypten. Han var inte vidrig, bara irriterande. Tog motvilligt emot hans visitkort, han tyckte att vi kunde ha en "internet relation". Det tyckte inte jag. Men om ni någongång är i Hurghada och behöver en advokat på direkten, så ska ni fråga efter Mahmoud El Bedahy. He´s the man, liksom. Kändes skönt att hoppa in i taxin till flygplatsen och få lämna den smutsiga, dammiga krävande staden bakom sig, trots underbara ljumna sommarvindar. På tal om taxi förresten, en kväll gick det undan. En ung taxischaffis skulle köra mig till hotellet och jag trodde jag skulle dö. Iklädd nattskjorta satt han med en cigg i ena handen och med den andra konstant på tutan, samtidigt som han sjöng med i någon form av psykadelisk egyptisk hårdrocksliknande musik. Plattan i mattan och kryssande mellan bilar och filer non-stop tills vi var ett kamelhår ifrån att dundra rakt in i en skåpbil i 200 knyck. Han flinade lite, skruvade upp volymen och blåste vidare. Anyways, på flyplatsen blev det strul i säkerhetskontrollen - i efterhand visade det sig att de bara försökt lura mig på pengar. Ett återkommande tema denna resa. En ung tjej som åker ensam - easy target. Trodde dom ja. Flygplanet var återigen försenat, men när vi väl kom ombord så slocknade jag och sov i princip hela resan. Lila blixten startade finfint i Skellefteå trots många minusgrader och sedan var det bara att cruisa hem i lugn och ro. Såhär i efterhand kan jag väl tycka att det inte var skitsmart att åks själv till Egypten, men va fan - jag blev ju brun iallafall.

Back to reality. Igår mådde jag riktigt dåligt på kvällen/natten. Fick enorm feberfrossa och låg i sängen iklädd raggsockor, mjukisbyxor, morgonrock, filt och duntäcke. Frös som ett djur. Intog fosterställning och lyckades dåsa bort innan curlingfinalen började. Vaknade igen i omgång fyra av att min hud brann. Den var seriöst skållhet. Slirade omkring i kroppsvätskor och kletiga lakan, skalade av mig diverse plagg och slocknade. Vaknade till Sveriges sista sten, guldstenen. Somnade gott sedan och känner mig helt okej idag. Förutom att halsen är späckad av blåsor och vita prickar. Har inte tid att vara sjuk nu, så jag tänker inte vara det heller. Ikväll är det avskedsmiddag med mina söta rara underbara kollegor och den tänker jag inte missa, no way. Sedan blir det utgång och sammanstrålning med finaste Maja piraya. Djiiisees vad jag kommer sakna många häruppe...Menmen, jag visste ju redan när jag flyttade hit att det inte skulle vara forever. Och som sagt, är enormt taggad på Malmö och mitt  nya jobb!

    

...i måndags av alla dagar. Någonting märkligt hände på färjan över till finlandet. Det började fint med en öl till maten, tätt följt av Don Simon sangria och lite rödtjut i plastmugg. Så långt var allt väl. Tillsammans med kusin C och brorsan så begav vi oss upp till baren och det var där jag beställde in snefylla of the century. Specialerbjudanden är farliga och bör i fortsättningen undvikas. Dessutom brukar jag inte dricka mycket öl längre, för det är det som gör mig bakis. Men som sagt, specialerbjudanden...Och hejsan hoppsan vad jag var arg på allt och alla, det var svordomar och tårar om vartannat. Resten är ett svart hål, med inslag av små pinsamma minnesfragment som jag nog helst skulle vilja glömma. Det inkluderar uppenbarligen rödhåriga gymnasieelever från Blackeberg, enligt säkra källor. Har även kläckt en och annan dryg kommentar till diverse löst folk (och det är först nu jag förstår ex:ets störiga alkoholbeteende, såhär ett par år senare...) Och jag har alltid hävdat att hur full man än blir så kommer man ALLTID ihåg vissa saker och att begreppet "sup mig snygg" inte existerar. Jag har nu fått bevis för motsatsen och har en helt annan förståelse för vad som i vardagstal går under begreppet "karljävlar". Jag har också insett att frågan "Vad var det som hände igår egentligen?" kan vara helt berättigad och inte någonting som man bara säger för att understryka att det var one hell of a night. Huwwa. Ursprungsplanen från mitt håll var att få brorsan lite rund under tossingarna, men så blev det uppenbarligen inte. Ingen i min familj har sett mig ap-rak någonsin, och så lyckas man bli ett riktigt praktfyllo påväg till farmors kalas, värre än när man var 16 och drack tvivelaktig fuldricka i Villastan. Märkligt. För jag drack inte mer än vanligt. Har nästan lyckats övertala mig själv om att någon la nånting i min drink, dock med betoning på nästan. Kan också vara så att eftersom jag inte vågar släppa loss här i jauret för man har ögonen på sig hela tiden, så passade jag på att bli helt bananas när tillfälle gavs.. Håhåjaja, jag är åtminstone glad att jag vaknade i rätt hytt och inte vomerade offentligt. Så kan det gå. Jag säger bara en sak, det är don Simpas fel allting.

100-årskalajset var trevligt, men jag var väl inte på g direkt. Hur som helst så gick det ner både smörgåstårta och gräddtårta och vill man vara käck så som sig bör i detta land, så kan man säga att det blev lite "tårta på tårta" och pamm-pa-ra-ramm-pamm, där satt den och nu sitter ni och smilar. Antingen för att ni faktiskt tycker att det var förjävla fyndigt eller för att jag bara är töntig. Jag hoppas på det sistnämnda.

Det blev en lugn hemfärd och tillbaka i Sverige fick jag ett glatt besked i form av att mina 3 semesterdagar blev beviljade. Det i sin tur ledde till en liten impulsgrej. När jag vaknade med kallbrand upp till knäskålarna igår och termometern visade för många minusgrader så bokade jag en flygstol till Hurghada, Egypten. Har kirrat boende också och flyger från Skellefteå på måndag. Sweet! Äntligen sol. Äntligen semester. 7 dagar med plusgrader. Det är både välbehövligt och välförtjänt. Ska bli skönt att åka själv, ty jag äro icke intresserad av att kompromissa om min lediga tid. Detta av en enda anledning; DEN ÄR MIN. Kalla mig gärna självisk, för det är jag. Tycker att det är trevligt att få rätta mig efter mig själv för en gångs skull.

För övrigt så är jag äckligt less på att folk från höger och vänster ska tycka, ha åsikter om och lägga sig i vad jag gör, inte gör, borde göra, vad som förväntas och fan och hans moster. Jag anser mig vara fullt kapabel till att fatta mina egna beslut om mitt liv, alltifrån arbete och bostadsort till hårfärg. Och en sak vet jag - det spelar ingen roll vad jag gör, för det kommer ändå alltid finnas någonting att klaga över. Har man inget jobb så borde man skaffa ett. Har man ett jobb så borde man studera istället. Om man studerar så borde man studera någonting annat. Och om man studerar någonting annat så borde man skaffa ett jobb. Såhär är det; Jag fick vid 20-årsålder in en fot i den bransch jag vill jobba inom, trots lågkonjunktur. 8 månader senare har jag avancerat och fått ett guldjobb, trots lågkonjunktur. Allt detta utan vare sig kontakter, utbildning, lån eller nudlar. Detta har jag själv åstadkommit. En arbetsplats som jag vill vara på, dessutom med en fast bra inkomst och möjligheter till utveckling. Och nej, det handlar inte om kaffe och te. Det handlar inte om att se glamourös ut på flera tusen meters höjd. Det handlar om säkerhet. Det handlar om ansvar. Det handlar om människor. Det handlar om att kunna trolla. Hårt jobb och man får slita, fysiskt och psykiskt. Men jag gillar det. Jag trivs. Jag är stolt över vad jag har uppnått. Ta för fan inte det ifrån mig. För mig betyder det här sjukt mycket, det betyder nästan allt faktiskt.

Sådärja, nu har jag tömt huvudet på tankar och är inte lika uppeldad längre. Bloggen är min mentala avlasningshylla för såväl drömmar och glädje, som ångest och ilska. Blev nog mest av de 2 sistnämnda denna gång, och så kan vi ju inte avsluta;

Är på gott humör nu och har haft en jättehärlig lördag. Lunchade med söt-Emma på Greya, sedan blev det lite shopping på Dollar. Inhandlade en stor fin och inte minst rosa, resväska som kommer väl till pass på måndag. Can´t wait, ska bli underbart att komma bort. Var in på biblioteket och lånade lite böcker om Egypten, så nu är det plugg som gäller. Tycker om att vara en aning förberedd när man kommer till ett nytt ställe. Är ju ganska annorlunda därborta i Afrika´tt, inte minst kvinnosynen. Där gäller det att hålla lockarna (och rattarna) i styr om man inte vill bli stenad. Näevars, jag tycker att man ska respektera deras seder och bruk - därför är det bra att vara påläst så att man inte omedvetet gör någonting stötande. Hann med ett grymt skönt pass på gymmet också. Först pumpade jag armar, de ser faktiskt rätt biffiga ut nuförtiden (ingen Arnold, men ändå) och sedan förbättrade jag min tid på milen. 54,24. Det är en lång väg kvar, men what can I say? Förr eller senare, troligtvis senare. Menmen, jag äro blott en ungdom...

7-hupp!

...Så hette ett kapitel i min engelskabok på gymnasiet. Bilden var en knallblå himmel med vita fluffmoln och texten handlade om att man kan komma hur långt som helst, vart som helst, hur som helst och när som helst. Det finns inga begränsningar, förutom just himlen då. Och vet ni? Det stämmer kanske.

Jag råkade visst få nytt jobb i tisdags. Ett guldjobb i mina mått mätt. I mars flyttar jag ner till Malmö och börjar som flygvärdinna hos ett av europas största lågprisbolag. Snart får jag flyga på högre höjd, i större plan, med fler passagerare och till varierande destinationer runt om i Europa. Först väntar utbildning och jag är jättetaggad på ny kunskap! För mig är detta ett stort uppsving och jag kunde inte vara mer excited än nu. Äventyr! Och det är ju precis sånt jag gillar. Det hela känns dock en aning surrealistiskt, då allting hände väldigt fort. Registrerade mitt cv för 2 veckor sedan, var på intervju i måndags och fick glädjebeskedet i tisdags. Snabba ryck, fort liv. Ibland hänger jag inte med i mitt eget tempo. Men som sagt, det är ju såhär jag vill ha det - variation, nya länder, fart och fläkt. Dessutom får jag bo i en storstad, sett till Sverige iallafall. Det har jag inte prövat på här på hemmaplan, så det ska bli spännande - speciellt efter månader i den stilla trygga delen av landet. En liten del av mig kommer alltid tillhöra A.J och jag har haft en fantastisk tid här med underbara, hjälpsamma, roliga, varma och inte minst snygga kollegor och vänner. Nu väntar istället nya äventyr och Arvidsjaurs flygplats byts mot Kastrup, Köpenhamn som hemmabas. Coolt, eftersom jag aldrig varit i Danmark "på riktigt" - ett par mellanlandningar räknas nog inte? Hur som helst, nu letar jag lägenhet därnere och velar mellan bostadsrätt/hyresrätt. Vill ha bostadsrätt men inga lån och den ekvationen går ju inte ihop någonstans. Anyways, det är en otroligt härlig och spännade vår jag kommer gå till mötes :)

I helgen var jag hos the one and only faster nere i Stockholm, shoppade och hade det allmänt trevligt. Mötte upp Cassie, min kollega som flyttat till Lund men var i hufvudstaden denna helg. Vi festade och gick till samma ställe som förra gången - den söta bartendern kom ihåg oss och vi fick fria drinkar även denna gång ^^ Vårat gemensamma mission nere i Malmö/Lund kommer därför vara att hitta ett nytt vattenhål för 2 törstiga tjejor som glömt visakortet hemma...

Min platttång exploderade förresten förra veckan, så jag slog till på en Icurl när jag ändå var i shoppingtagen down south. Den funkar kanon! Blev lite annat (o)nödvändigt också - och nej, man tröttnar inte på att shoppa!

Nu slirar jag lite här, uppenbarligen dags att sova. Ska drömma om den perfekta lägenheten som jag hittade på nätet idag, den är helt sjukt klockren. Lade in en intresseanmälan, men jiiisus - den är inte billig. Fast, vänta lite nu, hur var det där...? Ah, just det - the sky is the limit (: