Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

...Hejhopp! Har kommer ett speedat inlagg da tid ar pengar och jag vagrar betala den sure kinesgubben som ager detta internetcafe mer an nodvandigt!

Anyway, it's getting closer! Snart ar jag hemma igen och ni kommer inse att mina spydiga, pa gransen till elaka, kommentarer fortfarande finns dar och att jag fortfarande kan vara riktigt javla tjurig och grinig nar Malin och Linda gar for hogvarv...Och anda saknar ni mig!

Sedan sist har det val inte hant jattemycket, har dock borjat med bikram-yoga (eller svett-yoga som jag sjalv kallar det) Man utovar 26 olika rorelser i ett 37-gradigt rum som luktar mer svett an brynas omkladningsrum, troligtvis. Man ar dar inne i 90 minuter och forsta passet sa tror man att man ska do av syrebrist och man ar pa gransen till att krakas. Men det gor man inte. Daremot svettas man som en gris, det ar helt sjukt faktiskt - man skulle kunna simma omkring i sina egna kroppsvatskor, om man nu skulle ha den onskan. Det ar iallafall en sorts detox, rorelserna gor att man stimulerar inre organ och svetteriet driver ut gifter och kraffs ur kroppen. Sags det. For 17 dollar sa far jag ga 10 ganger, men man maste ga varje dag - missar man en sa ar man kord. Jag ar inne pa dag 4 idag. Duktig flicka. Har aven kommit in i gym och tai chi-traningen igen efter lite lata dagar. Nu ar Ulle on the road again! Renae och jag tog oss en rejal joggingtur en kvall, hon korde slut pa mig!

Overlevde forra veckans detox och igar hade jag min forsta fylla efter denna provning. Det kravdes inte mycket for att fa mig pa pikalurven, lite billigt rosevin sa var kvallen med Chelsea och Meaghan en succe. Traffade ett trevligt gang aussies och det blidde lite efterfest och rajtantajtan, sa som sig bor.

Just nu ar jag i Surfers och ska hitta ett helvetes javla forbannat svarhittat tax-office, sa jag kan fa tillbaka lite skattepengar sedan. Jojjomen, har lurvat runt har i timmar och forsokte hitta ett, dock utan framgang. Ack du grymma varld!

Har gjort manga second hand-fynd pa senaste tiden, I just love it! Sa jag har spenderat mycket tid med att grotta runt i sma dammiga affarer pa jakt efter allt mojligt. Arligt talat, det kanns som att man ar pa skattjakt och alltid hittar guldet.

Hahajaja, nu kan jag icke skriva mer - aterkommer dock inom kort!

puss kram karlek/Ulrika

...to go home! Yes, nu ar det bokat och klart. Flyger till Singapore den 3:e april, hamnar i Beijing den 6:e (har en heldag dar) och sedan den 7:e april klockan 17.10 sa tar de forstenska fotterna sina forsta stapplande steg pa svensk mark igen. Det ar blandade kanslor, men det kanns bra. Jag ar redo att komma hem igen, mission completed. Jag ar reparerad, full av energi, har massa inspiration och langtar efter att vara kreativ! Dessutom har jag en del roliga planer framover, sa tajmingen ar helt ratt och jag far fira pask i Edsbro(som det ska vara).

En sak till forresten - Ni ar ju darborta! Tror inte ni kan forsta hur forjavla mycket jag har saknat er ibland, jag har resfeber redan nu nar jag tanker pa att vi snart kommer att ses igen :) Kan man vara annat an glad?!

Har pysslat med lite allt mojligt sedan jag skrev sist. Dagen efter att jag kopt min cykel sa blev jag stoppad av sjalvaste Farbror Bla, jajjemen, lagens langa arm pekade rakt emot mig. Tydligen sa ar det obligatorisk med cykelhjalm har (antar att det ar lattare att deala med sadant an alla rattfyllon som slirar omkring i detta markliga land...), och man far bota en natt liten summa av an sisadar 350 spann annars. Jag hade ingen cykelhjalm, men jag plockade fram hundogonen och spelade lite pa min svenskhet och kom tillslut undan utan boter. Ibland ar det bra att vara ung, blond och solbrand.

Jag har spenderat mycket tid med Meaghan och Chelsea, bland annat sa akte vi ner till Coolie forra helgen och kollade in surftavlingen dar. Dock somnade jag i solen istallet for att spana in varldseliten inom surfing, men kan iallafall saga att jag varit dar.

Forra mandagen var jag pa Gavs och Matties gig igen, de spelade pa The Cavern som ar 5 minuter fran mitt strandpalats. Dar bumpade jag antligen in i Holzy, basisten fran Broome som jag inte sett sedan dess. Blev efterfest och nostalgi, reseminnen och framtidsplaner hos honom och jag kom inte hem forran pa morgonkvisten. Som vanligt, tiden gar alltid sa fort nar man traffar trevligt folk.

I Fredags blev det en helkvall med Renae, alltifran Japansk restaurang till barhang samt efterfest. Jag drack i stort satt bara kaffe denna afton, och kom inte hem alltfor sent.
Morgonen efter, kl 06.30 ringde Renae och ville ha med mig pa en ridtur med hennes familj. Jag har inte varit pa en hastrygg sedan 90-talet, men var alldeles for yrvaken for att saga nej. Sa hon hamtade upp mig och efter frukost hos hennes foraldrar sa bar det av ut i outbacken. Vi hamnade nagonstans i narheten av Springbrook (tror jag) och framfor oss vantade en 3 timmar lang ridtur med en grupp pa ca 15 pers. Jag fragade efter en liten snall gammal hast (jag ville minimera fallhojden med tanke pa min icke-existerande reseforsakring), och fick Paddy, en 22-aring med ett oga. Han var definitivt ingen liten hast, men valdigt snall och rar. Ridturen gick genom ett jattefint landskap med berg, floder och allman gronska. Blev te-paus och nybakt brod vid en prolande back. Val tillbaka pa ranchen kunde jag konstatera att det faktiskt hade gatt jattebra, tror det var for att jag inte var nervos utan bara foljde med i hastens rorelser. Det var en harlig tur, men det kandes ju i vissa delar att man varit ute pa aventyr...Renaes pappa bjod pa lunch pa ett litet mysigt cafe och sedan shoppade vi loss i en liten ekologisk affar mitt ute i ingenstans. Kom inte hem forran sent pa eftermiddagen och mottes av en halvskakig room mate. Han hade precis kommit tillbaka fran stranden och berattade att han dykt under en vag och nar han kom upp igen sa var han 2 meter ifran en tigerhaj. (varldens nast farligaste haj). Detta var precis mitt emot varat hus, sa nu vagar jag inte springa over gatan och ta ett dopp langre.

Annars sa har jag val inte sa mycket mer att fortalja, karlarna lyser med sin franvaro (jag vet att du ar nyfiken, Malin), och lika bra ar det. Jag har kommit pa mig sjalv med att vara mycket mer krasen an forut, och ar det inte utseendet det ar fel pa, sa ar det personligheten. Jaja, det finns anda inte tid for en till person i mitt liv just nu - jag har planer, och jag vill inte kompromissa eller sitta pa stand-by for nagon annan igen. Min basta tid ar nu, sa jag tanker vara sjalvisk inom de narmsta 5 aren!

Startade en 7-dagars detox igar, nodvandigt men inge vidare kul. Overlevde iallafall pa bara vatska igar och idag far jag aven ata ra frukt. Imorgon kan jag lagga till gronsaker och sa rullar det pa tills pa mandag. Det jag saknar mest ar kaffe, ge mig kaffe! Kanner mig som en urvriden disktrasa och har inte ork till nagonting alls. Men i slutet av veckan kommer jag ha mycket mer energi och kroppen kommer fungera battre efter att alla slaggprodukter ar borta. Eftersom jag har noll energi just nu sa har jag inte gjort min tisdagliga work-out som jag borde, men vi far se om jag tar mig samman ikvall. Skippade Tai Chi-passet igar ocksa, aj aj. Naval, man kan inte vara duktig jamt...

Nu ska jag finurla ut det billigaste sattet att ta mig till Perth och sedan blir det nog en tripp ner till Coolie. Vet inte varfor, bara kanner for det. De har varldens basta smoothie/juice-stalle sa jag funderar pa en organisk lunch dar. Ja, sa far det bli.

Ta hand om er, och faktiskt sa ses vi snart igen - det ska bli sa roligt! :)

puss kram karlek/ Ulrika

Hejhejhej, har kommer en svettig rapport fran Gold Coast, Australia. Var ett tag sedan jag skrev och sedan dess har Amos flyttat ut och Jules flyttat in i varat lilla strandpalats.

Forra mandagen bjods det pa Pauls hemmagjorda lasagne som avskedsmiddag och dagen efter var det dags att saga byebye till honom. Kanns lite trakigt, det ar inte samma stamning i huset langre, men den nya killen ar helt okej iallafall.

I borjan av forra veckan traffade jag karln med armmusklerna igen - blev en langpromenad pa kvallskvisten och det var valdigt trevligt. Far se om vi ses igen, hoppas pa det :)

Onsdagen bjod pa en snabbvisit av Renae, trevligt trevligt. Mint-te pa balkongen och lite tjejsnack var precis vad jag behovde.

I torsdags hamnade jag pa ofrivillig dejt med Christian, trots Safstroms utmarkta bortforklaringar sa trillade jag dit. De forsta fem minuterna pa restaurangen var smartsamma, han bara stirrade mig djupt in i ogonen och sag alldeles salig ut. Helst av allt ville jag glida ner under bordet och osynligt hasa mig mot utgangen med hjalp av mina armbagar och val framme vid dorren skulle jag kasta mig fram med algakliv samtidigt som en rodkindad dvargakor skulle sjunga "freeedooom" inne i mitt huvud. Men istallet satt jag snallt kvar och artighetskonverserade, forsokte ha ogonkontakt utan att han skulle fa for sig nagot. Middagen var iallafall underbar, en sorts mexikansk kycklingsallad (samma som pa alla-hjartans) och bara for att det tog san himla tid att fa den sa fick jag den gratis. Alltsa behovde han inte betala min mat och da var det ju liksom ingen dejt, va?

Fredagen spenderades pa stranden med Chelsea och Meaghan, mycket angenam tillstallning. Pa kvallen plockade Renae upp mig och vi akte in till Surfers for att avnjuta "bubbel-te" Mumma! Sedan skjutsade hon mig till Burleigh och jag motte upp C&M igen - vi svangde vara lurviga, dock lite halvhjartat, sa kvallen avrundades ganska tidigt.

Lordagen bestod ocksa av strandhang, sedan forfest pa min balkong. Nar jag knatade ivag till en liten bottle shop sa hande det igen. Jag gick in dar och spanade runt lite, gick till nasta alko-affar och bestamde mig slutligen for att ga tillbaka till den forsta. Nar jag skulle betala sa tittade kvinnan bakom disken lite konstigt pa mig. "Excuse me, is your name Ulrika?" Jag tyckte att hon sag bekant ut och kikade lite diskret pa hennes namnskylt som forkunnade "Mel" Ahaa! Aterigen en manniska som jag traffat i Broome. Det var flickvannen till basisten i bandet som vi hangde med dar. Hon kom och halsade pa i Broome en vecka, sa det var val inte sa konstigt att jag inte kande igen henne direkt. Bytte nummer och forhoppningsvis kommer jag mota upp dem inom en snar framtid. Kan alltsa konstatera att varlden fortfarande ar valdigt liten, dock pa ett bra satt.
Pa kvallen sa var partypatrullen pa G igen, hemmagjorda snakebite hos mig och sedan Burleigh for att kolla in "Splinter in the mind" - traffade gitarristen nar jag var pa Gav och Matties gig tidigare och lovade att jag skulle titta in pa deras spelning. Helt okej, paminde lite om Nightwish och ovrig finsk melody-metal som jag lyssnade pa back in the days.

Annars da? Joovars, traningen gar kanon. Har gatt ner ca 5 kilo pa mindre an en manad, vilket jag tycker ar lite konstigt - det ska inte ga sa snabbt och smartfritt, helt enkelt. Jag ater vettigt och gillar att rora pa mig, men jag ater fortfarande nan chokladbit ibland eller haver ol, sa det vet'e fan hur det har gatt till. Tranar inte som besatt nu, har hittat en skon mix av traning och ovrigt skoj. Som det ser ut nu sa joggar och utomhusgymmar jag pa tisdag, torsdag och lordag eller sondag. Jag forsoker ga upp runt 5-tiden pa morgonen och kaka frukost, sa att jag kan komma ut runt 6, innan det blir for varmt. Efter varje pass sa blir det ett dopp i det bla, helt perfekt avslutning och man slutar eftersvettas. Pa tal om kroppsvatskor sa har jag svettat sonder min mp3-spelare. Den blev sig aldrig riktigt lik efter sporegnet men fungerade felfritt. Jag gjorde dock misstaget att ha den i sport-BH:n nar jag var ute och joggade, det resulterade i att den blev rattsvettsskadad och displayen sprakade till och dog. Men an sa lange kommer det musik ur den, och det ar ju huvudsaken. Hoppas pa att den overlever resan, sa blir det Ipod-kop pa svensk mark sedan. Mandags- och onsdagsmorgnarna bestar av tai chi i Burleigh, utomhus saklart! Dessutom gratis. Jag resonerar dock fortfarande som sa att "om du inte svettas som en gris sa raknas det inte", men ser det som skon avslappning och stretching iallafall. Dessutom tranas man mentalt, och det ar ju inte kattpiss det heller...Obligatoriska promenader star pa schemat varje dag och det brukar bli mellan 1 och 2 mil om dagen ungefar, oftast langs stranden. I mandagskvall nar jag var ute och gick i flipflops och jeans sa joggade 2 brassar om mig och sa "come on, you can do it", men p.g.a outfiten sa avbjode jag. Nar jag sedan sag att de borjade ga i en uppforsbacke sa kunde jag inte lata bli att springa forbi dem och lite halvkaxigt slanga ur mig "come on, you can do it", eftersom jag alltid kanner att jag maste bevisa nat for att jag ar tjej och dessutom ar en enorm tavlingsmanniska. Vi sprang sedan tillsammans tills jag vek av vid mitt place. Sa kan det ga nar man ar ute pa vardagsaventyr.

Nu kommer en helt orelevant sak som jag glomt att beratta om tidigare och som jag tycker ar lite smatt otroligt. Nar vi bodde hos Renaes foraldrar sa snackade hennes pappa om att hans son minsann varit i Sverige och fatt med sig en hockeytroja hem. Han ville jattegarna visa den och jag tankte att han sliter val fram en sandar blagul. Men icke! Fram flyger en brynastroja - svart, gul och rod med "Gavle" tryckt pa brostet. Jag blev tamejfan tarogd. Det kandes markligt att en sa sjalvklar del av "min" stad hade forflyttat sig till en garderob pa andra sidan jorden. Samma helg sa satt det en tjej bakom mig pa nattbussen hem, det visade sig att hon var svensk och fran Kalmar av alla stallen, det kandes ocksa lustigt - att vi tva befann oss sa langt hemifran, men fran samma vardag. Jag antar att det inte spelar nagon roll hur langt hemifran man befinner sig, da och da stoter man pa sma fragment som paminner en om hemma. Som just nu, jag sitter pa ett internetcafe och det sitter 5 blasta svennebrudar i samma lokal och snackar "fejjsbok" och ar allmant hogljudda och storiga. Jag vill inte hora deras dumma konversation, jag funderar pa att stalla mig upp och pa renaste norrlandska saga; "Hall kaft, fo faan"

Och ja, man brukar ju spara det basta till sist - sa har kommer det...Jag har kopt en cykel! Javisst, idag strosade jag runt i nagra secondhand-affarer och dar stod hon - lila, rostig och billig som en Big Mac&Co! 53 kronor for en cykel ar vad jag skulle kalla att sjuhelvetes javla megakap. Att det var en 18" med sadeln sa lagt som mojligt, har inte stoppat mig fran att fara runt pa "den lilla lila" idag. Har i och for sig kant mig som ett dvargmongo nar jag knycklat upp mig pa den och haft en konstant radsla for att sla ut mina egna tander med knaskalarna. Bra traning for benen - 4 veckor och jag kommer ha larmuskler som Marion Jones. Men vet ni vad, det ar ingen dvargcykel langre! Pavag hit till Surfers sa rakade jag sa lampligt passera en cykelaffar, sa jag stannade till och tankte hora om de hade en shiftnyckel att lana ut. Och bingo! Killen i affaren tog sig an min lila van - fixade sadeln, hojde styret och pumpade i luft i dacken (utan att vilja ha en krona for besvaret), sa nu gar hon som ett spjut! Har precis bikat 10km och det kanns sa jakla lyxigt att "ha egen transport"

That's all for now, ta hand om er!

Puss kram karlek/ Ulrika