Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

Nu star jag pa Singapores snajsiga flygplats och vantar pa att fa ga ombord pa sista planet. Klockan ar 8.45 pa morgonen har. Resan har hittills gatt jattebra (Du kan sluta oroa dig, Tessan). Pa Arlanda drack jag min sista ol pa svensk mark i vantan pa planet till Danmark, Nar jag gatt ombord pa det sa slocknade jag direkt och vaknade nar vi landade, skont! I kopenhamn var jag lite stressad, men hann iaf med planet. Singapore Airlines ar verkligen att rekommendera, toppenbra! Hade en egen liten tv med 100 olika filmkanaler, sadana som gar upp pa biograferna hemma nu i dagarna, Jag hade iofs sett de flesta i Kalmar, men The Bucket List sag jag garna igen. Kollade Bee Movie och National Treasure ocksa. Men eftersom jag ar mastare pa att somna till filmer sa har tiden gatt fort och jag har dregglat i somnen som vanligt. Satt iaf ingen bredvid mig, lyx med 3 saten sjalv! Underbar mat och fria drinkar. Tank, jag satt flera tusen meter upp i luften, fardades i ungefar 850km/h, -50 grader utanfor fonstret, och drack Singapore Sling! Livet ar bra markligt ibland. Mellan Danmark och Singapore tog det ganska precis 12 timmar, men det kandes inte som att man suttit dar sa lange. Jag slumrade till en svang och nar jag vaknade igen sa var det alldeles morkt och stjarnklart utanfor. Da hade jag ingen aning om vad klockan var, varken svensk tid eller nagon annan. Men tydligen sa hade jag gatt miste om kvallsmaten...Frukosten var dock rejal; Nudlar med kott och gronsaker, baugette, muffins, youghurt, fruktsallad, kaffe och juice! Och vet ni vad det basta ar? Snart far jag mat igen! =)

Ta hand om er darhemma! Kram!

P.S Gratis internet har, Lejonstaden far pluspoang!

Usch ja, nu har jag spenderat sista kvällen med tjejorna. Det känns märkligt. Det har inte riktigt gått in i huvudet att vi inte kommer ses på väldigt länge. Men det sköna är att när jag kommer hem igen så kommer allting att vara som vanligt igen efter en kvart :) Det är vänskap det. Och som jag sa till Lusan när hon bölade en skvätt: "Hem kommer man alltid, om inte annat så i en liksäck" Ja, jag vet - jag är en jävel på avsked ;P

Nu är det fyra timmar innan jag lämnar hemmet, och har fortfarande inte packat klart. Stabilt. Men det löser sig, så länge pass och pengar är med. Dock borde jag kanske sova en stund, men vet inte om det är lönt. Har en del att pyssla med fortfarande om man säger så...

Håhåjaja, detta är sista gången jag får använda mig av å,ä,ö. I fortsättningen kommer det alltså stå "hahajaja".

Näe vet ni vad, nästa gång jag skriver så befinner jag mig förhoppningsvis i Australien :)

Ha det bra nu allihopa, vi hörs!

Ipen
Plåster (Nalle Puh-motiv)
Bakistabletter
Tuggummi
Läppglans
Nagelfil
Trosor
Spegel


Detta fina set fick jag av Tessan, min kära vän :) Hon vet precis vad man behöver för att överleva! Tack o bock!

Jag insåg precis att det bara är lite mer än ett dygn tills jag lämnar lilla Älvkarleby. Flyget går kl 09.25 från Arlanda, det tar ungefär 1h och 30 min att åka dit. När man reser utanför Europa så ska man checka in 3 timmar in avgång. Det innebär att vi får åka senast kl 5 på morgonen. Sedan blir det löjligt nog mellanlandning i Köpenhamn, Danmark. Då tänker jag automatiskt på H.C Andersens "Den fula ankungen". Jag tyckte så synd om den lille fågeln när jag var liten. Nåväl, efter att ha lämnat pölsan bakom mig så börjar den långa etappen. Nästa stopp blir i Singapore, även kallad "Lejonstaden" (singa=lejon, pura=stad) Det var tydligen någon prins som kom på namnet, när den första levande varelsen han mötte där var ett lejon...Sedan ska man upp i luften igen en sväng och tillslut anländer jag till Perth, då bör klockan vara ungefär 14.30, lokal tid (+8h). Totalt tar resan 23h, varav 18 är flygtimmar. Jag ska ladda upp med korsordstidningar, böcker och musik, då bör jag överleva tristessen.

Det känns fortfarande overkligt och jag kommer nog inte förstå någonting av någonting den första tiden därnere. Mest är det som att jag packar för en lite längre semester, hjärnan har definitivt inte ställt in sig på att jag ska vara borta ett år. Nu börjar resfebern komma smygande iallafall, den känslan har jag alltid gillat :)

Håller på att kolla upp lite alternativa boenden för min vistelse i Perth. Lutar åt något backpacker hostel, det blir nog roligast. När jag åker till London så brukar det bli Piccadilly Backpackers (Om jag inte bor hos Malin i Hackney) och det är ju skitkul att dela rum med folk från alla möjliga länder, tycker jag. Ett år delade jag och Helen rum med några killar från Australien, hur trevliga som helst! En av dem kommer jag kanske möta upp i Australien senare i år, eftersom vi fortfarande har kontakt. Man lär känna mycket folk när man tvingas dela rum med dem, helt enkelt! En annan fördel med hostel är att det är billigt och avslappnat jämfört med hotell. Billigaste boendet som jag hittat i Perth kostar 15 AUD/natt - det är ungefär 87 kronor. Kalas! Ofta ingår det också gratis lokalbussar och dylikt. Det ordnas utflykter och fester och man blir som "en enda stor familj". Nödlösningen är att sova på en soffa i Säfströms flat share, men det ska nog kunna lösas ändå. Vore dock en fördel att bo i närheten av henne, d.v.s på Scarborough Beach Road. Ska klura lite mer på hur jag gör, kanske smidigast att boka när man väl är på plats och kan känna av stämningen. Det är ju vinter och lågsäsong därborta nu, så det borde inte vara några problem att få tag på boende. Ärligt talat så känns det rätt skönt att inte veta någonting om vad som kommer hända och hur det kommer gå när jag landat. Det enda jag vet är att det här ska bli så jävla skoj!


      
       

  

Idag gjorde jag en dum grej. Hösten 2006 så åkte jag och Catte till Kina och jag lånade en resväska av henne. Jag ska lämna tillbaka den imorgon (bättre sent än aldrig...) Jag tog fram den idag och ändrade kodlåset till 000, trodde jag. Sedan smällde jag igen den. Sedan visade det sig att koden inte alls blivit ändrad, utan det var samma kod som i Kina. Och inte ens jag med mitt minne, kunde komma på vad den var. Tänkte först att jag kunde ringa till Catte och höra med henne, men var inte säker på om jag själv ändrat koden eller så. Började hysteriskt testa olika kombinationer av siffror men gav upp. Hämtade en kniv och försökte bryta upp helvetet. Gick inte heller. Tillslut insåg jag att enda sättet var att prova sig fram i systematisk ordning. 001, 002, 003 o.s.v När jag kom till 540 och tummarna var ömma som bara den, då klickade det till och den öppnade sig. Tänk att man kan känna en sån enorm lycka över nånting sådant! Det roligaste var ändå när jag ringde till Catten ikväll och berättade om mina bestyr. Hade kommit till den delen när jag börjar prova kombinationer när hon säger: "Är inte koden 540 eller nåt sånt? Det har jag för mig."

Detta blir första inlägget inför Aussieresan. Snart bara en vecka kvar, så jag måste sätta fart med allting nu. Jag har en otrolig förmåga att aldrig få tummen ur the ass och ta tag i saker och ting. Men visumet är klart, biljetten bokad och nytt pass införskaffat (rolig detalj: missade p:et i pass, så meningen nyss sa att jag införskaffat nytt ass) Jag har ändå några grejer kvar att fixa, hinner beta av lite imorgon. Tanken var i och för sig att jag skulle gått och lagt mig innan kl 23...Men som vanligt så sitter jag fortfarande uppe och ugglar. Faktum är att jag varit kissnödig i över 2 timmar men inte ens kommit iväg till toaletten, så illa är det med mig och mina åtaganden. Nåväl, den 29/4 bär det i alla fall av till Perth - It´s gonna be great!