Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

...Ja, jag har internet igen, uppenbarligen.

För en vecka sen åkte jag ner till hufvudstaden och inkvarterade mig hos fastern. Hjälpte till på en basar ute på Lidingö, snittåldern var nog kring 75. Men det var trevligt ändå! Jag gillar tanter och tanterna gillar mig :D

På fredagkvällen träffade jag min kollega Cassandra och vi förfestade hos hennes vänner, sedan fortsatte vi någonstans på söder. Sov ute i Bromma hos Cassie och var förvånansvärt befriad från bakisbesvär på lördagmorgon. Vi var ute och slarvade på lördagskvällen också, hamnade på en mysig irländsk pub på söder - där fick vi fria drinkar hela kvällen och bartendern var supergullig. Blev lite förtjust faktiskt, något som är vanligt förekommande i min värld. Dock la jag inte in nån stöt, vilket också är vanligt förekommande att jag inte gör. Mental note till mig själv; Shape up!

Sista dagen i storstan tillbringades med bakislunch i form av falafel, sedan jagade jag en svart klänning runt hela staden - den fanns inte i rätt storlek någonstans. Höll sedan på att missa flyget hem för att självaste Putin var på besök och ville ha E4:an för sig själv. Flygbussen bjöd då på en avstickare till Sollentuna och när jag äntligen kom fram till Arlanda så var det äckligt lång kö till in-checkningen. Tur att man har sina knep och hundögon...

Tillbaka till klänningen. Skulle beställa den från hm.se tänkte jag, men den skulle inte levereras förrän v.51 isåfall. Jag vill ju ha min nästa helg på personalfesten. Började ringa runt till massa affärer överallt men den var fanimig omöjlig att få tag på. Gav upp och började klura på alternativ. Gick och tjurade hela dagen. På kvällen ringde jag till Valbo, inte för att jag trodde att den skulle finnas där heller, men se på fan - det gjorde den! De hade 1 enda klänning kvar och det var rätt färg och rätt storlek! Haha, helt sjukt hur glad man kan bli över en sådan sak. Världens bästa Malin lovade att hämta ut den och ta med den till mig. Egentligen är det inte nåt speciellt med klänningen, men den satt perfekt och jag blev bara besatt liksom. Ja jävlar, man är nog mer materialistisk än man tror.

Igår åkte jag till Pite för att fixa nytt usb-modem. Slog till på en ny telefon också, eftersom min gamla är riktigt nära en total break down. Det blev en Sony Ericsson Jalou, bestämde mig för att den svarta var snyggast. Jag vill konstigt nog inte ha en iPhone, är ett viktelefons-freak uppenbarligen. Har nytt nummer, den som hör av sig kan få det (med vissa undantag...) Hur som helst, skitläskigt att köra hem igår - mörkt, fetingtjock dimma och spårigt. En liten Nissan mot stora lastbilar som dundrar fram. Huwwa. Spände mig som satan, axlarna satt halvvägs upp i öronen hela vägen och jag är glad att jag överlevde.

På gymmet går det bra nu, börjar ge resultat med styrketräningen - faktiskt så kan jag själv se att jag biffat till armarna och dessutom orkar mer. Har ökat på lite på de flesta maskinerna och det suger fint i musklerna när man tränar. Har dock chillat med förbränningspassen de senaste dagarna, är något skit med hälsenan som gör att jag haltar om jag har träningsskor på mig. Hoppas det går över snart. Tränade bara innebandy i måndags p.g.a detta. Tråkigt när man hade haft möjlighet att vara med annars.

Precis som man borde så har jag sparat det bästa till sist; Mina Ä-by flickor kommer hit inatt! Wiihooo! Det ska bli sjukt skoj att ha the dream team inneboende några dar. Dessutom får jag ju min klänning! Ska bli roligt att få visa dem runt i A.J och att de får se hur man bor och sådär. De stannar nog tills tisdag, hoppas det iallafall. Om allt går som det ska så dyker de upp mitt i natten - då ska jag vara redo med något gott att tugga på och så ska vi snacka skit tills det blir gryning, fanimig! Kör försiktigt, Malin&Linda  - det bjuds på kramar vid ankomsten :)

Nu ska jag ner i tvättstugan och hämta det sista, 4 maskiner har det blivit. Varit effektiv idag och jagat vuxenpoäng i alla möjliga former. Duktiga jag. Gick upp tidigt också. Som sagt, duktiga jag.

En sista grej förresten; Hade uppföljning på jobbet i tisdags. Fick träffa psykologen som jag träffade under intervjun i våras. Gick mycket bättre den här gången, det var ett riktigt bra samtal och det kändes som han hade en mer rättvis uppfattning om mig nu. Intressant ändå, att snacka med någon om hur man själv är och varför.

Och nej, jag fick inte diagnosen manodepressivt mumintroll. Pheeew.

Sitter på vardagsrumsgolvet och dricker pepparmints-té. Brottas med hormoner och lyssnar på Oasis. Har ett nystädat badrum, kommer inte ihåg när det hände senaste. Känns bra att man gjort någonting idag. Ska ut i mörkret på en liten promenad sedan, kilar nog in på Konsum och köper en blomma till min fina, men ack så tomma kruka. Och vet ni? ALLA mina blommor som jag införskaffat häruppe lever! Jag undrar hur det gick till. Kan ju kanske vara ett resultat av att jag numera inte bara tänker att jag ska vattna blommorna, utan att jag faktiskt gör det också. Därför kan det vara trevligt med någonting mer grönt i vardagsrummet, typ murgröna eller nåt annat enkelt. Är riktigt sugen på ett akvarium sedan, det skulle göra sig bra här. Vet ni vad som skulle vara riktigt häftigt? En skiitstor "guldfisk-skål" med en skiiitstor guldfisk i. Hade varit läckert som fan i ett stort öppet rum, typ en glassig reception i nåt stort businesskomplex eller i nån trendig lounge. Hade skapat ett väldigt surrealistiskt intryck i kombination med en oversize:ad klocka tillexempel. Take that, liksom! Men här i lyan blir det nog ett hörnakvarium isåfall, har sett ett lämpligt på djurmagasinet.

Från fisk till gris. Anser mig vara frisk nu, har inte haft feber på flera dar och inte heller knaprat Ipren. Har varit i karantän i en vecka nu, så imorgon ska jag jobba igen. Äntligen! Känns inte roligt med så många sjukdagar. Ska bli skoj att komma tillbaka till verkligheten och att se lite folk igen. Köra på som vanligt och kanske ta ett lätt litet pass på gymmet också. Är mitt uppe i en detox nu förresten, befinner mig på dag 3. Det innebär frukt och grönsaker, råa sådana. Funkar bra, har inte jättestor aptit ändå just nu. Blir mycket grönt te till detta, gottigott! Men fasen alltså, man saknar kaffet...

Beställde lite trevliga grejor från Eleven.se tidigare och hämtade ut paketet igår. Ruuligt med paket ju! Innehållet höll önskad kvalité, tycker jag. Bland annat en borste från Braun som drivs med batterier och skickar ut joner som gör att håret blir blankt och lättborstat, dessutom inte statiskt. Funkar kanon! Den är skonsam mot håret och sliter inte alls lika mycket som en vanlig borste. Helt klart en investering. Dessutom är det roligt att den lyser grönt när den är igång. Som värsta StarWars-prylen!

Dagens I-lands; Har fått en ny granne och fy jävulen vad det ska levas om hela tiden då. Är det inte betongborrning mitt i fredagsnatten så är det kånkande av möbler som varenda gång ska tjongas in i min dörr en vända innan de pulas in i hans lägenhet. Och sedan ska dörren lämnas öppen när de står och brölar därinne och ljudvågorna studsar omkring mot kala väggar och de skriker fast de inte vet om det själva. Smäller igen dörren sedan, för att försäkra sig om att den verkligen, verkligen är riktigt, riktigt stängd. Antingen är de halvdöva eller allmäna retards. Jag vet inte, och det spelar heller ingen roll. Håll bara käften så jag kan hitta nåt annat att gnälla om...

Försöker pula in mer bilder i min blogg, så här bjussar jag på en gammal bild - från andra året på Märsgarn, tror jag det är. Särra är bakom kameran och på bilden är resten av besättningen för FAG 8 a.k.a brudbåten. Good times! Fick ett enormt seglings-sug nu...Ge mig sommar och en båt så ska det nog bli åka av!

Såhär fint var det i A.J för ett par veckor sen :)

Och så kom det ett inlägg med touch av stress, mitt i tisdagsnatten då vanligt folk sover...

Det är uppenbarligen mycket ohälsosamt för mig att vara hemma om dagarna. Jag, som redan tänker för mycket, får ännu mera tid till att analysera saker som jag ändå inte hittar något svar på. Jag börjar ifrågasätta mig själv och vad jag gör med min tid, och vilka alternativ det finns och vad dessa isåfall innebär. Och dom säger att det kallas rastlöshet, men jag tror att det handlar om någon slags prestationsångest. Man jagar fanimig guldstjärnor i allt man gör, även fast det inte finns någon där som delar ut dem. Och så känner man sig fången i sin egen vardag, tror att alla andra har det så fantastiskt mycket mer spännande. Det rycker i resetarmen, som alltid när jag gjort samma sak i mer än 8 veckor. Bort bort, långt bort. Till en strand någonstans, med ett hav och massa vågor. Jag kan vara där i timmar. Lyssna. Njuta. Bara vara. Utan rastlöshet och med ro i själen. Sällan har jag känt mig så lugn och harmonisk och helt tillfreds som under tiden på Gold Coast. Det kändes bara så bra, det var där jag skulle vara. Det tror jag fortfarande ibland och som en vän på fb skrev; "Ibland kan längtan bort vara lika stark som längtan hem".

Känner en allmän stress över själva livet just nu. Man ska vara så klok och vuxen och fatta alla de rätta besluten. Göra taktiska drag inför framtiden. Investera. Prestera. Avancera. Och gud hjälpe den som gör fel. Speciellt nu, eller hur lågkonjunktur? Tacksam ska man vara, tacksam för allt som inte är undergång. Och nog fan är jag tacksam. Men vad hände med att passa på medans man är ung? Att vara oberoende och självständig, utan att nyttja det - det stavas slöseri. Jag är inte klar med världen. Jag vill resa, upptäcka, uppleva. Träffa folk med anekdoter, trasiga clowner och hessjungande gitarrister. Jag vill vara mitt i en galen röra av människoöden. Jag vill bli berörd.

Gamla klasskompisar blir på tjocken. Bildar familj. Blir kallad mamma av en dreglande liten kotte. Andra köper hus och gemensam hund. Delar ringar som visar vem som tillhör vem. Och vem tillhör jag? Plötsligt ligger man efter och före på samma gång. Visst fan känns det inuti när man ser att ens vänner klarar av det där som jag inte fixade. En långvarig relation. Linda och Adde till exempel, blev tillsammans ett par månader innan jag och G. Sedan dess har det varit dom. Och det finns inget annat. För mig tog det mindre än ett år att bli oälskad. Ingen guldstjärna där inte. Det sitter nog i mer än jag vill erkänna. Och inte konstigt att jag är singel, när jag vägrar ge någon chansen. Reserverad och allmänt ointresserad. Klart de inte fattar att jag egentligen är intresserad.

Och jag har varit bitter länge nu. Litar inte på karljävlar. Det blir enklast så. "It´s easier to live alone then fear the time it´s over". För det är inte värt att ge någon allt, en liten stund. För den lilla stunden på topp väger inte upp månader på botten. Då är jag hellre på en stadig mittimellan-nivå hela tiden.

När man bor i ett litet norrländskt samhälle där inavlet lurar runt knuten, så är det liksom nästan skamligt att vara singel. Handlar själv. Går på bio själv. Promenerar själv. Men herregud, vad lider hon av? tycks folk fråga sig. Och så känns det pinsamt utan någon anledning. Jo jag lider av cynism, bitterhet och realism(och så är jag jävligt ful utan smink också) Jag är en av dem som inte haffat grannpojken vid 15-års ålder och sedan hållt fast vid honom malandes "Nå blir´hä bra nå" och lagt allting utom ett liv norr om Lycksele åt sidan.

Egentligen så vill jag nog bara ha någon. En anledning till att luta sig bekvämt tillbaka mot vardagen och inte fundera så mycket över vad som finns "därborta". Någon som får en att sluta leta efter tillfällen att leta. Jag vill inte tillbringa lördagarna med att spana in högljudda fyllon som är grova i käften på Capsi. Jag vill inte somna ensam, inte här iallafall. Jag vill ha det där speciella. Jag vill ha du&jag mot världen. Jag vill ha trygghet.

Och så jävla patetiskt det här blev nu då...