Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

Hejhejhej, har kommer en svettig rapport fran Gold Coast, Australia. Var ett tag sedan jag skrev och sedan dess har Amos flyttat ut och Jules flyttat in i varat lilla strandpalats.

Forra mandagen bjods det pa Pauls hemmagjorda lasagne som avskedsmiddag och dagen efter var det dags att saga byebye till honom. Kanns lite trakigt, det ar inte samma stamning i huset langre, men den nya killen ar helt okej iallafall.

I borjan av forra veckan traffade jag karln med armmusklerna igen - blev en langpromenad pa kvallskvisten och det var valdigt trevligt. Far se om vi ses igen, hoppas pa det :)

Onsdagen bjod pa en snabbvisit av Renae, trevligt trevligt. Mint-te pa balkongen och lite tjejsnack var precis vad jag behovde.

I torsdags hamnade jag pa ofrivillig dejt med Christian, trots Safstroms utmarkta bortforklaringar sa trillade jag dit. De forsta fem minuterna pa restaurangen var smartsamma, han bara stirrade mig djupt in i ogonen och sag alldeles salig ut. Helst av allt ville jag glida ner under bordet och osynligt hasa mig mot utgangen med hjalp av mina armbagar och val framme vid dorren skulle jag kasta mig fram med algakliv samtidigt som en rodkindad dvargakor skulle sjunga "freeedooom" inne i mitt huvud. Men istallet satt jag snallt kvar och artighetskonverserade, forsokte ha ogonkontakt utan att han skulle fa for sig nagot. Middagen var iallafall underbar, en sorts mexikansk kycklingsallad (samma som pa alla-hjartans) och bara for att det tog san himla tid att fa den sa fick jag den gratis. Alltsa behovde han inte betala min mat och da var det ju liksom ingen dejt, va?

Fredagen spenderades pa stranden med Chelsea och Meaghan, mycket angenam tillstallning. Pa kvallen plockade Renae upp mig och vi akte in till Surfers for att avnjuta "bubbel-te" Mumma! Sedan skjutsade hon mig till Burleigh och jag motte upp C&M igen - vi svangde vara lurviga, dock lite halvhjartat, sa kvallen avrundades ganska tidigt.

Lordagen bestod ocksa av strandhang, sedan forfest pa min balkong. Nar jag knatade ivag till en liten bottle shop sa hande det igen. Jag gick in dar och spanade runt lite, gick till nasta alko-affar och bestamde mig slutligen for att ga tillbaka till den forsta. Nar jag skulle betala sa tittade kvinnan bakom disken lite konstigt pa mig. "Excuse me, is your name Ulrika?" Jag tyckte att hon sag bekant ut och kikade lite diskret pa hennes namnskylt som forkunnade "Mel" Ahaa! Aterigen en manniska som jag traffat i Broome. Det var flickvannen till basisten i bandet som vi hangde med dar. Hon kom och halsade pa i Broome en vecka, sa det var val inte sa konstigt att jag inte kande igen henne direkt. Bytte nummer och forhoppningsvis kommer jag mota upp dem inom en snar framtid. Kan alltsa konstatera att varlden fortfarande ar valdigt liten, dock pa ett bra satt.
Pa kvallen sa var partypatrullen pa G igen, hemmagjorda snakebite hos mig och sedan Burleigh for att kolla in "Splinter in the mind" - traffade gitarristen nar jag var pa Gav och Matties gig tidigare och lovade att jag skulle titta in pa deras spelning. Helt okej, paminde lite om Nightwish och ovrig finsk melody-metal som jag lyssnade pa back in the days.

Annars da? Joovars, traningen gar kanon. Har gatt ner ca 5 kilo pa mindre an en manad, vilket jag tycker ar lite konstigt - det ska inte ga sa snabbt och smartfritt, helt enkelt. Jag ater vettigt och gillar att rora pa mig, men jag ater fortfarande nan chokladbit ibland eller haver ol, sa det vet'e fan hur det har gatt till. Tranar inte som besatt nu, har hittat en skon mix av traning och ovrigt skoj. Som det ser ut nu sa joggar och utomhusgymmar jag pa tisdag, torsdag och lordag eller sondag. Jag forsoker ga upp runt 5-tiden pa morgonen och kaka frukost, sa att jag kan komma ut runt 6, innan det blir for varmt. Efter varje pass sa blir det ett dopp i det bla, helt perfekt avslutning och man slutar eftersvettas. Pa tal om kroppsvatskor sa har jag svettat sonder min mp3-spelare. Den blev sig aldrig riktigt lik efter sporegnet men fungerade felfritt. Jag gjorde dock misstaget att ha den i sport-BH:n nar jag var ute och joggade, det resulterade i att den blev rattsvettsskadad och displayen sprakade till och dog. Men an sa lange kommer det musik ur den, och det ar ju huvudsaken. Hoppas pa att den overlever resan, sa blir det Ipod-kop pa svensk mark sedan. Mandags- och onsdagsmorgnarna bestar av tai chi i Burleigh, utomhus saklart! Dessutom gratis. Jag resonerar dock fortfarande som sa att "om du inte svettas som en gris sa raknas det inte", men ser det som skon avslappning och stretching iallafall. Dessutom tranas man mentalt, och det ar ju inte kattpiss det heller...Obligatoriska promenader star pa schemat varje dag och det brukar bli mellan 1 och 2 mil om dagen ungefar, oftast langs stranden. I mandagskvall nar jag var ute och gick i flipflops och jeans sa joggade 2 brassar om mig och sa "come on, you can do it", men p.g.a outfiten sa avbjode jag. Nar jag sedan sag att de borjade ga i en uppforsbacke sa kunde jag inte lata bli att springa forbi dem och lite halvkaxigt slanga ur mig "come on, you can do it", eftersom jag alltid kanner att jag maste bevisa nat for att jag ar tjej och dessutom ar en enorm tavlingsmanniska. Vi sprang sedan tillsammans tills jag vek av vid mitt place. Sa kan det ga nar man ar ute pa vardagsaventyr.

Nu kommer en helt orelevant sak som jag glomt att beratta om tidigare och som jag tycker ar lite smatt otroligt. Nar vi bodde hos Renaes foraldrar sa snackade hennes pappa om att hans son minsann varit i Sverige och fatt med sig en hockeytroja hem. Han ville jattegarna visa den och jag tankte att han sliter val fram en sandar blagul. Men icke! Fram flyger en brynastroja - svart, gul och rod med "Gavle" tryckt pa brostet. Jag blev tamejfan tarogd. Det kandes markligt att en sa sjalvklar del av "min" stad hade forflyttat sig till en garderob pa andra sidan jorden. Samma helg sa satt det en tjej bakom mig pa nattbussen hem, det visade sig att hon var svensk och fran Kalmar av alla stallen, det kandes ocksa lustigt - att vi tva befann oss sa langt hemifran, men fran samma vardag. Jag antar att det inte spelar nagon roll hur langt hemifran man befinner sig, da och da stoter man pa sma fragment som paminner en om hemma. Som just nu, jag sitter pa ett internetcafe och det sitter 5 blasta svennebrudar i samma lokal och snackar "fejjsbok" och ar allmant hogljudda och storiga. Jag vill inte hora deras dumma konversation, jag funderar pa att stalla mig upp och pa renaste norrlandska saga; "Hall kaft, fo faan"

Och ja, man brukar ju spara det basta till sist - sa har kommer det...Jag har kopt en cykel! Javisst, idag strosade jag runt i nagra secondhand-affarer och dar stod hon - lila, rostig och billig som en Big Mac&Co! 53 kronor for en cykel ar vad jag skulle kalla att sjuhelvetes javla megakap. Att det var en 18" med sadeln sa lagt som mojligt, har inte stoppat mig fran att fara runt pa "den lilla lila" idag. Har i och for sig kant mig som ett dvargmongo nar jag knycklat upp mig pa den och haft en konstant radsla for att sla ut mina egna tander med knaskalarna. Bra traning for benen - 4 veckor och jag kommer ha larmuskler som Marion Jones. Men vet ni vad, det ar ingen dvargcykel langre! Pavag hit till Surfers sa rakade jag sa lampligt passera en cykelaffar, sa jag stannade till och tankte hora om de hade en shiftnyckel att lana ut. Och bingo! Killen i affaren tog sig an min lila van - fixade sadeln, hojde styret och pumpade i luft i dacken (utan att vilja ha en krona for besvaret), sa nu gar hon som ett spjut! Har precis bikat 10km och det kanns sa jakla lyxigt att "ha egen transport"

That's all for now, ta hand om er!

Puss kram karlek/ Ulrika