Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

Älvkarleby. From Goldie to Coldie. Ja, vad finns det att säga egentligen? När flyget hade tagit mark på Arlanda så kändes det bara märkligt nollställt. Tillbaka där det började, tillbaka på ruta ett. Stängde dörren till äventyret och gick ut till verkligheten igen. Bara sådär liksom.

Fick ett fint mottagande i form av middag hos Begners i goda vänners lag. Tack!

Det har gått lite mer än en vecka nu, och det känns som att landet på andra sidan var 100 år sedan. Brännan bleknar och allt är som vanligt nu - man fryser om fötterna inomhus, måstena samlas på hög, utanför fönstret skymtar ingenting storslaget och folk som säger "Häjjdå" när man möts.

Är sedan en vecka tillbaka stolt ägare till en lila Nissan, inskriven på AMS (Allmänt Meningslöst Skit?) samt innehavare till ett gym- och passkort på Pulshuset. Och roligare än så blir det inte.

När man är borta under en längre tid så tänker man av någon anledning på "hemma" som någonting med magiskt glitter runtomkring, för att sedan komma hem och upptäcka att det bara är finkornigt oljegrus...

Det tar tid att ställa om sig, men jag säger som Särra; "Det här är bara en mellanlandning" Tack gode gud!

Har iallafall börjat jobba för Master Casino igen, har mitt första riktiga pass imorgon och/eller på lördag. Snabba ryck, det gillar vi! Kan tänka mig att jobba ungefär 250 timmar i veckan, om det är vad som krävs för att harva ihop en liten budget till en annan vardag igen.

Påsken firades i Edsbro med inte så tjocka släkten och solsken, en trevlig tillställning med SM i påskmatspropperi - tror jag vann.

Har sökt lite distanskurser samt utbildningar till hösten, både högskola och KY. Får se hur det går med allt och om jag ens känner för att plugga. Kanske ett år, men tre? Vi får se. Det är iallafall en back up och så låter det bra att säga också.

Igår natt hade jag praktikpass med min personalchef, det gick fint. Black Jack-skillsen sitter i och det är ju bra. De hade någon sorts underhållning i form av "Glännz karaoke" på Kharma Lounge där vi dealade. Frågesport och allsång, samt en bakfull trubadur. Fråga 1; "Hur många spenar har en get?" Välkommen till Sandviken. Självaste "Glänn" var dagen till ära iklädd indianbyxor och tunika, och ett nätt litet hårband prydde hans midjelånga kaluffs. Annars såg han ut som en av snubbarna i HammerFall och körde hårdrocksposer samtidigt som han skrålade fram Barbados "Kom hem". Stackars människa. Hans stund i rampljuset måste ha varit när han åtminstone fick rocka loss till Hardrock Halleluja, då fladdrade byxfransarna hejvilt och jag tror att han en gång drömde om att vara en riktig rocker. Stackars Glänn. Men vad gör man icke i dessa bistra tider?

Usch, det känns som att jag aldrig varit borta. Nu är jag här igen med samma jobb och vardagen är lika exotisk som en påse snabbmakaroner. Den negativa energin flödar på Sandvägen och det är bara en fråga om olika nyanser av grått. Som sagt, det är som vanligt igen.

Nä, skämt o sido - så jävla illa är det inte. Det är bara skönt att gnöla av sig lite, men jag börjar vänja mig mer och mer vid att vara på hemmaplan. Man måste gilla läget, som den där Thomas brukar sjunga...

Bloggen kommer att vara kvar, men jag antar att det kommer vara lite annat innehåll för en tid framöver. Så nu säger jag tack och hej till äventyret DownUnder och tack alla ni som har följt min resa och förgyllt denna dagbok med snajsiga kommentarer. Vi ses!

Puss kram kärlek/Ulrika