"Jag är inte full, jag kan mitt telefonnummer"
Ack ja. Här sitter jag, denna sista april 2009 och minns svunna tider. Denna dag för x antal år sedan hade jag min första fylla tillsammans med mina kära vänner som jag fortfarande håller ihop med. Jag vet att jag låg ner i en soffa, men själv trodde jag att jag satt upp. Allting snurrade och jag träffade en kille med ölmage. Vi gick till brasan och färfärade 40-talister kollade på oss och viskade bakom våra ryggar. Själv viskade jag inte. Jag skrek "Jag är inte full, jag kan mitt telefonnummer" ca 53 gånger under kvällens gång. Jag hade kul. Jag kände mig vuxen. Tänk så liten man var.
Ikväll ska jag jobba och jag känner mig 83 år gammal i sinnet. Blir Bilagan ikväll. Där trivs jag jättebra. Personalen är guld och miljön är behaglig. It´s gonna be great.
Solen skiner och det är faktiskt jättevarmt om man sitter i lä. Jag har blundat lite och låtsats att jag är kvar i Australien. Saknar mina vänner därborta. Samtidigt så är det helt okej här hemma just nu. Går och väntar på besked om ett jobb som jag verkligen vill ha. Borde höra något från dem inom en vecka. Om jag får det blir jag världens lyckligaste. Om jag inte får det så kommer jag börja söka jobb utomlands. Flykten från hönsgården är i full gång.
Finns inte så mycket mer att tillägga, "It walks it's gilla walk" som en svensk fotbollsprofil sa i en intervju en gång. Söker jobb, tränar, pysslar och donar med diverse kraffs, jobbar och socialiserar. Har tvättat lila blixten idag, nu ser hon ut som en skinande liten låda. De var elaka mot henne förra helgen när jag jobbade. Dumma dumma. Har fått strikta restriktioner av pappa att inte skriva något om det här, så "jag säger ingenting jag, så har jag ingenting sagt" (Som gamla tanter brukar lägga till efter att de skvallrat färdigt...)
Nåväl, nu ska jag ge mig iväg på en liten promenad upp till fröken Faxlin och lämna fröken Begners jacka där. Den har bott i lila blixten några dar nu och börjar få hemlängtan. Ska nog gosa lite med Sudden om han är hemma, han är jättego. Han ger mig kärlek. Sudden är en hund. Den enda killen i mitt liv. Jag tycker om honom, förutom när han ligger i Lindas säng och pruttar. Men ja, så är ju de flesta killar.
En fredag på 35:an
I onsdags installerades det bredband i det Forsténska hemmet och svunna äro de tider då det tog 23 minuter att komma till startsidan för hotmail. Det är en härlig känsla att kunna surfa runt i internetträsket helt obegränsat, må jag säga. Har tagit upp mitt pokerspelande igen och det går helt okej.
Jobbade förra helgen och denna arbetsvecka kickar igång ikväll - fredag, lördag och söndag ska det flippas kort på Gävles uteställen. Ska bli kul, jag gillar mitt jobb. Synd bara att det inte finns fler timmar att arbeta, måste hitta ett "riktigt" jobb också. Har lite på g, men jag håller tyst tills jag vet hur det blir. Ska jobba 7:e och 8:e maj för Amelia iallafall - dela ut dvd-skivor i ett par affärer, till folk som köper tidningen. Lättförtjänta pengar, sådant gillar vi. Annars så känns det som att arbetsförmedlingen har blivit mitt andra hem, ofrivilligt såklart. Va fan, jag trivs ju inte ens i mitt första hem. Haha, skämt o sido. Eller inte.
Annars då? Joovars, har kommit på mig själv med att förakta sådana där helylle gävlebor som finns överallt inne i stan. Dialekten och uttrycken, ja det får mig full i skratt samtidigt som jag ryser en aning och tänker att "ojoj, jag måste ju härifrån!" När jag jobbade på McGills i lördags så kom det fram en karl(jävel, såklart), och försökte ragga på mig. Han frågade med sjukt exalterad röst om jag kunde gissa vad han hade gjort under dagen. Det kunde jag inte. "Joo, ja fällde en så jävlars stor tall, vettu! Såå jävla stoor han va, vettu" Varpå han fiskade upp sin mobil och visade ca 15 bilder av en nersågad tall. Så nu är vi förlovade. Eller inte. Jag menar va fan, om det är så det går till när folk blir tillsammans i denna stad, då är jag hellre ensam. Om det är på denna nivå folks sociala kompetens är, då håller jag hellre käften.
Men allt är inte pest och pina, oh nej. Har umgåtts med kära vännerna och spelat lite boll med gänget, så nu är utomhuspremiären avklarad. What else? Lyckades med mission impossible när jag köttade in en stor garderob i min lilla Nissan. Det blev lite småfarligt när jag skulle köra hem bara, för garderoben täckte hela högra sidan av bilen så jag såg ingenting. Men vi kom hem helskinnade, jag och lila blixten.
Har för övrigt ätit sinnessjukt mycket glass senaste veckan, allt för att påskynda sommarkänslorna!
Tränat mycket på Pulshuset också, svettas som en gris och går åtminstone inte upp i vikt. It's all good, men några kilon till vill jag bli av med. Inte för att jag tänkte ställa upp i Årets skelett 2009, jag vill bara va lite lagom opluffsig till sommaren.
Nu ska jag bege mig ut i solen, det är ju hela 19 grader - tillräckligt för att inte förfrysa genitalierna iallafall :D
/Ulrika
Welcome to...
Fick ett fint mottagande i form av middag hos Begners i goda vänners lag. Tack!
Det har gått lite mer än en vecka nu, och det känns som att landet på andra sidan var 100 år sedan. Brännan bleknar och allt är som vanligt nu - man fryser om fötterna inomhus, måstena samlas på hög, utanför fönstret skymtar ingenting storslaget och folk som säger "Häjjdå" när man möts.
Är sedan en vecka tillbaka stolt ägare till en lila Nissan, inskriven på AMS (Allmänt Meningslöst Skit?) samt innehavare till ett gym- och passkort på Pulshuset. Och roligare än så blir det inte.
När man är borta under en längre tid så tänker man av någon anledning på "hemma" som någonting med magiskt glitter runtomkring, för att sedan komma hem och upptäcka att det bara är finkornigt oljegrus...
Det tar tid att ställa om sig, men jag säger som Särra; "Det här är bara en mellanlandning" Tack gode gud!
Har iallafall börjat jobba för Master Casino igen, har mitt första riktiga pass imorgon och/eller på lördag. Snabba ryck, det gillar vi! Kan tänka mig att jobba ungefär 250 timmar i veckan, om det är vad som krävs för att harva ihop en liten budget till en annan vardag igen.
Påsken firades i Edsbro med inte så tjocka släkten och solsken, en trevlig tillställning med SM i påskmatspropperi - tror jag vann.
Har sökt lite distanskurser samt utbildningar till hösten, både högskola och KY. Får se hur det går med allt och om jag ens känner för att plugga. Kanske ett år, men tre? Vi får se. Det är iallafall en back up och så låter det bra att säga också.
Igår natt hade jag praktikpass med min personalchef, det gick fint. Black Jack-skillsen sitter i och det är ju bra. De hade någon sorts underhållning i form av "Glännz karaoke" på Kharma Lounge där vi dealade. Frågesport och allsång, samt en bakfull trubadur. Fråga 1; "Hur många spenar har en get?" Välkommen till Sandviken. Självaste "Glänn" var dagen till ära iklädd indianbyxor och tunika, och ett nätt litet hårband prydde hans midjelånga kaluffs. Annars såg han ut som en av snubbarna i HammerFall och körde hårdrocksposer samtidigt som han skrålade fram Barbados "Kom hem". Stackars människa. Hans stund i rampljuset måste ha varit när han åtminstone fick rocka loss till Hardrock Halleluja, då fladdrade byxfransarna hejvilt och jag tror att han en gång drömde om att vara en riktig rocker. Stackars Glänn. Men vad gör man icke i dessa bistra tider?
Usch, det känns som att jag aldrig varit borta. Nu är jag här igen med samma jobb och vardagen är lika exotisk som en påse snabbmakaroner. Den negativa energin flödar på Sandvägen och det är bara en fråga om olika nyanser av grått. Som sagt, det är som vanligt igen.
Nä, skämt o sido - så jävla illa är det inte. Det är bara skönt att gnöla av sig lite, men jag börjar vänja mig mer och mer vid att vara på hemmaplan. Man måste gilla läget, som den där Thomas brukar sjunga...
Bloggen kommer att vara kvar, men jag antar att det kommer vara lite annat innehåll för en tid framöver. Så nu säger jag tack och hej till äventyret DownUnder och tack alla ni som har följt min resa och förgyllt denna dagbok med snajsiga kommentarer. Vi ses!
Puss kram kärlek/Ulrika
Welcome to Beijing
Idag ar det annorlunda. Jag ar har med me, myself and I och har tagit mig fram med lokaltrafiken och kommunicerat med kroppssprak och kartor. Nar jag chekade in i Singapore sa upplyste de mig om att jag inte skulle kunna lamna flygplatsen har i Kina utan visum. Sjalv hade jag last att det kunde man visst det, sa jag blev lite besviken. Klarade mig utan att betala for overvikt, fast jag hade 4 kilo for mycket. Bagaget behover jag inte bry mig om forrans i Stockholm, skont! Nagot annat som ar skont ar fotmassage. De hade gratis apparater pa flygplatsen, sa det var bara att kora ner fotterna i en apparat a' la 70-tal och sedan bli omknadad i 10 minuter. Underbart for en trott kropp som agerat packasna och tagit alldeles for manga steg i notta flip-flopps...
Anyway, 6 timmar tog flygresan hit och jag sov ungefar 5 timmar, tror jag. Somnade innan vi hade lyft, vaknade nar det var lunch, sov tills vi landade. En mycket bra resa, alltsa. Det enda som inte var bra var maten. Vanligtvis uppskattar jag flygplansmat, men denna gang var det ett bottenskrap. Det stod "chicken" pa forpackningen, men jag undrar jag om det inte var diverse overkorda djur som de hade slangt ihop till nagon sorts gryta...Val pa flygplatsen var det mycket krangel och strul innan jag antligen lyckades ta mig ut och hoppa pa en buss in till stan. Var lite skraj, for jag visste att spraket skulle bli ett problem. Hoppade av vid tagstationen och av en slump hittade jag ett hostel precis mittemot. 120 spann for ett eget rum, inte illa pinkat. Mycket battre an att spendera 22 timmar pa en flygplats som tar overpriser for skrapmat.
Ibland ar mitt minne ratt sa bra, sa jag kom ihag namnet pa marknaden/shoppingcentret som vi hysteriskt prutade i nar jag var har senast. Hittade en liten karta i mitt rum och det visade sig att Silk market inte alls var langt borta, sa jag begav mig av och fragade mig fram, samt pekade pa en liten broschyr som hade Silk market skrivet pa kinesiska. Mycket effektivt! Tyvarr hade jag bara en timme pa mig att shoppa innan de skulle stanga for kvallen. Sa det blev lite galet och hysteriskt, men forbannat kul! Tack o lov att jag varit har forut och att jag aven utovat prutandets adla konst i Bali. En annan fordel ar att yuan och kronor ar varda ungefar lika mycket (100:- ar ca 110 yuan) sa man behover inte konvertera i huvudet hela tiden. Basta kapet blev en vit adidasoverall med guldrander. 110 spann, woohoo!
Hostelet ar trevligt, de har en liten supermarket och bar m.m och imorgon blir det frukostbuffe for en tjuga. Trevligt varre! Ska bli skont med en god natts somn ocksa, sa jag kommer ha mycket energi till att umgas med er nar jag kommer hem :) Tyvarr kommer jag lukta en aning ackligt, har ingen handduk eller tandborste - det ligger i mitt incheckade bagage...
Kan fortfarande inte forsta att detta ar sista natten av ett ars aventyr...Lite sorgligt, fast anda inte. Kan ju inte flacka omkring i all evighet, sa ar det bara. Dock fick jag ett fruktansvar trevligt besked fran "skattekontoret" i Perth idag. Kommer fa tillbaka ca 16 000kr! Det ar ju en biljett ut i varlden igen, om jag sa vill. Men det ska bli skont att vara pa hemmaplan ett tag, for hur det an ar sa ar hemma alltid hemma och det ar dar ni ar. Kan ni fatta att vi inte setts pa nastan ett ar? Galet. Jag blir alldeles ivrig nu nar jag tanker pa att vi snart ar tillsammans igen, kommer inte kunna sova om jag kanner mig sjalv ratt. Det ar som kvallen innan julafton brukade vara nar man var liten.
Ha det gottans, ses imorrn! (om ni anda visste hur skont det kanns att skriva det...)
/Mycket karlek fran Kina
Lite fjarilar och en pungspark
Nu ar hon packad och klar igen, tiden i Singapore ar snart over. Ska sova nagra timmar och sedan bar det av till Changi airport och hemfarden ar ett faktum. En surrealistisk, men angenam kansla har infunnit sig.
Sedan forra inlagget har jag hunnit med att besoka lite gallerier - sag jatteinspirerande modern konst av lokala formagor pa SAM (Singapore Art Museum) och i byggnaden bredvid hangde en AKTA Roy Lichtenstein, det var latt fredagens hojdpunkt! Efter det blev det nattshopping i ett av alla sjuhundraelva shoppingcentrum som finns har. En karl stoppade mig och ville platta haret pa mig - han promotade en ny stylingserie och tyckte det var bra reklam med en skandinav som forsokskanin, jag tackade ja eftersom jag sjalv varit for lat for att piffa till haret dagen till ara. Sa det blev en win win-situation. Han var fran Israel och valdigt trevlig pa alla satt och vis, efter min styling sa skickade han ivag mig till sin landsman som salde skonhetsprodukter fran doda havet. Dar blev jag palurad en nagelfil/buffer (som jag iofs ar valdigt nojd med) och det slutade med att vi bytte nummer.
Gardagen bestod till storsta delen av att ga vilse, ja ibland sa undrar man om allt star ratt till. Jag skams over att vara sa fruktansvart kass med stader och kartor. Anyway, hamnade tillslut vid dagens forsta mal - varldens storsta fontan. Den var dock riktigt ful och fjuttig, sa besvikelsen var stor. For att komma over detta sa blev det marknadsshopping och mat i ett lokalt litet skyffe som serverade utmarkt stekt ananasris :) Hade ingen lust att ga ut pa kvallen, men min nyfunne van "doda-havsmannen" ringde och ville motas upp for nagra drinkar. Jag pallrade mig ivag och hade gott om tid innan vi skulle ses, sa jag passade pa att besoka Merlion-statyn (Singapores kannetecken/symbol - en fisk med lejonhuvd...) Dock gick jag ater vilse, surprise surprise. Jag har en formaga att grabba tag i kartan, bestamma mig for att den stammer med verkligheten och min instinkt, sedan hurtigt alga fram att fel hall genom hela javla Singapore innan jag slutligen erkanner for mig sjalv att jag borde vridit pa den... Jag hittar liksom en gata att utga fran, sen att inte resten stammer, bortforklarar jag med det ena eller det andra och ar tvarsaker pa att jag ar pa ratt spar. Och varenda gang jag inser att har gatt 4 km at fel hall sa vander jag och peppar mig sjalv med ord som; "Vardagsmotion ar bra, jajjemen. Vardagsmotion var ordet" Men det ar faktiskt forvirrande harborta, broar i neon som andrar farg o.s.v - Sa vem vet, kanske gatorna byter plats med varandra ocksa?
Jag fick till jattefina kvallsfoton igar. Satt och kollade igenom dem nar jag vantade pa att Jonathan skulle dyka upp. Fick ett sms och sa at honom att mota mig under ett tak som sag ut som ett lila paraply. Nar jag sedan tittade upp igen sa hade paraplyhelvetet andrat farg och nar jag kom narmre sa visade det sig finnas ungefar 20st av dem. Och ingen kredit kvar pa telefonen. Jag satte mig och vantade, det drojde inte lange forran en stupfull fransman forsokte fa mig pa kroken. Det gick inge vidare for honom. Jag sjalv hade sneglat lite pa en annan karl som satt pa en bank en bit och noterat att han var ganska snajsig. Efter en stund sag jag i ogonvran att han var pavag fram till mig och efter att vi pratat en liten stund sa kande jag att det har var minsann ingen vanlig karljavel inte. Fick ett nytt sms fran mitt ursprungliga sallskap fran kvallen men kunde inte svara pa det. Inombords kande jag mig lite lattad och min nyfunna bekanskap fragade om jag vill ta en drink med honom istallet. Vi skulle precis ga nar Jonathan dok upp och det kandes som att bli tagen pa bar garning med fingrarna i kakburken. Jag fann mig dock snabbt och erbjod Raphael att folja med oss - aterigen en win win-situation. Jag gjorde pa ett fint satt klart for J att jag inte sag varat mote som en dejt samtidigt som jag inte alltfor uppenbart visade att jag ville lara kanna R battre. I'm a genious, I know.
Vi hade en jattetrevlig kvall i Clarke Quay, ett bar/restaurang/party-strak som inte gar att jamforas med samma koncept i Melbourne. Det skulle vara som att jamfora New York med "Sannvieken". Det var sa fruktansvart fint med lampor och lyktor som speglade sig i Singapore river och det kandes valdigt exotiskt och romantiskt i allmanhet. Vi rokte vattenpipa och drack Singapore Sling, hade massa spannade konversationer och klockan hade hunnit bli 04.00 nar J lamnade mig och R ensamma i detta paradis. Vi tog en nattlig promenad langs vattnet, kopte lite godis och satt sedan i parken och bara larvade oss pa alla satt och vis. Och ja, vart vill jag komma med den har langa utlaggningen da? Jo, saken ar den att jag foll...ner i vattnet. Nej, men pladask for den har manniskan som jag kant i ungefar 24 timmar nu. Det var ju liksom inte riktigt meningen att det skulle bli sa, men sa blev det. Han var har med jobbet och flog till Vietnam imorse, ville att jag skulle folja med - men det gick ju saklart inte...Han ar forresten fran Mexico, men bor i Houston, Texas. Dessutom har han varldens charmigaste accent, bruna underbara ogon och en personlighet som gor mig glad. Jag ar fortjust.
Idag har jag besokt Little India, ett omrade med indier som glodde ogonen ur sig nar jag som enda icke-indier besokte deras lokala marknad. Safstrom vet att indiska karlar har ett gott oga till mig - min teori ar att de tror att jag ar Ganesha, elefantgudinnan. Och det var dar jag gjorde min hemska upptackt. Min kamera var borta! Maste ha lagt ifran mig den igar nar jag vantade pa J, men det verkar markligt da jag uppfostrats av en halvt paranoid pappa som lart mig att planboken aldrig ska ligga i byxfickan o.s.v Men vill heller inte tro att nagon norpat den. Har faktiskt ingen aning om hur det har gatt till. Bor kanske tillagga att jag drack 2 drinkar igar, inte en droppe mer. Ack ja, som tur var sa hade jag precis fort over alla bilder till usb dagen innan, sa jag forlorade bara bilderna fran igar. Det var guldbilder dock, sa jag ar lite ledsen. Kameran borjade sjunga pa sista versen anda, sa det ar inte hela varlden, men bilderna. "Som en pungspark pa julafton", for att citera en gammal klasskompis fran hogstadiet. Och det stammer sa himla bra. For allt annat under denna vistelse har varit sa fruktansvart underbart.
Gick till kopcentret och fick mitt har stylat igen av min van, israelen. Ja, inte han med havet, den andre. Denna gangen blev det lockigt och folk tyckte att jag sag ut som en docka. Det var ju trevligt, men jag kande mig som en schweizisk alp-flicka redo att joddlandes skutta nerfor ett berg med en ost under armen. Ja, ibland har jag livlig fantasi och en hog associationsformaga.
Besokte Singapore zoo nu ikvall, hoppade pa deras nattsafari. Haftigt! Man aker runt pa ett litet tag och en guide berattar om alla djur man ser - de ar inte omgivna av staket, bara naturliga hackar m.m, sa det kandes som att se dem i det fria. Sag bl.a tigrar, lejon, noshorningar, flodhastar, elefanter och allskons konstiga djur som jag inte kommer ihag namnen pa. Helt klart en spannande upplevelse!
Jooda satteh, nu ar det val dags att satta punkt for Singapore. Ska sova nu, det har varit en bristvara under min vistelse har sa det ar valbehovligt. Samtidigt vill jag dock smita ut i natten och bara vandra omkring, at fel hall saklart .Men lar val behova lite energi till mina 22 timmar i Kina, sa nu sager Ulle tack och go'natt.
Singapore i bilder!
Gammalt moter ungt (ja, ungefar som det kommer bli att traffa dig igen, farsan)
Notera tornet i hogra hornet, det ar dar det bonas i megafon.
Farsk frukt, kom o kop, kom o kooop!
Nae fan, finns ingen fyndig bildtext till denna...
Stairway to heaven?
Nuu-u gronskar det...
10 000 kr:s fragan - Vad forestaller detta?!
Ingvar och co har hittat hit ocksa, jajjemen. 
Parleporten...
Masterpiece by Ulle
Go green!
kanonfin bild...
Uthyres: Tempel med 2 rum o kok. Centralt lage mitt i stan. 
Bonusbilden, nej det ar inte kulspets.
Det finns inget battre...
Jag borjade med att besoka en litet lokalt marknadsstrak med diverse oidentifierbara livsmedel. Det enda jag lyckades klura ut vad det var, var torkade, tillpattade blackfiskar. Luktsinnet gick pa hogvarv och aromerna som flodade kan mest beskrivas som en blandning av torrfoder for gnagare, Alvkarleby marknad, samt avforing fran fagel(troligtvis hona...) Avgor sjalva om det var angenamt. Jag skippade forskrumpnade blackfiskar och kopte en flaska mangojuice istallet, ett bra beslut. Iskallt, frascht och overraskande med sma mangobitar inuti. Gott-gotti-gott-gott, som man skulle saga i en klatschig reklam hemma i landet Sverige.
Darefter fyndade jag en haftig klocka for 5 dollar, urtavlan ser ut som en testbild for tv. Tyvarr hade den ett armband i forskrackligt rosa- och vitrutigt som skar sig tillforbannelse med de andra fargerna. Sa projektet hemma far bli att fixa ett snyggt band istallet, design Forsten, saklart :)
Hamnade i ett shoppingcenter efter en stund - tank Dior moter handgjorda smycken, Burger king vs lokala sma matstand, sa forstar ni kanske. Detta ar kontrasternas naste, helt klart (bildbevis kommer). Ena sekunden kikar man pa handsydda drakter, nasta stund dyker Top Shop upp bakom hornet. Gamla kyrkor, tempel och moskeer blandas med gigantiska glaskomplex. Starbuck trangs med sma kaffehak. Har ej bestamt mig for om jag gillar't eller inte. Kanns lite trakigt, men samtidigt ar det en trygghet att man kanner igen vissa saker iallafall...Och om det star mellan en cheeseburgare och en nave formpressat honsfoder, sa ar valet inte svart.
Fortsatte min fard och hittade en rulltrappa. Utomhus. Bara sadar liksom. Kunde saklart inte lata bli att aka upp och guess what? Hamnade mitt i en lummig oas med diverse historiska monument, kryddtradgardar och rester fran ett fort. Spannande! Sa nu ar jag palast en aning om Singapores historia och har strosat runt planlost i solsken och gronska.
Pa hemvagen kopte jag en kortlasare, igen. Den gamla funkade inte langre, men nu kan jag alltsa lagga upp bilder har!
Kopte ytterligare en mangojuice och helt plotsligt horde jag en lang harang pa frammande sprak. Tittade mig omkring och fick syn pa en moskee. Dar uppe i tornet stod han, och halvsjong ut nagon form av bon. Ordet "Kalif" dyker upp i bakhuvudet, tror det ar det ratta ordet for boneutroparen. Vem hade kunnat tro att jag skulle fa uppleva det i verkligheten nar man satt i SO-salen i Rotskarsskolan pa den tiden det begav sig? Fick tyvarr en lite obehaglig kansla i magen - har sett for manga amerikanska tv-produktioner om terrorister och associerar ofrivilligt denna "sang" till detta.
Mitt forsta intryck av Singapore ar; Wow, vilket markligt stalle! En mix mellan Asien och I-lander. En light-version av andra asiat-lander - Inte lika mycket paflugna forsaljare, ratt mycket dyrare och valdigt modernt och rent pa manga satt. Samtidigt finns kulturen kvar, man far bara leta lite mer. Manniskorna verkar heller inte vara lika varma och lyckliga som i Bali, troligtvis en tragisk effekt av vast-varldens pengastyrda, stressade vardag. Jaja, vad vet jag? Har bara befunnit mig har en halv dag. Det ar folk har, men bara lagom mycket - trevligt, tycker jag. Trafiken ar kontrollerad, har ar de inga tut-missbrukare, minsann. Sa ja, det ar en trevlig atmosfar, sansad ar nog ordet. Hade nog trott att det skulle vara mer som Kina och Bali, men icke. Hur som helst, Singapore ar ett intressant land/stad och jag ar glad att jag far uppleva detta innan jag aker hem igen. Borjar inse mer och mer att det basta beslut jag nagonsin tagit var nar jag bokade min enkelbiljett till andra sidan for ett ar sen...
/Mycket karlek fran Lejonstaden
Welcome to Singapore
Det kanns markligt att ha lamnat Australien bakom sig, men jag ar inte sadar nostalgisk och ledsen - Jag har haft en helt fantastisk tid och jag vet att forr eller senare sa kommer jag aka tillbaka. Sista tiden pa guldkusten spenderades med vanner och det spelades ett par pokerturneringar - hamnade topp 20 forsta gangen och topp 15 andra (av ca 60st), sa jag ar nojd med min insats. Sa hejda till Renae i sondags, Holzy och Mel samt Chelsea och Meaghan i onsdags. Det ar aldrig kul, men samtidigt sa var det bara ett temporart bye. Om allt gar enligt planerna sa mots jag och tjejorna i Thailand i december :)
Lamnade Goldie snortidig torsdag morgon, mellanlandade i Sydney, kom till Perth runt 11-tiden och utrattade diverse arenden - allt gick som smort. Sedan kom underbara Nina (tyskan som jag motte i Bali) och hamtade upp mig, blev bjuden pa varldens mest utsokta bbq hos henne och hennes pojkvan - hade den perfekta avslutningen med dem och deras vanner, vad mer kan man onska? Sedan skjutsade de mig till flygplatsen och jag embarkerade flyget en kvart efter midnatt. Sov som en klubbad sal (ja, jag gillar det uttrycket - och ja, det ar jag som kommit pa det...) nastan hela resan och vaknade upp i Singapore imorse kl 6 ungefar. Har blivit mer an forvirrad av alla flyg hit och dit, tidsskillnader och allt vad det ar - sa jag har ingen aning om hur lang tid som passerat sedan jag lamnade Goldie - jag vet bara att jag inte sovit i en sang pa 2 natter, sa jag ser framemot nagra timmars snark senare.
Detta verkar vara ett spannande stalle att utforska, sa jag ska forsoka vara effektiv de har fa dagarna och njuta av sista lilla tiden innan verkligheten tar over igen...
Hahajaja, tank sa mycket man har varit med om det senaste aret - galet, harligt, underbart, I'll never forget!
Naval, nostalgisk kan jag vara senare - nu ska jag ut pa aventyr :)
puss kram karlek/ Ulrika - snart i ett hus nara dig!
