Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

...istallet for att prata. Min hals ar nasty som fan idag. Det kanns som att det sitter en pingisboll ivagen nar man ska svalja och jag holl pa att kvavas av min egen frukostmacka imorse. Det svider, branns och javlas, men annars ar det fint. Tror inte att det ar forkylning, for jag kanner mig tipptopp pa ovriga plan. Kanske beror halsonteriet pa nattliga dopp eller det faktum att jag vandrade omkring i sporegn i over en timme harom veckan. Det kan knappt beskrivas, men det var latt 10cm vatten pa gatorna och jag klaffsade runt i ett par dyngsura mjukisbyxor medans bilarna korde forbi och skapade svallvagor som skoljde upp over mig. Men det var faktisk en ratt sa trevlig upplevelse, forutom att min mp3 blev vattenskadad och fortfarande lider av detta.

Pa onskemal av kara Malin sa ska jag uppdatera pa karlfronten. Traffade hollandska killen i torsdags, vi hade en liten stranddejt och det var val trevligt. Men trevligt racker liksom inte, sa vi har inte horts efter det.

I torsdagskvall traffade jag antligen Gav och Mattie fran Broome som jag inte sett sen dess. Poppade in pa deras gig och det var harligt att se dem igen. Spelningen var bra ocksa, bluesinspirerat med munspel och grejor. Hangde med deras vanner och det resulterade i nya bekantskaper och ett par events att boka in i kalendern. Javisst, har har man gatt och blivit en riktig fena pa att mygla sig in pa bade det ena och det andra.

I fredags jobbade jag mitt forsta pass pa Piccolo Cafe. Det gick jattebra och alla var sa snalla och goa. Tiden bara flog ivag och det kandes inte som att man jobbade. Det enda dumma med stallet ar att man kan smygata massa smatt och gott hela tiden - och man sager ju inte nej till gratis cappuchino heller...
Pa kvallen gjorde jag hemmagjorda sushirolls och overraskade mina harliga housemates, kande att jag ville bjuda tillbaka da Crakles skamde bort oss i tisdags med Steak sandwich och for att de helt enkelt ser till att jag har en jattebra tid harborta. Jag lyckades faktiskt riktigt bra och det var mycket uppskattat. Nar jag sedan slangde fram lite mork choklad till efterratt sa blev de nastan tarogda :P Senare gick vi alla pa godisjakt och fyllde korgen med glass, chips, choklad och godis - det ar roligt att se hur tva 35-ariga man kan bli alldeles till sig av lycka nar de far frossa loss i onyttigheter. Vi rakade slinka in i en liten bottle shop ocksa, sedan satt vi pa balkongen och hade det allmant trevligt (lite halvlulliga och sockershock:iga) Det var en alldeles lagom stillsam fredag, det ar en av anledningarna till att jag trivs sa bra med livet just nu.

Jobbade pa cafeet i lordags ocksa, men nu vet jag inte nar det blir nasta gang. De ringer om de behover mig, eftersom jag bara hoppade in ett par dagar for att hjalpa till. De betalade i cash och jag kande mig nastan nyrik, de var generosa med lonen :)
Pa kvallen motte jag upp mina favorittjejer, Meaghan och Chelsea. Efter att taxichaufforen blast mig pa pengar och gjort mig pa daligt humor sa lyckades de fa mig pa gott humor igen valdigt fort. Det ar vad jag gillar med dem - de ar forjavla roliga, helt enkelt. Vi spenderade kvallen pa Burleigh Hotel och sedan ett annat stalle i Burleigh. Dar traffade jag en karl med en personlighet som man inte kan lata bli att gilla. Dessutom ar han snygg som fan och jag ska inte ens namna hans armmuskler...Vi gick hem till en av hans kompisar och spelade pingis tills det ljusnade utanfor fonstret. Vid 6-tiden var jag hemma igen, blev busted av min roomie som precis skulle ut och springa. Da skams man nastan lite.

Jag fick inte alls mycket somn och var valdigt mycket for mycket bakis nar jag pinade mig upp klockan 10. Det varsta ar att man far skylla sig sjalv for att man mar som man mar. En timme senare kom Christian forbi(en av Gavs kompisar som jag motte pa giget) for att ta mig ut till en nationalpark. Forst stannade vi till vid hans foraldrars hus uppe i bergen - underbart stalle! De hade hastar dar och varldens vackraste utsikt. Vi brummade runt i varsta safaribilen som han sjalv totat ihop genom att kapa taket pa en gammal jeep-liknade sak som sakert hade en 50 ar pa nacken. Pa ett stalle kunde man se anda till Surfers paradise, samtidigt som man satt mitt i skogen och inte sag ett hus nagonstans. Det borjade regna sa vi korde jattefort tillbaka, det var arligt talat skitkul! Regnet och farten skoljde bort bakfyllan och jag kande mig valdigt levande igen. Fikade i huset (som latt gar in pa topp 5 over dromhus) och fortsatte sedan mot nationalparken. Langs vagen stannade vi och badade, det finns ett hemligt stalle som inte manga manniskor kanner till. Det ar som en oas med sotvatten, alldeles rent och oforstort. Runt om ar det regnskog, berg och sma vattenfall. Ett paradis som ar orort, inte ett spar av manniskor. I love it.
Sedan bar det av till Springbrook National Park och overvaldigande natur. Vi vandrade runt i tva timmar, hittade odlor och blev nerstankta av maktiga vattenfall, kikade ut over ett landskap som far en att tappa andan och forsokte dokumentera detta med kameran. Men det kommer saklart aldrig bli detsamma som att vara dar, for det var sa otroligt maktigt. Och nu later jag sadar hogtravande igen. Men det ma sa vara, for jag hade en helt perfekt sondag. Runt 4-tiden skjutsade han hem mig och fragade om jag ville ga ut for middag nagon dag. Det forstorde litegrann, faktiskt. For jag tyckte det var trevligt att spendera tid med en van, med nagon som inte forvantar sig nagonting. Och i mitt lexikon ar middag lika med dejt. Jag vill inte. Jag sa ja, for  jag visste inte vad jag skulle saga. Sa om ni sitter och haller pa en bra bortforklaring, ge mig! NU!
Pa kvallen gick jag och mina roomies till surfcluben har och hade middag for Paul som flyttar till Nya Zeeland pa tisdag. Kommer bli tomt utan honom i huset, han som ska flytta in verkar lite halvtontig och trakig. Ska ge honom en chans iallafall, men det kommer vara konstigt. Vi har varit en sa bra kombination alla 3, sa det ar ledsamt att det tar slut. Avrundade aterigen kvallen med balkongsnack och lite vin, trevligt som vanligt.

Tog igen all missad somn imorse och lullade inte upp forran klockan stod pa 13:00. Angesten skoljde over mig nar en klarbla himmel visade sig utanfor fonstret, sa jag flog upp och kakade "frukost". En rask 3km promenad langs stranden ledde mig hit till biblioteket igen. Ska forsoka styra upp resten av resan nu, men jag har ingen motivation - jag vill bara stanna har...

Anyway, ska vara lite organize resten av dagen - stada, tvatta, gymma o.s.v Dessutom ryktas det om Pauls hemlagade lasagne till middag, vi far val se hur det blir med den saken. Sa jag kommer nog stanna hemma ikvall och bara mysa omkring i lugn och ro. Om inte killen fran i lordags ringer, saklart.

Fick besked om trakigheter pa hemmaplan igar, sa det ligger och gnager lite i bakhuvudet just nu. Hoppas allt blir bra.

Ta hand om er darhemma, snart ses vi igen!

Puss kram karlek/Ulrika