Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

Saknaden är kärleken till någon som borde varit här, men som är någon annanstans. Saknaden är den obotliga sjukdomen som man lär sig att leva med. Saknaden är påminnelsen om att inte ta någonting för givet. Saknaden är ärret som blir kvar när man mist någon man älskar.

Sju år senare och jag fortsätter att sakna, tills vi ses igen, mamma.

Har gottat ner mig i dubbla täcken och intar snart fosterställning, somnar bäst när jag är bollformad. Undra om det sitter i sedan embryo-tiden? Äsch, det var ändå inte det som var funderingen.

Det här med uttryck...är konstigt ibland. "Who gives a fuck?", till exempel. Kan jämföras med "Vem fan bryr sig?". Okej. Men om man tänker mer bokstavligt så är svaret på frågan; jättemånga. Jag vet jättemånga som gärna ger ett. Ofta är det också allt som ges. Personen som mottager denna "gåva" däremot, kanske har mer att ge och väntar därför på ett samtal som aldrig kommer. Ett sms som aldrig plingar. Och om det plingar, så plingar det från fel person. "Batteriet kanske tog slut..." I fyra dagar? Ja, för det kan vara förjävla lurigt att få tag i el, du vet.

Men nej, det är helt enkelt så att människan doesn't give a fuck. Längre.

Och gladast av alla är jag. Jag som slipper vara en del av jakten, förvirringen, förväntningen och förkrossningen. Jag som paxat och som paxats. Jag som vet att det är just du och jag som är vi. Lucky me.

64 mil. Så långt är det mellan mig och den varma famn som jag alltid vill vakna i. 64 jävla mil.

Sitter på ett försenat tåg och stör mig på störiga människor, som vanligt. Varför väljer man att äta saker som luktar bajs på offentliga platser? Kan man inte bara äta bajs hemma om man nu är så sugen på just det där som luktar så, och typ äta ett äpple på tåget istället? Och måste man köra samma ljudklipp 15 gånger utan hörlurar? Hur roligt kan det bli som roligast att höra en robotröst säga "helium"? Inte 15ggrs-roligt iallafall. Postpubertala skäggnissar inom media, ni som är så snajdiga - kan ni inte skramla fram ett par feta mintgröna hörlurar till nästa gång? Tack.

Ja, jag är mitt vanliga halvbittra jag. Men jag vill ju bara ha lite fukkin ordning och reda. Lite sunt förnuft och lite hänsyn. Kan vi inte bara låtsas lite bättre?

För i slutändan är vi alla apor i kostym.