Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

Hej och hå, nu ska här bloggas igen!

I onsdags installerades det bredband i det Forsténska hemmet och svunna äro de tider då det tog 23 minuter att komma till startsidan för hotmail. Det är en härlig känsla att kunna surfa runt i internetträsket helt obegränsat, må jag säga. Har tagit upp mitt pokerspelande igen och det går helt okej.

Jobbade förra helgen och denna arbetsvecka kickar igång ikväll - fredag, lördag och söndag ska det flippas kort på Gävles uteställen. Ska bli kul, jag gillar mitt jobb. Synd bara att det inte finns fler timmar att arbeta, måste hitta ett "riktigt" jobb också. Har lite på g, men jag håller tyst tills jag vet hur det blir. Ska jobba 7:e och 8:e maj för Amelia iallafall - dela ut dvd-skivor i ett par affärer, till folk som köper tidningen. Lättförtjänta pengar, sådant gillar vi. Annars så känns det som att arbetsförmedlingen har blivit mitt andra hem, ofrivilligt såklart. Va fan, jag trivs ju inte ens i mitt första hem. Haha, skämt o sido. Eller inte.

Annars då? Joovars, har kommit på mig själv med att förakta sådana där helylle gävlebor som finns överallt inne i stan. Dialekten och uttrycken, ja det får mig full i skratt samtidigt som jag ryser en aning och tänker att "ojoj, jag måste ju härifrån!" När jag jobbade på McGills i lördags så kom det fram en karl(jävel, såklart), och försökte ragga på mig. Han frågade med sjukt exalterad röst om jag kunde gissa vad han hade gjort under dagen. Det kunde jag inte. "Joo, ja fällde en så jävlars stor tall, vettu! Såå jävla stoor han va, vettu" Varpå han fiskade upp sin mobil och visade ca 15 bilder av en nersågad tall. Så nu är vi förlovade. Eller inte. Jag menar va fan, om det är så det går till när folk blir tillsammans i denna stad, då är jag hellre ensam. Om det är på denna nivå folks sociala kompetens är, då håller jag hellre käften.

Men allt är inte pest och pina, oh nej. Har umgåtts med kära vännerna och spelat lite boll med gänget, så nu är utomhuspremiären avklarad. What else? Lyckades med mission impossible när jag köttade in en stor garderob i min lilla Nissan. Det blev lite småfarligt när jag skulle köra hem bara, för garderoben täckte hela högra sidan av bilen så jag såg ingenting. Men vi kom hem helskinnade, jag och lila blixten.

Har för övrigt ätit sinnessjukt mycket glass senaste veckan, allt för att påskynda sommarkänslorna!

Tränat mycket på Pulshuset också, svettas som en gris och går åtminstone inte upp i vikt. It's all good, men några kilon till vill jag bli av med. Inte för att jag tänkte ställa upp i Årets skelett 2009, jag vill bara va lite lagom opluffsig till sommaren.

Nu ska jag bege mig ut i solen, det är ju hela 19 grader - tillräckligt för att inte förfrysa genitalierna iallafall :D

/Ulrika