"Jag är inte full, jag kan mitt telefonnummer"
Ack ja. Här sitter jag, denna sista april 2009 och minns svunna tider. Denna dag för x antal år sedan hade jag min första fylla tillsammans med mina kära vänner som jag fortfarande håller ihop med. Jag vet att jag låg ner i en soffa, men själv trodde jag att jag satt upp. Allting snurrade och jag träffade en kille med ölmage. Vi gick till brasan och färfärade 40-talister kollade på oss och viskade bakom våra ryggar. Själv viskade jag inte. Jag skrek "Jag är inte full, jag kan mitt telefonnummer" ca 53 gånger under kvällens gång. Jag hade kul. Jag kände mig vuxen. Tänk så liten man var.
Ikväll ska jag jobba och jag känner mig 83 år gammal i sinnet. Blir Bilagan ikväll. Där trivs jag jättebra. Personalen är guld och miljön är behaglig. It´s gonna be great.
Solen skiner och det är faktiskt jättevarmt om man sitter i lä. Jag har blundat lite och låtsats att jag är kvar i Australien. Saknar mina vänner därborta. Samtidigt så är det helt okej här hemma just nu. Går och väntar på besked om ett jobb som jag verkligen vill ha. Borde höra något från dem inom en vecka. Om jag får det blir jag världens lyckligaste. Om jag inte får det så kommer jag börja söka jobb utomlands. Flykten från hönsgården är i full gång.
Finns inte så mycket mer att tillägga, "It walks it's gilla walk" som en svensk fotbollsprofil sa i en intervju en gång. Söker jobb, tränar, pysslar och donar med diverse kraffs, jobbar och socialiserar. Har tvättat lila blixten idag, nu ser hon ut som en skinande liten låda. De var elaka mot henne förra helgen när jag jobbade. Dumma dumma. Har fått strikta restriktioner av pappa att inte skriva något om det här, så "jag säger ingenting jag, så har jag ingenting sagt" (Som gamla tanter brukar lägga till efter att de skvallrat färdigt...)
Nåväl, nu ska jag ge mig iväg på en liten promenad upp till fröken Faxlin och lämna fröken Begners jacka där. Den har bott i lila blixten några dar nu och börjar få hemlängtan. Ska nog gosa lite med Sudden om han är hemma, han är jättego. Han ger mig kärlek. Sudden är en hund. Den enda killen i mitt liv. Jag tycker om honom, förutom när han ligger i Lindas säng och pruttar. Men ja, så är ju de flesta killar.
