Sista rycket och en catch up från Egypten
2 dagar kvar i A.J, på måndag rullar vi söderut med mellanlandning i Älvkarleby. På onsdag fortsätter vi ner till Malmö och jag är sjukt taggad! Det kommer bli kanon det här. Och här sitter jag med flyttkartonger och prylar överallt, men det ser värre ut än vad det är. Ska snart göra ett ryck och få undan det mesta. Har ändå varit redigt effektiv senaste dagarna och fört bort en hel del kräffs mellan os-sändningarna. Finlands hockey-fiasko svider rejält just nu, hade velat att Selänne skulle få ta en medaj innan han lägger av. Jaja, en hel del svenska framgångar iallafall - det är ruuuligt :) Och det bästa av allt är att jag har fått en grymt snygg mössa av min kollega - hon har gjort en os-mössa till mig, woohooo!
Egypten har jag inte sammanfattat ännu. Finns inte jättemycket att säga. Åkte från Skellefteå, flyget var några timmar försenat. Hade trevligt sällskap av ett äldre par på vägen ner, de var tuffa gamlingar och tiden gick rätt fort. Fick dock inte vara ifred för en av killarna som jobbade i kabinen. Väldigt oproffsigt att ragga på passagerarna. Och när han sa åt mig "You´re on a holiday, you have to smile darling" så hade jag fått nog. Jag hatar när folk säger åt mig vad jag ska göra, speciellt den om att jag måste le. Jag ler om jag är glad. Punkt. Röt i rätt ordentligt och sista stunden av flygningen såg jag inte röken av honom, karljävel. Efter landning fick jag ett sms om Sveriges första guldmedalj, najs. Lyckades sen ta mig in till Hurghada utan att bli rånad, lemlästad, lurad eller såld som slav. Skönt. Första hotellet var ett riktigt bottennapp. Vattnet fungerade inte, de hade inte bytt lakan eller städat när man flyttade in, försökte lura en på pengar, ljög om saker o.s.v Efter 2 dagars klagande så slutade det med att en fläskig snajdare med 90-tals brillor och en mage som välde ut över ett alldeles för åtdraget skärp , mötte mig i receptionen och talade om att han var manager för hotellet och sex stycken till. Han tog mig till hotellet bredvid och checkade in mig på ett helt okej 4-stjärningt hotell utan att jag behövde betala extra. Så det löste sig fint. Det värsta var ändå folket därnere, även om det låter hårt att säga. Första kvällen var jag i princip täckt från topp till tå, men de skrek ändå efter en så fort man lämnat hotellet. Så fortsatte det hela veckan, hela tiden. De smackar, visslar, stönar, kommenterar ens kropp och allt möjligt. Så. Jävla. Äckligt. Man känner sig fruktansvärt värdelös faktiskt. Hade det varit i Spanien eller nånting så hade jag sagt ifrån, men man vågar inte riktigt därnere. Och det är bara karlar överallt, ALLA jobb sköts av killar så man får aldrig nån break. Kanske låter som ett i-landsproblem, men det tar otroligt mycket på psyket och tillslut orkar man knappt lämna hotellet. Skulle boka en snorklingstur på ett kontor, men inte ens det fick man göra utan att karln där skulle vara vidrig, så jag gick bara därifrån. Jag gav upp alla planer på att göra någonting, stekte mest i den 30-gradiga värmen vid poolen. Bartenderna där sa alltid "Miss Sweeedeeen" och petade mig i magen när jag låg och blundade i solen. Snacka om att man flög 3 meter upp i luften. Sen kollade de oförstående på min ilskna blick och sa "Why joo ankry?" För att jag vill vara ifred, för helvete. Träffade en kille som jobbade på restaurangen som jag käkade på första kvällen. Han var rätt trevlig, tyckte jag då. Men lite för på. Kvällen efter käkade jag också där och när jag skulle vidare så följde han bara med. Då blev det jobbigt. Slutade med att vi blev osams, eller rättare sagt så blev jag osams. Kunde också varit gift nu. "I like you. I wanna marry you. Two thousand and a camel. Okey?"
Det fanns bra saker med resan också, believe it or not. Sjukt fint väder varje dag. Klarblå himmel, sol och 30 grader varmt. Träffade 2 tjejor från götet som jag hängde med. Vi partajade och såg på melodifestivalen på en svenskägd restaurang med fantastisk mat. Annars var det nästan bara ryska turister. På ett uteställe blev jag tjenis med en av vakterna. Han var enormt stor. Såg ut som en rysk torped, fast solbränd. Han räddade mig från jobbiga människor hela kvällen, utan att vara raggig eller vilja ha någonting tillbaka. Det gillar vi. Fanns en trevlig bartender där också. Och helt plötsligt spottade jag en T-shirt med JL-trycket och antog att det måste vara svenskar. Det visade sig dock vara en 40-årig f.d dj från Norge som tycktes ha någon form av ålderskris, jag hängde med honom och hans brorsa tills jag träffade gbg-tjejerna istället. Vi möttes upp kvällen efter och gick till Papa´s där ett grymt liveband spelade rockdängor och precis sån musik som jag gillar :) Maten har överlag varit bra, och jag blev aldrig magsjuk, däremot fick jag ca 200 insektsbett... Har rökt vattenpipa och chillat på små caféer, degat och försökt samla krafter inför flytt och utbildning. Shoppade inte alls mycket, det var självmord att gå in i småbutikerna. I en stod jag och kollade på någonting när jag kände hur någon började kyssa min axel. Mycket obehagligt. Vred på huvudet och stirrade in i ett par glittrande ögon tillhörande tanig jävla pojkspoling till egyptier. Då upplevde jag "Det ryska f-u syndromet", ett begrepp myntat av käraste Säfström under ett utbyte i Ryssland. Kortfattat innebär det att man tillslut kommer till en gräns och inte orkar hålla tyst längre. Man är så fruktansvärt arg att man inte kan tänka klart(framförallt inte på engelska) och det enda man då får ur sig är ordet "fuck" i olika böjningar och former. Det var alltså vad som hände, jag toksvor åt honom och han försvann. Han försvann fort. Tidigare samma kväll hade jag varit inne i en butik och samtidigt var där en svensk familj som precis skulle betala för massa skit. Jag kunde inte låta bli att lyssna och de var påväg att vara med om rip off of the year, herregud. Så typiskt svenniga och snälla och dålig engelska a la svennis. De hade köpt grejor som jag inte skulle betala mer än 200kr för, och de var på vippen att punga ut nästan 1000 spänn för det. Pappan i familjen öppnade plånboken och då kunde jag inte hålla käften. Sa åt dem att de höll på att bli enormt blåsta och att de inte skulle betala ens hälften av det priset. Då blev det obehaglig stämning i affären och det slutade med att jag bokstavligt talat blev utkörd ur butiken till orden "You have to respect our business" Pfff. Dom ska inte snacka om respekt. Jag hade varit väldigt provocerande och riktigt dryg därinne, det fick bli min lilla revansch på landets alla äckliga män. Kände mig nöjd. Vågade dock inte ta vägen förbi butiken till hotellet efter incidenten. Shoppade bara sista kvällen, på ett varuhus med fasta priser. Blev lite papyrus, en vattenpipa, t-shirts och ett par små prydnadsgrejor. Som ett minne från karljävlarnas förlorade land. Sista kvällen träffade jag en stekare som tydligen var advokat i Egypten. Han var inte vidrig, bara irriterande. Tog motvilligt emot hans visitkort, han tyckte att vi kunde ha en "internet relation". Det tyckte inte jag. Men om ni någongång är i Hurghada och behöver en advokat på direkten, så ska ni fråga efter Mahmoud El Bedahy. He´s the man, liksom. Kändes skönt att hoppa in i taxin till flygplatsen och få lämna den smutsiga, dammiga krävande staden bakom sig, trots underbara ljumna sommarvindar. På tal om taxi förresten, en kväll gick det undan. En ung taxischaffis skulle köra mig till hotellet och jag trodde jag skulle dö. Iklädd nattskjorta satt han med en cigg i ena handen och med den andra konstant på tutan, samtidigt som han sjöng med i någon form av psykadelisk egyptisk hårdrocksliknande musik. Plattan i mattan och kryssande mellan bilar och filer non-stop tills vi var ett kamelhår ifrån att dundra rakt in i en skåpbil i 200 knyck. Han flinade lite, skruvade upp volymen och blåste vidare. Anyways, på flyplatsen blev det strul i säkerhetskontrollen - i efterhand visade det sig att de bara försökt lura mig på pengar. Ett återkommande tema denna resa. En ung tjej som åker ensam - easy target. Trodde dom ja. Flygplanet var återigen försenat, men när vi väl kom ombord så slocknade jag och sov i princip hela resan. Lila blixten startade finfint i Skellefteå trots många minusgrader och sedan var det bara att cruisa hem i lugn och ro. Såhär i efterhand kan jag väl tycka att det inte var skitsmart att åks själv till Egypten, men va fan - jag blev ju brun iallafall.
Back to reality. Igår mådde jag riktigt dåligt på kvällen/natten. Fick enorm feberfrossa och låg i sängen iklädd raggsockor, mjukisbyxor, morgonrock, filt och duntäcke. Frös som ett djur. Intog fosterställning och lyckades dåsa bort innan curlingfinalen började. Vaknade igen i omgång fyra av att min hud brann. Den var seriöst skållhet. Slirade omkring i kroppsvätskor och kletiga lakan, skalade av mig diverse plagg och slocknade. Vaknade till Sveriges sista sten, guldstenen. Somnade gott sedan och känner mig helt okej idag. Förutom att halsen är späckad av blåsor och vita prickar. Har inte tid att vara sjuk nu, så jag tänker inte vara det heller. Ikväll är det avskedsmiddag med mina söta rara underbara kollegor och den tänker jag inte missa, no way. Sedan blir det utgång och sammanstrålning med finaste Maja piraya. Djiiisees vad jag kommer sakna många häruppe...Menmen, jag visste ju redan när jag flyttade hit att det inte skulle vara forever. Och som sagt, är enormt taggad på Malmö och mitt nya jobb!
Egypten har jag inte sammanfattat ännu. Finns inte jättemycket att säga. Åkte från Skellefteå, flyget var några timmar försenat. Hade trevligt sällskap av ett äldre par på vägen ner, de var tuffa gamlingar och tiden gick rätt fort. Fick dock inte vara ifred för en av killarna som jobbade i kabinen. Väldigt oproffsigt att ragga på passagerarna. Och när han sa åt mig "You´re on a holiday, you have to smile darling" så hade jag fått nog. Jag hatar när folk säger åt mig vad jag ska göra, speciellt den om att jag måste le. Jag ler om jag är glad. Punkt. Röt i rätt ordentligt och sista stunden av flygningen såg jag inte röken av honom, karljävel. Efter landning fick jag ett sms om Sveriges första guldmedalj, najs. Lyckades sen ta mig in till Hurghada utan att bli rånad, lemlästad, lurad eller såld som slav. Skönt. Första hotellet var ett riktigt bottennapp. Vattnet fungerade inte, de hade inte bytt lakan eller städat när man flyttade in, försökte lura en på pengar, ljög om saker o.s.v Efter 2 dagars klagande så slutade det med att en fläskig snajdare med 90-tals brillor och en mage som välde ut över ett alldeles för åtdraget skärp , mötte mig i receptionen och talade om att han var manager för hotellet och sex stycken till. Han tog mig till hotellet bredvid och checkade in mig på ett helt okej 4-stjärningt hotell utan att jag behövde betala extra. Så det löste sig fint. Det värsta var ändå folket därnere, även om det låter hårt att säga. Första kvällen var jag i princip täckt från topp till tå, men de skrek ändå efter en så fort man lämnat hotellet. Så fortsatte det hela veckan, hela tiden. De smackar, visslar, stönar, kommenterar ens kropp och allt möjligt. Så. Jävla. Äckligt. Man känner sig fruktansvärt värdelös faktiskt. Hade det varit i Spanien eller nånting så hade jag sagt ifrån, men man vågar inte riktigt därnere. Och det är bara karlar överallt, ALLA jobb sköts av killar så man får aldrig nån break. Kanske låter som ett i-landsproblem, men det tar otroligt mycket på psyket och tillslut orkar man knappt lämna hotellet. Skulle boka en snorklingstur på ett kontor, men inte ens det fick man göra utan att karln där skulle vara vidrig, så jag gick bara därifrån. Jag gav upp alla planer på att göra någonting, stekte mest i den 30-gradiga värmen vid poolen. Bartenderna där sa alltid "Miss Sweeedeeen" och petade mig i magen när jag låg och blundade i solen. Snacka om att man flög 3 meter upp i luften. Sen kollade de oförstående på min ilskna blick och sa "Why joo ankry?" För att jag vill vara ifred, för helvete. Träffade en kille som jobbade på restaurangen som jag käkade på första kvällen. Han var rätt trevlig, tyckte jag då. Men lite för på. Kvällen efter käkade jag också där och när jag skulle vidare så följde han bara med. Då blev det jobbigt. Slutade med att vi blev osams, eller rättare sagt så blev jag osams. Kunde också varit gift nu. "I like you. I wanna marry you. Two thousand and a camel. Okey?"
Det fanns bra saker med resan också, believe it or not. Sjukt fint väder varje dag. Klarblå himmel, sol och 30 grader varmt. Träffade 2 tjejor från götet som jag hängde med. Vi partajade och såg på melodifestivalen på en svenskägd restaurang med fantastisk mat. Annars var det nästan bara ryska turister. På ett uteställe blev jag tjenis med en av vakterna. Han var enormt stor. Såg ut som en rysk torped, fast solbränd. Han räddade mig från jobbiga människor hela kvällen, utan att vara raggig eller vilja ha någonting tillbaka. Det gillar vi. Fanns en trevlig bartender där också. Och helt plötsligt spottade jag en T-shirt med JL-trycket och antog att det måste vara svenskar. Det visade sig dock vara en 40-årig f.d dj från Norge som tycktes ha någon form av ålderskris, jag hängde med honom och hans brorsa tills jag träffade gbg-tjejerna istället. Vi möttes upp kvällen efter och gick till Papa´s där ett grymt liveband spelade rockdängor och precis sån musik som jag gillar :) Maten har överlag varit bra, och jag blev aldrig magsjuk, däremot fick jag ca 200 insektsbett... Har rökt vattenpipa och chillat på små caféer, degat och försökt samla krafter inför flytt och utbildning. Shoppade inte alls mycket, det var självmord att gå in i småbutikerna. I en stod jag och kollade på någonting när jag kände hur någon började kyssa min axel. Mycket obehagligt. Vred på huvudet och stirrade in i ett par glittrande ögon tillhörande tanig jävla pojkspoling till egyptier. Då upplevde jag "Det ryska f-u syndromet", ett begrepp myntat av käraste Säfström under ett utbyte i Ryssland. Kortfattat innebär det att man tillslut kommer till en gräns och inte orkar hålla tyst längre. Man är så fruktansvärt arg att man inte kan tänka klart(framförallt inte på engelska) och det enda man då får ur sig är ordet "fuck" i olika böjningar och former. Det var alltså vad som hände, jag toksvor åt honom och han försvann. Han försvann fort. Tidigare samma kväll hade jag varit inne i en butik och samtidigt var där en svensk familj som precis skulle betala för massa skit. Jag kunde inte låta bli att lyssna och de var påväg att vara med om rip off of the year, herregud. Så typiskt svenniga och snälla och dålig engelska a la svennis. De hade köpt grejor som jag inte skulle betala mer än 200kr för, och de var på vippen att punga ut nästan 1000 spänn för det. Pappan i familjen öppnade plånboken och då kunde jag inte hålla käften. Sa åt dem att de höll på att bli enormt blåsta och att de inte skulle betala ens hälften av det priset. Då blev det obehaglig stämning i affären och det slutade med att jag bokstavligt talat blev utkörd ur butiken till orden "You have to respect our business" Pfff. Dom ska inte snacka om respekt. Jag hade varit väldigt provocerande och riktigt dryg därinne, det fick bli min lilla revansch på landets alla äckliga män. Kände mig nöjd. Vågade dock inte ta vägen förbi butiken till hotellet efter incidenten. Shoppade bara sista kvällen, på ett varuhus med fasta priser. Blev lite papyrus, en vattenpipa, t-shirts och ett par små prydnadsgrejor. Som ett minne från karljävlarnas förlorade land. Sista kvällen träffade jag en stekare som tydligen var advokat i Egypten. Han var inte vidrig, bara irriterande. Tog motvilligt emot hans visitkort, han tyckte att vi kunde ha en "internet relation". Det tyckte inte jag. Men om ni någongång är i Hurghada och behöver en advokat på direkten, så ska ni fråga efter Mahmoud El Bedahy. He´s the man, liksom. Kändes skönt att hoppa in i taxin till flygplatsen och få lämna den smutsiga, dammiga krävande staden bakom sig, trots underbara ljumna sommarvindar. På tal om taxi förresten, en kväll gick det undan. En ung taxischaffis skulle köra mig till hotellet och jag trodde jag skulle dö. Iklädd nattskjorta satt han med en cigg i ena handen och med den andra konstant på tutan, samtidigt som han sjöng med i någon form av psykadelisk egyptisk hårdrocksliknande musik. Plattan i mattan och kryssande mellan bilar och filer non-stop tills vi var ett kamelhår ifrån att dundra rakt in i en skåpbil i 200 knyck. Han flinade lite, skruvade upp volymen och blåste vidare. Anyways, på flyplatsen blev det strul i säkerhetskontrollen - i efterhand visade det sig att de bara försökt lura mig på pengar. Ett återkommande tema denna resa. En ung tjej som åker ensam - easy target. Trodde dom ja. Flygplanet var återigen försenat, men när vi väl kom ombord så slocknade jag och sov i princip hela resan. Lila blixten startade finfint i Skellefteå trots många minusgrader och sedan var det bara att cruisa hem i lugn och ro. Såhär i efterhand kan jag väl tycka att det inte var skitsmart att åks själv till Egypten, men va fan - jag blev ju brun iallafall.
Back to reality. Igår mådde jag riktigt dåligt på kvällen/natten. Fick enorm feberfrossa och låg i sängen iklädd raggsockor, mjukisbyxor, morgonrock, filt och duntäcke. Frös som ett djur. Intog fosterställning och lyckades dåsa bort innan curlingfinalen började. Vaknade igen i omgång fyra av att min hud brann. Den var seriöst skållhet. Slirade omkring i kroppsvätskor och kletiga lakan, skalade av mig diverse plagg och slocknade. Vaknade till Sveriges sista sten, guldstenen. Somnade gott sedan och känner mig helt okej idag. Förutom att halsen är späckad av blåsor och vita prickar. Har inte tid att vara sjuk nu, så jag tänker inte vara det heller. Ikväll är det avskedsmiddag med mina söta rara underbara kollegor och den tänker jag inte missa, no way. Sedan blir det utgång och sammanstrålning med finaste Maja piraya. Djiiisees vad jag kommer sakna många häruppe...Menmen, jag visste ju redan när jag flyttade hit att det inte skulle vara forever. Och som sagt, är enormt taggad på Malmö och mitt nya jobb!
Krafsa ihop lite ord till mig :)
Trackback
