Det blev karatefylla...
...i måndags av alla dagar. Någonting märkligt hände på färjan över till finlandet. Det började fint med en öl till maten, tätt följt av Don Simon sangria och lite rödtjut i plastmugg. Så långt var allt väl. Tillsammans med kusin C och brorsan så begav vi oss upp till baren och det var där jag beställde in snefylla of the century. Specialerbjudanden är farliga och bör i fortsättningen undvikas. Dessutom brukar jag inte dricka mycket öl längre, för det är det som gör mig bakis. Men som sagt, specialerbjudanden...Och hejsan hoppsan vad jag var arg på allt och alla, det var svordomar och tårar om vartannat. Resten är ett svart hål, med inslag av små pinsamma minnesfragment som jag nog helst skulle vilja glömma. Det inkluderar uppenbarligen rödhåriga gymnasieelever från Blackeberg, enligt säkra källor. Har även kläckt en och annan dryg kommentar till diverse löst folk (och det är först nu jag förstår ex:ets störiga alkoholbeteende, såhär ett par år senare...) Och jag har alltid hävdat att hur full man än blir så kommer man ALLTID ihåg vissa saker och att begreppet "sup mig snygg" inte existerar. Jag har nu fått bevis för motsatsen och har en helt annan förståelse för vad som i vardagstal går under begreppet "karljävlar". Jag har också insett att frågan "Vad var det som hände igår egentligen?" kan vara helt berättigad och inte någonting som man bara säger för att understryka att det var one hell of a night. Huwwa. Ursprungsplanen från mitt håll var att få brorsan lite rund under tossingarna, men så blev det uppenbarligen inte. Ingen i min familj har sett mig ap-rak någonsin, och så lyckas man bli ett riktigt praktfyllo påväg till farmors kalas, värre än när man var 16 och drack tvivelaktig fuldricka i Villastan. Märkligt. För jag drack inte mer än vanligt. Har nästan lyckats övertala mig själv om att någon la nånting i min drink, dock med betoning på nästan. Kan också vara så att eftersom jag inte vågar släppa loss här i jauret för man har ögonen på sig hela tiden, så passade jag på att bli helt bananas när tillfälle gavs.. Håhåjaja, jag är åtminstone glad att jag vaknade i rätt hytt och inte vomerade offentligt. Så kan det gå. Jag säger bara en sak, det är don Simpas fel allting.
100-årskalajset var trevligt, men jag var väl inte på g direkt. Hur som helst så gick det ner både smörgåstårta och gräddtårta och vill man vara käck så som sig bör i detta land, så kan man säga att det blev lite "tårta på tårta" och pamm-pa-ra-ramm-pamm, där satt den och nu sitter ni och smilar. Antingen för att ni faktiskt tycker att det var förjävla fyndigt eller för att jag bara är töntig. Jag hoppas på det sistnämnda.
Det blev en lugn hemfärd och tillbaka i Sverige fick jag ett glatt besked i form av att mina 3 semesterdagar blev beviljade. Det i sin tur ledde till en liten impulsgrej. När jag vaknade med kallbrand upp till knäskålarna igår och termometern visade för många minusgrader så bokade jag en flygstol till Hurghada, Egypten. Har kirrat boende också och flyger från Skellefteå på måndag. Sweet! Äntligen sol. Äntligen semester. 7 dagar med plusgrader. Det är både välbehövligt och välförtjänt. Ska bli skönt att åka själv, ty jag äro icke intresserad av att kompromissa om min lediga tid. Detta av en enda anledning; DEN ÄR MIN. Kalla mig gärna självisk, för det är jag. Tycker att det är trevligt att få rätta mig efter mig själv för en gångs skull.
För övrigt så är jag äckligt less på att folk från höger och vänster ska tycka, ha åsikter om och lägga sig i vad jag gör, inte gör, borde göra, vad som förväntas och fan och hans moster. Jag anser mig vara fullt kapabel till att fatta mina egna beslut om mitt liv, alltifrån arbete och bostadsort till hårfärg. Och en sak vet jag - det spelar ingen roll vad jag gör, för det kommer ändå alltid finnas någonting att klaga över. Har man inget jobb så borde man skaffa ett. Har man ett jobb så borde man studera istället. Om man studerar så borde man studera någonting annat. Och om man studerar någonting annat så borde man skaffa ett jobb. Såhär är det; Jag fick vid 20-årsålder in en fot i den bransch jag vill jobba inom, trots lågkonjunktur. 8 månader senare har jag avancerat och fått ett guldjobb, trots lågkonjunktur. Allt detta utan vare sig kontakter, utbildning, lån eller nudlar. Detta har jag själv åstadkommit. En arbetsplats som jag vill vara på, dessutom med en fast bra inkomst och möjligheter till utveckling. Och nej, det handlar inte om kaffe och te. Det handlar inte om att se glamourös ut på flera tusen meters höjd. Det handlar om säkerhet. Det handlar om ansvar. Det handlar om människor. Det handlar om att kunna trolla. Hårt jobb och man får slita, fysiskt och psykiskt. Men jag gillar det. Jag trivs. Jag är stolt över vad jag har uppnått. Ta för fan inte det ifrån mig. För mig betyder det här sjukt mycket, det betyder nästan allt faktiskt.
Sådärja, nu har jag tömt huvudet på tankar och är inte lika uppeldad längre. Bloggen är min mentala avlasningshylla för såväl drömmar och glädje, som ångest och ilska. Blev nog mest av de 2 sistnämnda denna gång, och så kan vi ju inte avsluta;
Är på gott humör nu och har haft en jättehärlig lördag. Lunchade med söt-Emma på Greya, sedan blev det lite shopping på Dollar. Inhandlade en stor fin och inte minst rosa, resväska som kommer väl till pass på måndag. Can´t wait, ska bli underbart att komma bort. Var in på biblioteket och lånade lite böcker om Egypten, så nu är det plugg som gäller. Tycker om att vara en aning förberedd när man kommer till ett nytt ställe. Är ju ganska annorlunda därborta i Afrika´tt, inte minst kvinnosynen. Där gäller det att hålla lockarna (och rattarna) i styr om man inte vill bli stenad. Näevars, jag tycker att man ska respektera deras seder och bruk - därför är det bra att vara påläst så att man inte omedvetet gör någonting stötande. Hann med ett grymt skönt pass på gymmet också. Först pumpade jag armar, de ser faktiskt rätt biffiga ut nuförtiden (ingen Arnold, men ändå) och sedan förbättrade jag min tid på milen. 54,24. Det är en lång väg kvar, men what can I say? Förr eller senare, troligtvis senare. Menmen, jag äro blott en ungdom...
7-hupp!
100-årskalajset var trevligt, men jag var väl inte på g direkt. Hur som helst så gick det ner både smörgåstårta och gräddtårta och vill man vara käck så som sig bör i detta land, så kan man säga att det blev lite "tårta på tårta" och pamm-pa-ra-ramm-pamm, där satt den och nu sitter ni och smilar. Antingen för att ni faktiskt tycker att det var förjävla fyndigt eller för att jag bara är töntig. Jag hoppas på det sistnämnda.
Det blev en lugn hemfärd och tillbaka i Sverige fick jag ett glatt besked i form av att mina 3 semesterdagar blev beviljade. Det i sin tur ledde till en liten impulsgrej. När jag vaknade med kallbrand upp till knäskålarna igår och termometern visade för många minusgrader så bokade jag en flygstol till Hurghada, Egypten. Har kirrat boende också och flyger från Skellefteå på måndag. Sweet! Äntligen sol. Äntligen semester. 7 dagar med plusgrader. Det är både välbehövligt och välförtjänt. Ska bli skönt att åka själv, ty jag äro icke intresserad av att kompromissa om min lediga tid. Detta av en enda anledning; DEN ÄR MIN. Kalla mig gärna självisk, för det är jag. Tycker att det är trevligt att få rätta mig efter mig själv för en gångs skull.
För övrigt så är jag äckligt less på att folk från höger och vänster ska tycka, ha åsikter om och lägga sig i vad jag gör, inte gör, borde göra, vad som förväntas och fan och hans moster. Jag anser mig vara fullt kapabel till att fatta mina egna beslut om mitt liv, alltifrån arbete och bostadsort till hårfärg. Och en sak vet jag - det spelar ingen roll vad jag gör, för det kommer ändå alltid finnas någonting att klaga över. Har man inget jobb så borde man skaffa ett. Har man ett jobb så borde man studera istället. Om man studerar så borde man studera någonting annat. Och om man studerar någonting annat så borde man skaffa ett jobb. Såhär är det; Jag fick vid 20-årsålder in en fot i den bransch jag vill jobba inom, trots lågkonjunktur. 8 månader senare har jag avancerat och fått ett guldjobb, trots lågkonjunktur. Allt detta utan vare sig kontakter, utbildning, lån eller nudlar. Detta har jag själv åstadkommit. En arbetsplats som jag vill vara på, dessutom med en fast bra inkomst och möjligheter till utveckling. Och nej, det handlar inte om kaffe och te. Det handlar inte om att se glamourös ut på flera tusen meters höjd. Det handlar om säkerhet. Det handlar om ansvar. Det handlar om människor. Det handlar om att kunna trolla. Hårt jobb och man får slita, fysiskt och psykiskt. Men jag gillar det. Jag trivs. Jag är stolt över vad jag har uppnått. Ta för fan inte det ifrån mig. För mig betyder det här sjukt mycket, det betyder nästan allt faktiskt.
Sådärja, nu har jag tömt huvudet på tankar och är inte lika uppeldad längre. Bloggen är min mentala avlasningshylla för såväl drömmar och glädje, som ångest och ilska. Blev nog mest av de 2 sistnämnda denna gång, och så kan vi ju inte avsluta;
Är på gott humör nu och har haft en jättehärlig lördag. Lunchade med söt-Emma på Greya, sedan blev det lite shopping på Dollar. Inhandlade en stor fin och inte minst rosa, resväska som kommer väl till pass på måndag. Can´t wait, ska bli underbart att komma bort. Var in på biblioteket och lånade lite böcker om Egypten, så nu är det plugg som gäller. Tycker om att vara en aning förberedd när man kommer till ett nytt ställe. Är ju ganska annorlunda därborta i Afrika´tt, inte minst kvinnosynen. Där gäller det att hålla lockarna (och rattarna) i styr om man inte vill bli stenad. Näevars, jag tycker att man ska respektera deras seder och bruk - därför är det bra att vara påläst så att man inte omedvetet gör någonting stötande. Hann med ett grymt skönt pass på gymmet också. Först pumpade jag armar, de ser faktiskt rätt biffiga ut nuförtiden (ingen Arnold, men ändå) och sedan förbättrade jag min tid på milen. 54,24. Det är en lång väg kvar, men what can I say? Förr eller senare, troligtvis senare. Menmen, jag äro blott en ungdom...
7-hupp!
Krafsa ihop lite ord till mig :)
Trackback
