Tillbaka i den fiktiva världen efter ett besök i verklighten...
...Ja, jag har internet igen, uppenbarligen.
För en vecka sen åkte jag ner till hufvudstaden och inkvarterade mig hos fastern. Hjälpte till på en basar ute på Lidingö, snittåldern var nog kring 75. Men det var trevligt ändå! Jag gillar tanter och tanterna gillar mig :D
På fredagkvällen träffade jag min kollega Cassandra och vi förfestade hos hennes vänner, sedan fortsatte vi någonstans på söder. Sov ute i Bromma hos Cassie och var förvånansvärt befriad från bakisbesvär på lördagmorgon. Vi var ute och slarvade på lördagskvällen också, hamnade på en mysig irländsk pub på söder - där fick vi fria drinkar hela kvällen och bartendern var supergullig. Blev lite förtjust faktiskt, något som är vanligt förekommande i min värld. Dock la jag inte in nån stöt, vilket också är vanligt förekommande att jag inte gör. Mental note till mig själv; Shape up!
Sista dagen i storstan tillbringades med bakislunch i form av falafel, sedan jagade jag en svart klänning runt hela staden - den fanns inte i rätt storlek någonstans. Höll sedan på att missa flyget hem för att självaste Putin var på besök och ville ha E4:an för sig själv. Flygbussen bjöd då på en avstickare till Sollentuna och när jag äntligen kom fram till Arlanda så var det äckligt lång kö till in-checkningen. Tur att man har sina knep och hundögon...
Tillbaka till klänningen. Skulle beställa den från hm.se tänkte jag, men den skulle inte levereras förrän v.51 isåfall. Jag vill ju ha min nästa helg på personalfesten. Började ringa runt till massa affärer överallt men den var fanimig omöjlig att få tag på. Gav upp och började klura på alternativ. Gick och tjurade hela dagen. På kvällen ringde jag till Valbo, inte för att jag trodde att den skulle finnas där heller, men se på fan - det gjorde den! De hade 1 enda klänning kvar och det var rätt färg och rätt storlek! Haha, helt sjukt hur glad man kan bli över en sådan sak. Världens bästa Malin lovade att hämta ut den och ta med den till mig. Egentligen är det inte nåt speciellt med klänningen, men den satt perfekt och jag blev bara besatt liksom. Ja jävlar, man är nog mer materialistisk än man tror.
Igår åkte jag till Pite för att fixa nytt usb-modem. Slog till på en ny telefon också, eftersom min gamla är riktigt nära en total break down. Det blev en Sony Ericsson Jalou, bestämde mig för att den svarta var snyggast. Jag vill konstigt nog inte ha en iPhone, är ett viktelefons-freak uppenbarligen. Har nytt nummer, den som hör av sig kan få det (med vissa undantag...) Hur som helst, skitläskigt att köra hem igår - mörkt, fetingtjock dimma och spårigt. En liten Nissan mot stora lastbilar som dundrar fram. Huwwa. Spände mig som satan, axlarna satt halvvägs upp i öronen hela vägen och jag är glad att jag överlevde.
På gymmet går det bra nu, börjar ge resultat med styrketräningen - faktiskt så kan jag själv se att jag biffat till armarna och dessutom orkar mer. Har ökat på lite på de flesta maskinerna och det suger fint i musklerna när man tränar. Har dock chillat med förbränningspassen de senaste dagarna, är något skit med hälsenan som gör att jag haltar om jag har träningsskor på mig. Hoppas det går över snart. Tränade bara innebandy i måndags p.g.a detta. Tråkigt när man hade haft möjlighet att vara med annars.
Precis som man borde så har jag sparat det bästa till sist; Mina Ä-by flickor kommer hit inatt! Wiihooo! Det ska bli sjukt skoj att ha the dream team inneboende några dar. Dessutom får jag ju min klänning! Ska bli roligt att få visa dem runt i A.J och att de får se hur man bor och sådär. De stannar nog tills tisdag, hoppas det iallafall. Om allt går som det ska så dyker de upp mitt i natten - då ska jag vara redo med något gott att tugga på och så ska vi snacka skit tills det blir gryning, fanimig! Kör försiktigt, Malin&Linda - det bjuds på kramar vid ankomsten :)
Nu ska jag ner i tvättstugan och hämta det sista, 4 maskiner har det blivit. Varit effektiv idag och jagat vuxenpoäng i alla möjliga former. Duktiga jag. Gick upp tidigt också. Som sagt, duktiga jag.
En sista grej förresten; Hade uppföljning på jobbet i tisdags. Fick träffa psykologen som jag träffade under intervjun i våras. Gick mycket bättre den här gången, det var ett riktigt bra samtal och det kändes som han hade en mer rättvis uppfattning om mig nu. Intressant ändå, att snacka med någon om hur man själv är och varför.
Och nej, jag fick inte diagnosen manodepressivt mumintroll. Pheeew.
