Det går bra nu.
Det har snålats på bokstäverna ja. I månader. Kan delvis skyllas på tekniska ting, men mest beror det väl på hur jag fungerar. När jag mår tokigt och det blir för mycket inuti, då känns det så mycket viktigare att skriva. Orden rensar bort, reder ut, rättar till.
Nu har jag surfat på en lyckovåg, länge. Går lite och väntar på den stora smällen, för kan man verkligen få ha det så bra, så länge? Jag hoppas det. Och när jag tänker efter så är det inte mer än rätt, faktiskt. Jag har ju varit på den undre halvan av okej-strecket också, höll mig där ett tag...
Sen kom Jens och räddade mig. Och det blev vår och sommar och nu är det höst igen. Inte grå och svår och kall som då, inte trasig och ensam. Kontrasterna är stora mellan nu och då, så stora att allting känns lite skevt. Kan man gå från noll till hundra på 365 dagar? Jag tror det, men inte själv.
Jag har det väldigt bra, på alla plan. En höst med kärlek och goda nyheter. Och det ligger en slags ro över alltihop, som om man hittat svaret. Fast man inte ställde frågan.
Åh vad glad jag blir när jag läser vad du skrivit! <3 du SKA må bra och vara lycklig, det är du värd tusen gånger om! Love you <3
<3 ett sånt däringa hjärta till min baby!
