Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

"En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen"


Det kunde varit mina ord, vartenda ett av dem. Men det är det inte, det är Lasses ord. Lasse som varit med sedan "vinter-över-ån"-tiden på högstadiet. Hans ord i öronen den där påsken när jag cyklade till Edsbro - jag, Lasse och tranorna. Hans sånger som vi sjöng med till en sommarkonsert i Uppsala, en inomhuskonsert i Kalmar och en avslutningskonsert på Zinkens damm. Alltid Linda. Alltid Lasse. På efterfester lagom rusiga och gosiga har vi skrålat med och alltid trott att vi kunnat alla ord. Och när livet varit skit så har hans texter varit terapi. 

Jag lyssnar mycket på Lasse nu...