Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

Tillbaka i byn efter en intensiv och härlig vistelse i Arvidsjaur. Vet inte var jag ska börja, det är mycket intryck och tankar i lilla huvudet. Som vanligt.

Vaknade 07.15 imorse och målade på mig ansiktet, klädde mig i marinblått och fick i mig dagens första (absolut inte sista) kaffe och laddade mentalt. Chekade ut och traskade iväg till Laponia där intervjuerna skulle hållas. Var där i väldigt god tid och fick tid till att lugna ner mig och kika igenom lite anteckningar.

Kl 09.30 började dagens äventyr. Jag och 4 stycken andra kandidater fick lite information om företaget och om hur resten av dagen skulle se ut. Tre intervjuer skulle jag överleva;

1. Fick prata med två flygvärdinnor som var helsköna. Intervjun var baserad på situationsfrågor och jag tycker faktiskt att jag fick till riktigt bra svar, även om jag nu i efterhand har kommit på ännu bättre, såklart. Men så är det nästan alltid. Jag fick även läsa en text på engelska, det blev lite oz-accent och flöt på fint. Snackade även lite allmänt och jag kände att jag gjorde bra ifrån mig där.

2. Pratade med en psykolog. Fruktansvärt obehagligt. Att en helt främmande människa kan se rakt igenom en och analysera sönder hela ens inre är en av mina största mardrömmar, faktiskt. Usch och fy. Han visste tydligen mer om mig än vad jag själv gör. Huvva! Det kom fram en hel del verbala käftsmällar som jag inte alls var beredd på och som jag inte alls ville höra. Samtidigt var det väldigt häftigt, intressant och nödvändigt, tror jag. Det kändes som att jag "hittade mig själv" i Australien och så kommer det en okänd karl och rör om i känslogrytan så att allting blir omvänt, förvirrande och en aning obekvämt. Känner mig fortfarande omtumlad.

3. Sista intervjun var med cabinchefen som jag varit i kontakt med tidigare. Det var den mest "normala" intervjun och jag gjorde iallafall inte bort mig, även om jag kanske hade kunnat vara mer strukturerad. Men på det stora hela så tror jag att hon fick en rättvis bild av mig.

Efter dagens kraftansträngningar så gick jag ner till vattnet och solade på en brygga. Där träffade jag som hastigast ett par av pojkarna som jag umgicks med igår. Sedan gick de och jag blev ensam kvar. Nästan. Mittemot satt en tjej med tillhörande schäfter och vi började småprata. Hon var från Skåne och väldigt lättsam. Satt nog där och snackade skit i över en timma. Sedan handlade jag lite naturgodis på konsum och hoppade på taxibussen till flygplatsen.

Väl där träffade jag läskiga psykologen och cabinchefen igen. Undrade i mitt stilla sinne om farbror människoexpert kunde skilja på arbete och privatliv, eller om han just där och då också försökte snoka omkring i min förvirrade själ. Vågade inte riskera något, så jag höll mig undan tills in-checkningen.

När jag gick ombord så var det samma flygvärdinna som på resan upp. Hon frågade om jag varit på intervjun och vi småpratade lite. Jättetrevlig var hon. Jag satte mig på en plats långt bak och kikade ut genom fönstret. En liten stund innan vi skulle lyfta så kände jag en knackning på min axel. Det var flygvärdinnan som hälsade att piloterna tyckte att det var helt okej om jag ville sitta med inne i cockpit. Woohoo! Jag tog min lilla väska och smög mig in i deras magiska värld. Och se på fan, där satt den stilige piloten och hans om möjligt ännu stiligare kollega. Julen kom visst tidigt i år! De presenterade sig och var allmänt jättecharmiga. Vi hade hur kul som helst under färden och snackade om allt ifrån knapparnas betydelse till rent personliga grejer. De avslöjade att de också var livrädda för psykologen. Känns ju bra att veta. Vi drack kaffe, kikade på utsikten och jag hade en väldigt trevlig hemresa. Ville nästan inte lämna planet. När det ändå var dags så önskade den ena lycka till och den andra sa "Jamen då ses vi snart, tror jag" Härlig känsla. Om piloterna tror på mig, så borde detta gå hem :) Även flygvärdinnan sa att hon hoppades på att se mig inom kort. En av piloterna följde med nerför trappan och där mötte vi en Bosse som jobbar på Arlanda. "Det här är vår nya flygvärdinna" sa piloten och jag kan bara hoppas att han har rätt. Jag tackade för skjutsen och trevligt sällskap, gick sedan iväg fast jag helst av allt ville stanna kvar. Fick erbjudande om att åka med till Arvid.J igen, men tackade nej - nån måtta får det ju vara :P

När jag väntade på att hämta ut bagaget så dök chefen och psycho upp igen. Vi småpratade en liten stund och när vi sa hejdå så hade jag en bra känsla i kroppen.

Totalt har det varit 12 stycken på intervjun och det är 5 tjänster som ska tillsättas. Så det finns en chans. Får besked inom en vecka. Det kommer bli en lång vecka. Hur som helst så har jag gjort mitt bästa och har varit med om en jätteskojig vistelse i Arvid.J - Nu kan jag äntligen pusta ut. Nu ligger inte ödet i mina händer. Jag har gjort mitt och förhoppningsvis kommer det att räcka.

Tog upptåget hem och kära Malin hämtade mig vid stationen och hade dessutom en utsökt middag på lut :) Linda tittade också förbi och med dem redde jag ut hela psykologi-grejen. Jag har fått lite mer klarhet i saker och ting, lättad! Jag säger bara en sak; Bengan&Flaxen är de riktiga psykologerna. Om inte de vet, så vet ingen annan heller. Tack!

Nu sitter jag här och känner mig väldigt trött, samtidigt som jag tror att det kan bli svårt att sova. Har mycket att grubbla över fortfarande och måste varva ner en stund till, tror jag. Anyways, detta har varit en mycket givande helg på många sätt och jag är glad att jag tagit mig såhär långt. Som sagt - man måste våga för att vinna. Jag vågade, så nu är det bara att hoppas på att vinsten trillar in. If it´s meant to be, it´s meant to be. Och tamigfan - THIS IS MEANT TO BE!