The flyin´fox goes dyin´ fox

Säfström kallar mig för "The flyin´ fox" nu när jag jobbar uppe i luften. Jag gillar´t. Klarade sista checken i onsdags och började jobba på riktigt idag. Life´s good. Men ärligt talat, vem drog ur energi-pluggen? Efter jobbet har jag haft noll ork till någonting alls. Allt som heter effektivitet, motivation och action sipprade ut genom fossingarna och sedan kolade jag likt en döende svan på min luftmadrass och har legat där och gnytt i 4 timmar. Av någon mystisk anledning så piper jag alltid när jag är trött och njuter av att få ligga och gona mig i något hörn. Som en spinnande katt. På tal om det, så skulle jag vilja ha en liten kissemiss som sällskap här i lyan. En main coon eller norsk skogkatt. Någonting lurvigt som hårar av sig på kläderna. Men det är bara önsketänkande, det går inte i verkligheten ju. Inte med detta jobb, inte när man fortfarande är rastlös i själen och vill ut i stora världen ibland. Inte när man vill vara oberoende och fara och flyga som man vill. Inte här, inte nu. Men när jag blir stor, kanske. När jag har Mr Right, villa och en stabil tillvaro. Då blir det morrhår.

Var "hem" till Finlandet några dagar, kom hem igår. Det var väl sådär i mumindalen. Känns bra att man närvarade vid begravningen, även om det var en väldigt märklig känsla över det hela. Nu finns ingenting kvar av mammas familj, de är borta allihopa. Konstigt.

Bodde hos farmor och där var det sig likt. Tog en kvällspromenad i de finska skogarna. Åt smultron och såg en hjort som visade sin vita rumpa mellan granarna. En snok solade sig på vedhögen vid farmors dass och jag med min ormskräck ställdes inför valet; Temporärt övervinna rädslan, eller förstoppning. Brorsan fick stå ormvakt och jag uträttade behov. Så är livet på landet. Jag hyser någon sorts hat-kärlek till Finland i största allmänhet. Jag längtar dit ibland, samtidigt som jag  vill hem efter 10 minuter. Det är liksom så det ska vara.

Hann vara hemma i Ä-by litegrann också, och blixtvisit i Norrtälje. Där blev det trevlig middag med den Bergnerska familjen. Malin och jag blev fnissiga som vanligt och det var länge sedan jag skrattade så jag grät. Det är befriande. Träffade Helen:en och Linda också, skoj skoj.

Förhoppningsvis blir det en sväng till gotland om ett par veckor. Systrarna Bergner med party crew ska till Visby och leva rövare, skulle vara guld om jag hann dit och lurva lite också.

Nu laddar jag för en joggingtur, men som sagt, energin är icke-existerande i detta nu och helst vill jag bara sova. Igen. Vi får se hur det blir, kanske kan jag kompromissa med mig själv och ta en promenad iallafall?

Krafsa ihop lite ord till mig :)

Kommentarer, bitte!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0