Doktorsavhandling i vardagsliv

Det finns ett litet hjarntest som jag hittade igar. Det star en massa olika farger och sedan ar texten gjord i en annan farg. Uppgiften ar att saga textens farg hogt, istallet for att saga fargen som ar skriven. Fattar ni? Det later inte sa avancerat kanske, men fan det ar svart. Det blir liksom en strid mellan hjarnans hogra och vanstra halva. Och det ar sa jag kanner mig allt som oftast. Drommen strider mot realismen, fornuftet mot impulsen o.s.v Det finns sa mycket man vill gora, men sa maste man tanka pa konsekvenserna ocksa. Och som Safstroms farsa sa; "Om man valjer nat, sa valjer man automatiskt bort nagonting annat" Valdigt sant. Och valdigt frustrerande. Jag vill for mycket helt enkelt. Har ar iallafall nagra mal och planer och onskningar for 2009:

*Lara mig spela gitarr

*Lara mig ett nytt sprak (finska eller grekiska)

*Besoka minst ett nytt land i Europa

*Aka till Canada och jobba nagra manader i host

*Utbilda mig till flygvardinna

*Gora klart min 2:a tatuering

*Kopa varstingkamera och borja satsa "pa riktigt" med fotograferandet

*Prova pa en ny sport - helst individuell eftersom jag bara kort lagsporter tidigare

*Springa Lindingoloppet eller cykla vatternrundan

*Kopa bil, min alldeles egna skruttomobil att cruisa omkring i


Hoppas kunna bocka av atminstone flertalet av dessa om ett ar...Anyway, tillbaka till nuet. Har inte hant sa fruktansvart mycket pa det nya aret,  men ska forsoka fa det att lata som att jag faktiskt gor nat vettigt harborta;

Jag och Lina tog farjan over till Manly beach haromdagen. Fin utsikt, skoj att se Sydney fran ett annat perspektiv. En solig varm dag - dock hamnade vi pa fel strand forst, bara en massa skrikiga barnfamiljer och glassinkletade kids. Avrundade iallafall dagen med en ol och lite wedges pa en halvsunkig pub.

Team Sweden och Crystal forarade Luna park med ett besok i fredags. Luna park ar som en budgetversion av Grona Lund - halvrostiga och inte speciellt adrenalinstimulerade akattraktioner, men atminstone trevlig stamning och sockervaddslukt. Vi akte bara en grej - piratskeppet som snurrar hela varvet runt. Holl pa att skita ner mig, detta otyg ar det enda som jag inte akt pa Gronan. Men radslor ar till for att overvinnas och det var inte halften sa obehagligt som jag hade trott.

I lordags hande det en rolig sak. Vi akte ut till Coogee och gick pa ett utestalle dar som var mitt och Sarras hak nar vi bodde darute hos Herr och Fru Russin. Dansade omkring lite och socialiserade med diverse lost folk under kvallens gang. Var for mig sjalv en stund och nar jag var pavag ut sa horde jag nagon ropa mitt namn ett par ganger. Det var lite markligt, det ar val ingen som vet vad jag heter, tankte jag. Vande runt och dar stod en bekant filur (har kommer en lite invecklad utlaggning sa hang med nu) - Nar jag jobbade i Broome sa umgicks vi med ett band som spelade dar under nagra veckor. En av killarna i bandet (Scotty) gifte sig dar med sin Renae och jag traffade deras harliga familjer pa brollopet. Bland annat Andrew, Scottys brorsa - och ja, det var han som stod dar framfor mig! Skitkul att traffa honom igen och lite forvanande att han kande igen mig. Tydligen sa ar det Scottys 30-arsdag snart och det blir party pa guldkusten. Jag och Safs planerar nu att overraska dem med ett litet besok da. Forhoppningsvis far jag traffa resten av bandet ocksa :)
Anyway, ska mota upp Andrew nasta onsdag och ga pa nan sorts konsert, skoj skoj! Det ar sa markligt med denna stad - den ar skitstor och anda bumpar man in i folk som man traffat tidigare nagonannanstans i detta land. Vet inte hur manga ganger det hant nu...

What else? Blev ovantad tisdagsfylla igar, och det ar val som roligast nar det blir lite impulsparty antar jag...

Pa gymmet gar det kanon, ni kommer inte kanna igen mig nar jag kommer hem! Men finns det nat jag stor mig pa sa ar det nar folk hasar in dar i flip flops och jeans for att trana. Eller nar folk inte anvander maskinerna pa ratt satt. Eller nar de tar med sina alldeles for sma kids dit och gymmet forvandlas till kindergarten. Eller nar de kommer dit och tranar ungefar 35 sek pa varje maskin samtidigt som de stonar och stankar som att de faktiskt anstrangde sig. Som ni hor sa ar det mycket jag retar mig pa, men pa ett satt ar det bra att jag blir forbannad - da springer jag utav bara helvete i ren protest och kommer ha en stralande kondition tack vare korkat folks narvarande...

Antar att jag ska borja styra upp resterande manader i Australien snart, men det ar sa mycket att ta tag i och organisera, sa jag vet inte var jag ska borja. Och da brukar det sluta med att jag skiter i alltihop. Men pa nagot satt ska det val ordna sig, det gor det ju alltid :)

Saknar er darhemma, som vanligt. Det verkar  ha hant sa mycket bra i allas liv under det gangna aret - sa det ska bli mer an spannande att komma hem igen!

Puss kram karlek/ Ulrika




Krafsa ihop lite ord till mig :)
Postat av: emelie

Hej Ullis.

Åh vad kul att du hittade mig:) Och nu har jag också en massa fantastisk läsning framför mig, ser fram emot att få läsa om alla dina upplevelser som du fått genom din resa:) Du verkar ha det helt underbart!



Ja, jag pluggar ju på jag, så gott det går. Men så vidare duktig vet jag egentligen inte om jag vågar påstå att jag är, med tanke på att utbildningen faktiskt är ganska slapp. Vi brukar inte ha så mycket att göra faktiskt, fast nu har vi iofs en hel del arbeten som ska göras. Men det är kul och jag trivs med utbildningen.



Tack för tipset om träningskortet också, ska tänka på det där:)



Ha de så bra, kram emelie.

2009-01-07 @ 14:59:24
URL: http://hemeli.blogg.se/

Kommentarer, bitte!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0