Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

Så var det söndag igen då, tydligen. Mina söndagar är ångestfria nuförtiden, eftersom det är skoj att jobba. Annat var det när man satt ute på Varvsholmen hos Telenor och plöjde igenom varenda artikel på aftonbladets hemsida, provade alla sorters te som fanns i fikarummet, ritade tvåhundra bläckcirklar och ibland en kanin - bara för att man skulle få tiden att gå. Den sista timmen var alltid längst, och när man äntligen fick sluta så kändes det alltid som att man blivit pånyttfödd. Sedan trampade man hem genom snålblåsten, 6 minuter tog det om man lyckades tajma in trafikljusen och inte hade motvind...Det var iallafall fina lokaler och bra kollegor, jag saknar dem ibland. Jag längtar till Kalmar idag, av någon outgrundlig anledning. Skulle vilja gå förbi slottet och längs med havet, bara traska omkring och se om allt är sig likt, eller om det hänt något storslaget sen sist. Känns som att det var hundra år sedan jag var där och jag blir nästan lite nostalgisk när jag tänker på hur det var. När jag ser tillbaka på det nu så känns det som att jag var väldigt ung och att det var väldigt länge sedan. Men egentligen så är det inte alls länge sedan, och egentligen så är jag fortfarande inte vuxen...

Känner mig lite moody idag, vet ej varför. Vi skyller på hormonerna, ja det gör vi. Eller så tänker jag bara för mycket, fortfarande. På det som var, på det som är och på det som ska bli. Ibland reagerar jag konstigt på saker, utan att jag ens förstår själv varför jag gör det. Sådant som jag inte reagerade på förr på samma sätt. Förstår mig inte på mig själv just nu och det känns lite som att jag förstör saker som hade kunnat bli bra. Och som sagt - det är svårt att hitta, om man inte vet vad det är man letar efter...

Ska ut och plocka blåbär nu, skingra tankarna och andas skog - kommer nog en liten sammanfattning av veckan här sedan.