Fångad i en 73-årings kropp...
...och om man fick önska sig vad som helst, så skulle jag önska mig en helkroppsmassage. Lårmusklerna skriker och ryggen vill inte hållas upprätt. Kanske ska köpa mig en spikmatta, men jag petade på en sådan i en affär och det gjorde ju ont...
Har precis kommit hem från en joggingtur, körde 6:an som vanligt. Hade bra klipp i steget faktiskt. Direkt innan dess var det innebandyträning. Till min stora besvikelse så gick det inte skitmycket bättre med gamla klubban. Nej, jag får helt enkelt acceptera att jag tappat allt vad sikte, skott och pass heter. Ska fanimig träna skott häruppe i lyan, eller ute i trapphuset. Usch, det är lite jobbigt att det går så dåligt, samtidigt så är det skoj att lira (försöka) iallafall och det positiva är att knät fungerar felfritt. Sedan sitter det mycket i huvudet också, tror jag. Det kommer ta tid att komma tillbaka i någorlunda form, men då får det väl vara så.
Ska nog införskaffa gymkort snart, saknar att schvettas på Pulshuset - så det blir till att pumpa häruppe i norrlandet istället. Vill bli starkare i överkroppen och kanske få någon sorts kontur på mina degiga armar. Tror jag får med mig Emma dit - känns som att vi har samma jävla go i oss, så vi kan säkert motivera varandra rejält.
Annars så kan jag ju nämna att farsan var här på besök, kom i torsdags. Vi hämtade hem soffan och det börjar bli fason på saker och ting här i "huset". Har pimpat vardagsrummet, är ganska stylish nu :) Hade lite smygpremiär här i lördags med Emma, Maja (som bodde här innan mig) och 2 innebandytjejor. Jättetrevlig förfest och på Capsicum var det knökfullt (för att använda ett uttryck från Gävle...) Tiden försvann och folket också, själv hamnade jag på en sansad liten efterfest innan jag knatade hem genom ett noll-gradigt Arvidsjaur. Hejdå, sommarn.
Men jag är ju en såndär som tycker att hösten är helt fantastisk - älskar när luften blir frisk och lite kylig, när det luktar skog och när vinden river i. Då får man lite färg på kinderna och ny energi, då känner man att man lever.
Och jobbet ja, det är lika underbart som alltid. Skulle ha jobbat idag, men det blev schemaändring - de ringde och sa att jag fick ledigt. Och det sjuka är att jag blev besviken. Så kul är det att arbeta med det jag gör och för det bolaget jag är anställd av. Kan fortfarande inte fatta att jag har det så himla bra, på alla sätt; Ett heltidsjobb som är ett rent nöje, en lägenhet som jag trivs jättebra i, fina kollegor och vänner både här och där, världens härligaste natur utanför fönstret och bor i en by som är full av värme och hjälpsamhet. Ja jävlar, man låter ju nästan religiös...
Det enda som saknas är någon att kramas med. Har kikat runt på blocket. Ja, efter en liten katt eller en ännu mindre hund alltså. Jag är ju mer kattmänniska, men det skulle kännas nasty att ha det lilla livet i lägenheten hela tiden. Katter ska ju vara ute och härja - typ jaga gnagare, fara runt i träd eller pissa i sandlådor...Så då är alternativet en asliten jycke istället, som är lätt att ta med om man reser någonstans, dessutom finns det en del som är ruskigt söta. Samtidigt vill jag inte ha något att fylla ut handväskan med, utan någon som kan hänga med i mitt promenadtempo. Eller så blir det guldfiskar. Äsch, jag vet inte. Jag vill ju vara oberoende så att jag kan flänga omkring utan förbehåll. Men jag känner att jag behöver någon att pyssla om och ösa kärlek över. En liten sambo. Kanske borde jag satsa på att träffa en karl istället? Men då ska det vara på riktigt. Dessutom är jag feg och fortfarande lite skadad sedan sist. Det ska ge mer energi än det tar och jag vill aldrig bli dumpad igen. Är ju förfan livrädd för det redan nu, fast jag inte är i ett förhållande ens. För jag vill inte slösa månader sen på att komma över någon som inte fattade hur bra han hade det. Samtidigt blir man lite påverkad av att bo häruppe - alla är ju i en relation. Jao, så jag är alltså jaurets enda singel. Så blir jag alltid mer gosig i allmänhet när det är höst, det är så galet hög mysfaktor på denna årstid...
Jag vet, såhär gör vi; Jag ger det 1 månad, har jag inte träffat någon som är värd mitt sällskap då, så skaffar jag en fyrbent liten vän istället. Ska försöka uppdatera hur mitt lilla mission artar sig, om det nu kommer finnas något att alls att skriva om det...
Over and out.
