Last days in Indonesia
Detta inlagg kommer troligtvis bara bli en enda osammanhangande rora, men jag gor ett forsok iallafall. Har kommer en liten uppdatering av sista dagarna i Bali:
Manniskorna:
Nina, 26, Tyskland. Bodde pa Troppo Zone, precis som jag. Underbart rolig och snall person med sa manga intressanta tankar om allt mojligt. Kommer forhoppningsvis ses i Perth i april. Annars ses vi nagon annanstans, nagon gang, for hon ligger mig varmt om hjartat :)
Travor och John, 25-arsaldern, Melbourne. Ocksa Troppo Zone. Skitroliga killar som inte bangade for en megafylla varje kvall. Manga intressanta nattliga diskussioner med mig och Nina. Omtanksamma, lattsamma pojkar. Travor ska ta med mig till en bra tatuerare har i Melbourne nasta vecka. Kanske blir en krogsvang nan dag ocksa. Kanns skont att vi ska ses igen!
Carson, 21, Canada. Han var med de andra canadensarna men p.g.a en liten olycka sa kunde han inte flyga ut med dem till Cairns. Han pajjade nasan och lite andra ansiktsdelar en natt nar han gick i somnen. Hamnade pa sjukhuset, stackars liten. Efter det umgicks vi en hel del. Avslappnad, snall kille som jag forhoppningsvis ser igen nagongang pa ostkusten.
Vi fem var som en liten familj dar sista veckan, konstigt hur man kan bli sa nara pa sa kort tid. Lyckligtvis sa var det bara ett temporart good bye, det kanns bra.
Upplevelser:
Elefantsafari med Nina. Vi klamde ihop oss pa en skitstor elefant och fick en halvtimmes tur med underbar natur uppe i bergen. Lite laskigt dock, innan turen fick vi skriva under en forsakring "death caused by an elephant"...Men allt gick fint, elefanten (importerad fran Sumatra) spelade munspel och den lille elefantchaufforen var sa sot i sin lilla trekantiga kineshatt.
Parasailing med Nina, Travor och John. Nere i Nusa Dua finns ett aktivitetscenter med massa olika vattensporter och dylikt. Vi akte ut till en plattform mitt i havet och ikladde oss varsin sele. Travor var forst ut som forsokskanin. Hans sele kopplades fast med en vajer som sitter fast i en motorbat. Nar baten borjade kora sa flog man upp i luften och en storfallskarm bar ivag med en massa meter upp i det bla. Underbar kansla, ingen adrenalinkick, mer avslappnad kansla av att man kan flyga. Nynnade pa Lenny Kravitz lat - Fly away och njot av den harliga utsikten. Sedan akte vi jetskis tillbaka, kul kul kul!
Kroppsliga forandringar:
1/3 tatuering pa hoger fot. Karln som skulle gora den kunde inte skriva 3 ord i samma stil, sa det slutade med att jag bara lat honom gora forsta ordet. Just nu star det "truly" pa insidan av fossingen, ska gora resten har i Mel B. Blir en liten kul historia bakom den iallafall och ett minne fran olika platser. Gjorde inte sa forbannat ont heller, fast de sager att det varsta stallet for tatueringar ar fotterna. Kanske ar det for att jag ar en hardhudad swedish wiking...
Navelpiercing. Jajjemen, har ni tur kan ni se den glimta till dar mellan valkarna, haha. Gjorde den samma dag som tatueringen. Arligt talat, det gjorde ont sa in at helvete! Skrek ut ett "AAAOOOOO!" som heter duga. Men nu sitter den dar den ska och jag gillar den.
Overvunna radslor:
Rort en orm for forsta gangen i mitt liv. En natt nar vi var pavag hem fran Bounty (massiv nattklubb) sa stod det en shemale/transvestit utanfor en surfshop och dansade med en gigantisk orm runt halsen. Munnen pa den var tejpad, sa den var ofarlig. Transan pulade in ormens huvud i sin mun, en ganska smaacklig syn, ma jag saga. Travor overtalade mig att komma fram och kanna pa den och jag tog faktiskt mod till mig och gjorde det. Den kandes inte alls sa hemsk som jag trodde och forhoppningsvis ar min ormradsla overvunnen nu.
Reflektioner kring det dar Bali:
Grumpy, karln som ar manager pa Troppo Zone och tar hand om alla gaster berattade om Bali-bombningarna. Bomben exploderade precis utanfor hotellet och han sag en kille komma akande pa en moped. Halva huvudet var borta och han sag rakt in i mannens hjarna. Efter det lutade han sig mot vaggen och dog. Dagen efter sag han ett ben pa gatan, allt annat var bortsprangt. En man fran hotellet dog och de fick bygga om en massa. Poolen var flylld med blod fran folk som hoppat i den, sa de fick fylla igen den och borja om fran noll. Det sags att manga sjalar fortfarande irrar omkring dar, Nina bytte rum efter aterkommande spoken i rummet. Det hade tydligen hant forut i samma rum, enligt personalen. Kandes konstigt att sitta dar och forsoka forestalla sig vilket kaos och vilken tragedi som agt rum dar, pa samma stalle som nu ar en del av paradiset. Det ar imponerande hur manniskorna som upplevt allt detta anda kan ga vidare och se ljust pa livet.
Det ar markligt, Bali ar 2 timmars flygtid fran Darwin, anda ar det som att komma till en helt annan varld. Sma sma barn springer runt hela natterna och saljer armband, istallet for att sova som i-landsungarna gor. Livet ar orattvist. Langs samma gator star hororna uppradade och vantar pa att feta vastlandska snuskgubbar ska betala for en liten karleksstund. Livet ar orattvist. Alla balineser jobbar hart for ingenting. Personalen pa hotellet jobbar 6 dagar i veckan och tjanar ungefar 600 000 rupiah i manaden, detta motsvarar ca 420kr. Aven om det ar billigt darborta sa ar 420kr i manaden INGENTING. Anda ar manniskorna overlag glada. De ler jamt och har nara till skratt. De verkar lyckliga helt enkelt. Jag antar att de har lart sig att uppskatta och vardera livet pa ett helt annat satt an vi valfardsmanniskor.
Manniskorna:
Nina, 26, Tyskland. Bodde pa Troppo Zone, precis som jag. Underbart rolig och snall person med sa manga intressanta tankar om allt mojligt. Kommer forhoppningsvis ses i Perth i april. Annars ses vi nagon annanstans, nagon gang, for hon ligger mig varmt om hjartat :)
Travor och John, 25-arsaldern, Melbourne. Ocksa Troppo Zone. Skitroliga killar som inte bangade for en megafylla varje kvall. Manga intressanta nattliga diskussioner med mig och Nina. Omtanksamma, lattsamma pojkar. Travor ska ta med mig till en bra tatuerare har i Melbourne nasta vecka. Kanske blir en krogsvang nan dag ocksa. Kanns skont att vi ska ses igen!
Carson, 21, Canada. Han var med de andra canadensarna men p.g.a en liten olycka sa kunde han inte flyga ut med dem till Cairns. Han pajjade nasan och lite andra ansiktsdelar en natt nar han gick i somnen. Hamnade pa sjukhuset, stackars liten. Efter det umgicks vi en hel del. Avslappnad, snall kille som jag forhoppningsvis ser igen nagongang pa ostkusten.
Vi fem var som en liten familj dar sista veckan, konstigt hur man kan bli sa nara pa sa kort tid. Lyckligtvis sa var det bara ett temporart good bye, det kanns bra.
Upplevelser:
Elefantsafari med Nina. Vi klamde ihop oss pa en skitstor elefant och fick en halvtimmes tur med underbar natur uppe i bergen. Lite laskigt dock, innan turen fick vi skriva under en forsakring "death caused by an elephant"...Men allt gick fint, elefanten (importerad fran Sumatra) spelade munspel och den lille elefantchaufforen var sa sot i sin lilla trekantiga kineshatt.
Parasailing med Nina, Travor och John. Nere i Nusa Dua finns ett aktivitetscenter med massa olika vattensporter och dylikt. Vi akte ut till en plattform mitt i havet och ikladde oss varsin sele. Travor var forst ut som forsokskanin. Hans sele kopplades fast med en vajer som sitter fast i en motorbat. Nar baten borjade kora sa flog man upp i luften och en storfallskarm bar ivag med en massa meter upp i det bla. Underbar kansla, ingen adrenalinkick, mer avslappnad kansla av att man kan flyga. Nynnade pa Lenny Kravitz lat - Fly away och njot av den harliga utsikten. Sedan akte vi jetskis tillbaka, kul kul kul!
Kroppsliga forandringar:
1/3 tatuering pa hoger fot. Karln som skulle gora den kunde inte skriva 3 ord i samma stil, sa det slutade med att jag bara lat honom gora forsta ordet. Just nu star det "truly" pa insidan av fossingen, ska gora resten har i Mel B. Blir en liten kul historia bakom den iallafall och ett minne fran olika platser. Gjorde inte sa forbannat ont heller, fast de sager att det varsta stallet for tatueringar ar fotterna. Kanske ar det for att jag ar en hardhudad swedish wiking...
Navelpiercing. Jajjemen, har ni tur kan ni se den glimta till dar mellan valkarna, haha. Gjorde den samma dag som tatueringen. Arligt talat, det gjorde ont sa in at helvete! Skrek ut ett "AAAOOOOO!" som heter duga. Men nu sitter den dar den ska och jag gillar den.
Overvunna radslor:
Rort en orm for forsta gangen i mitt liv. En natt nar vi var pavag hem fran Bounty (massiv nattklubb) sa stod det en shemale/transvestit utanfor en surfshop och dansade med en gigantisk orm runt halsen. Munnen pa den var tejpad, sa den var ofarlig. Transan pulade in ormens huvud i sin mun, en ganska smaacklig syn, ma jag saga. Travor overtalade mig att komma fram och kanna pa den och jag tog faktiskt mod till mig och gjorde det. Den kandes inte alls sa hemsk som jag trodde och forhoppningsvis ar min ormradsla overvunnen nu.
Reflektioner kring det dar Bali:
Grumpy, karln som ar manager pa Troppo Zone och tar hand om alla gaster berattade om Bali-bombningarna. Bomben exploderade precis utanfor hotellet och han sag en kille komma akande pa en moped. Halva huvudet var borta och han sag rakt in i mannens hjarna. Efter det lutade han sig mot vaggen och dog. Dagen efter sag han ett ben pa gatan, allt annat var bortsprangt. En man fran hotellet dog och de fick bygga om en massa. Poolen var flylld med blod fran folk som hoppat i den, sa de fick fylla igen den och borja om fran noll. Det sags att manga sjalar fortfarande irrar omkring dar, Nina bytte rum efter aterkommande spoken i rummet. Det hade tydligen hant forut i samma rum, enligt personalen. Kandes konstigt att sitta dar och forsoka forestalla sig vilket kaos och vilken tragedi som agt rum dar, pa samma stalle som nu ar en del av paradiset. Det ar imponerande hur manniskorna som upplevt allt detta anda kan ga vidare och se ljust pa livet.
Det ar markligt, Bali ar 2 timmars flygtid fran Darwin, anda ar det som att komma till en helt annan varld. Sma sma barn springer runt hela natterna och saljer armband, istallet for att sova som i-landsungarna gor. Livet ar orattvist. Langs samma gator star hororna uppradade och vantar pa att feta vastlandska snuskgubbar ska betala for en liten karleksstund. Livet ar orattvist. Alla balineser jobbar hart for ingenting. Personalen pa hotellet jobbar 6 dagar i veckan och tjanar ungefar 600 000 rupiah i manaden, detta motsvarar ca 420kr. Aven om det ar billigt darborta sa ar 420kr i manaden INGENTING. Anda ar manniskorna overlag glada. De ler jamt och har nara till skratt. De verkar lyckliga helt enkelt. Jag antar att de har lart sig att uppskatta och vardera livet pa ett helt annat satt an vi valfardsmanniskor.
Krafsa ihop lite ord till mig :)
Trackback
