Fröken Forsténs Betraktelser - från Karljävlar till vårblommor

En morgon hasar jag ner till koket strax efter kl 9, for att inte missa gratisfrukosten (toast, en bytta halvflytande smor och kemikaliesylt - har knusslas det inte) Det ar ko till stans enda brodrost, den ar redan ockuperad av ett par toasts. Jag och en asiat vantar talmodigt med halvsvettiga mackor i vara hander. In genom dorren susar en backpackerversion av Elton John (har fortfarande inte blivit klok pa om det ar en han, hon, den eller det...) Personen ifraga grabbar tag i ett par skivor brod och gar sjalvsakert fram till brodrosten och borjar febrilt pula ner dem - "det ska ga,  om det sa ar det sista jag gor", tycks Eltons frustrerade och en aningens svettiga anlete saga. Han fortsatter kampa ett tag till, men ger anda upp tillslut. Han tar ett par djupa andetag och studerar rosten ingaende. POFF!, sager det och upp hoppar ett par forkolnade skivor av nagonting som en gang kunde kallas toast. Elton tar tag i de svarta bitarna, overvager en liten stund om de inte ar atbara anda, for att slutligen kasta dem i soptunnan. Darefter proppar han ner sina egna mackor med en belaten min, han tycker nog att han precis utfort ett stordad, eftersom han lyckats bemastra den dar kluriga apparaten som vi kallar brodrost. Jag och den andra askadaren utbyter roade blickar, och jag kanner att vi har en connection, jag och asiaten.